Alla hjärtans dag
När jag bodde ett år i USA, tidigt 80-tal, var Alla hjärtans dag något som inte alls firades i Sverige. Visst hade man hört talas om det, men det var inget som uppmärksammades.
Jag kom hem, träffade X, var tillsammans några år, och så på Alla hjärtans dag, en av de första som jag kan påminna mig firades, tog det slut. Jag minns det hela som om det var igår... Då insåg han nog inte vilken dag han "valde", men vi pratade om det för inte så länge sedan, och kommenterade det med att valet kanske inte var optimalt :)
Så gott som hela 00-talet har jag uppvaktats på Alla hjärtans dag. Det är ingen jättestor grej för mig, men lite blommor och något som tarvat lite eftertanke har uppskattats. Förra året fick jag en liten digital nyckelring med foton på barnen. Kvällen firades hemma hos vänner med gott att äta och något att dricka. Minns jag inte fel serverades det nog lite bubbel. Jag var helt ovetande om vad som väntade några månader senare.
I år tycker jag att affärernas skyltning tränger sig på. Nästan hånar. Det dyker upp reklam i mailen som föreslår hjärtan i choklad, ballonger, middag på fina restauranger, barnvaktstjänst för att få kvällen fri, smycken, you name it.
Barnen frågade vad jag tror jag får på Alla hjärtans dag. Ja, svarade jag, kanske en fin teckning var av er? Nej, inte av oss, av P... Hm, ibland är de så kloka, och ibland förstår de inte alls vad separationen innebär.
Vem finns i ditt hjärta på söndag?
.
