Ett stenkast från Fyndet

Jag dyker fortfarande ner i avgrunden ibland. Tack och lov går det längre och längre mellan gångerna, och jag har hittat min stege som tar mig snabbare upp än vad jag lyckades med i början av det som skulle bli det nya livet. Men ändå händer det att jag dyker. Triviala saker kan få mig att tappa fotfästet. Som att se en av bandykompisarna bli påhejad av mammaochpappa. Eller en sväng på ICA på fredag em där det handlas för familjens fredagsmys. Den där familjen som består av mammaochpappa. Eller när jag läser bloggar där det planeras för sportlovsresa till Sälen, eller Thailand, med mammaochpappa. Då tänker jag att det är skit att jag inte kommer att kunna ge mina barn det, någonsin igen. Ge dem en helt vanlig dag/kväll/vecka med mammaochpappa. Ebba, som aldrig kommer att ha ett minne av att ha haft en hel familj. Fan vad jag dyker då.

Häromdagen var jag hos Anna, "min" psykolog jag har gått hos under hösten. I början en gång i veckan, men sedan slutet av förra året har det räckt med en gång var 3e eller 4e vecka. Hon förundras över hur "snabbt" jag kommit på banan igen. Snabbt? På min födelsedag var det exakt 9 månader sedan jag fick det förödande beskedet. 9 månader. En graviditet. Eller drygt, eftersom man oftast inte vet om sin lycka de första veckorna.

Till skillnad från en graviditet har det inte varit lyckliga 9 månader. Det har varit ett helvete. Ett j-la helvete. Ett helvete jag aldrig kunnat föreställa mig. Det har varit ett skitresa av många orsaker. Jag sörjer det som inte blev. Jag förundras över att jag inte förstod vad som låg framför mig. Att jag inte märkte. Att jag var så usel på att tolka signaler, som sägs mig ha sänts. Jag såg inga signaler. Var det någon som skickade signaler så var det jag. Trodde jag. Men jag fick höra att det inte "var något". Så jag trodde på det.

Jag vet inte om han träffar "någon". Så länge som barnen inte träffar "någon" så är det väl hans ensak. Men jag ser inte fram emot den dagen han står inför att introducera barnen till "någon". Jämförelser. Vad är väl en gnällig morsa mot en tjej som leker och gör allt för att ställa sig in???? F-n. Sådana tankar får mig att dyka. Det var därför jag dök häromdagen.


Vad får dig ur balans?


.