Siktar mot toppen
Hade det varit Ettan hade jag blvit förskräck över den höga höjden
vid knappa 3 år.
Hade det varit Tvåan hade jag inte förvånats ett dugg - han har inga
rädslor.
Nu är det dock Trean. Nu är jag mest förvånad över att hon faktiskt
satt still länge nog för mig ett ta ett foto. Det var upp och ner. På
utsidan av stegen. På insidan. Hon gjorde ett försök att ta sig ut på
överliggaren, men där satt jag stopp. I övrigt tycker jag det är bra
att hon tar för sig och är nyfiken.
.
