Ett stenkast från Fyndet

Idag har vi gjort en utflykt till Äventyrsbadet i Fyrsihovsbadet. Det är en tradition
sedan ett par år tillbaks, närmare bestämt sedan första höstlovet efter att barnens
pappa flyttade. Varför jag nämner pappan? Jo, det är för att vi, det är barnen, jag
och pappan.

Killarna älskar att bada, och lillasyster tyckte faktiskt det var helt ok idag oxå, men
att åka till badhuset med 3 barn själv känns inte som ett alternativ (än), så när det
var höstlovsledigt -09 så föreslog jag att vi skulle åka ihop, och det gjorde vi. Sedan
har vi fortsatt varje höst- och sportlov.

Idag var det så dax. En inomhusaktivitet när solen strålade från knallblå himmel och
termometern låg runt -5 kändes lite galet, men ett löfte är ett löfte... Full fart i rutsch-
kanor, hinderbanor, hopptorn och rehabbassängen (lillasyster), och så klämde båda
killarna till med ett simborgarmärke. A har simmat 200 m förut, men det var första
gången för H. Picknick i restaurangen, glass efter badet, trötta barn i bilen hem. Precis
som vanligt.

Precis som vanligt. Tja, där satt vi och pratade om jobb, händelser i världen, fritids-
intressen, hans mamma, mina föräldrar, den sega vintern, skolan, och allt möjligt
vanligt. Som vi pratade om förut. Det kändes precis som vanligt, fast det är allt annat
än som vanligt. Självklart är jag tacksam över att vi har den relation vi har, att vi kan
snacka som vanligt, men samtidigt känns det så absurt.

Kom åter till våra trakter, släppte av pappan hemma hos sig, och så inleds en ny vecka
med mina älskade barn. Det som blivit vanligt nu. Det som jag aldrig såg komma. Att
bara få ha barnen hos mig halva tiden. Lillasyster ville ha försäkring om och om igen
att det var hos mig hon skulle vara nu. "Bo mamma hela tiden?!" "Bo mitt hus?" "Sova
min säng?" Ville inte släppa taget när det var dags att sova. Satt som en lite igel runt
min hals. "Vakna mammas hus?" "Vara hemma nu?"


Vad har du gjort för vanligt idag?


.