Träning, att känna behov och längtan
Ända fram till 9 februari i år var mitt motionerande begränsat till en och annan promenad då och då. Joggat/sprungit vet jag inte om jag någonsin egentligen gjort. Löpsteget sattes på prov en gång för 14-15 år sedan då jag fick skynda mig undan ett par vårtsvin i Nairobi Nationalpark, men i övrigt...
Så kom jag i alla fall igång med löpning och viss gruppträning i februari. Nej fel, löpning är något helt annat. Jag joggar. Och går. Ibland kör jag längre pass med joggning, och går bara lite. Efter ett långt uppehåll efter Vårruset (i början på juni) kom jag så igång häromdagen. 3 pass har det blvit hittills, plus en underbar lång promenad. Och nu banne mig så är det på riktigt. Tjejmilen är bara 4,5 vecka bort, och jag ska runda timmen där. Inte exakt en timme, men bara liiite drygt får det bli.
Jag känner längtan igen. Och behov. Veckans 3 pass på SATS har känts bra. Framförallt efteråt. Det är ganska tungt under. Men känslan efteråt. Den är värd slitet.
Har du något som är värt slitet?
.
