24 augusti
24 augusti är ingen bra dag.
Det var en bra dag. Tills för några år sedan. Eller tills för nyligen.
24 augusti har minst 2 betydelser för mig. Viktiga på olika sätt. Jobbiga. Sorgliga. Men närvarande.
Vi gifte oss 24 augusti 2002, jag och O (eller X, om man så vill). En lycklig dag. Mycket lycklig. Inte den dittills lyckligaste dagen i mitt liv - om man gifter sig efter att man fått sitt första barn kan bröllopsdagen aldrig bli den lyckligaste dagen. Men den näst lyckligaste. Och bästa. En magisk dag. Den var bra i 6 år. 2009 tog det slut. Vilken tur att jag/vi bestämde att orden "tills döden skiljer oss åt" inte skulle uttalas i kyrkan. Så slapp vi ljuga för Gud och församlingen. Du fattas mig. Jo, faktiskt. Vad än som sägs. Vad än som tycks i stugorna. Trots att det gått mer än 2 år. Du fattas mig. Men jag måste lämna det. Lämna den känslan. För att kunna stänga boken om oss, och gå vidare. Du fattas mig mindre idag än då. Så jag är en bit på vägen.
24 augusti 1955 föddes min syster. Eller min nästansyster. Älskade Anna, du skulle fyllt år idag. 56 år. Men monstret som haft din kropp i besittning till och från i över 25 år vann. Vi saknar dig. Mycket. Det är inte rättvist att man ska behöva lämna sin pappa, sin man och sina barn i din ålder. Inte sin syster heller... Du fattas oss Anna. Jag hoppas att Coco, Gammi, Lennart, och alla andra tagit hand om dig på din födelsedag. Kanske kastat bollar på porslinstallrikar, som vi gjorde på Ön när Coco fyllde 40. Wow, vilket minne att ta med för en 3-åring! Eller ätit jordgubbstårta. Visst har ni jordgubbar året runt däruppe?? Miss you Sis!!
Och så bonusen då - älskade lilla H, som varje år 24 augusti kommer vara 1 år och 1 dag äldre än förra året. 23 augusti kom du till oss; stor och skrynklig och inte allt för vacker. Usch, får man säga så om sitt barn? Nu är du en prins med blond krona av ljusa skyar, en stor kille i 2an, min älskade H. Prins av Lego. Puss!
.
