Mitt i Fågelsången

En lördag på vintern packar vi barnen och snowracers i bilarna och styr kosan mot järnvägsstationen på landet. Där möter kusin A och hennes man L upp. Med traktor. I vanliga fall för att det är lite småmysig att åka på släpet upp i skogen. Den här gången för att det var enda sättet att ta sig fram eftersom vi hade oplogad väg att passera.

I år hade syrran och jag med oss kompis U med son K, och upp på släpet lassades mammor, barn och kusin A plus hund. Eftersom det halva vägen endast är personbilar, och övriga vägen inga fordon alls, som åker, och vi nu hade en hög traktor framför släpet, fick vi otal "duschar" med snö från grenar vid sidan av vägen, och i vissa fall över vägen. Barnen skrattade högt och hjärtligt varje gång det hände; vi andra tyckte väl det var måttligt kul att få insidan av kragen full med snö..

Vårt mål är i vanliga fall vårt landställe, men då vi fått med oss fel bomnyckel fick det bli stugan kusin A huserar i. Inga backar för snowracing där, men å andra sidan hade det inte hjälpt att hamna"rätt" för med 70 cm obruten snö åker man inte snowrace eller pulka...

Väl på plats kokas det korv i traingaköket, vi får kaffe, det blir bus i snön, och så lite kladdkaka. Denna gång blev det mycket skottande för L, och all frisk luft fick Ebba att välja en tupplur. Ingen vagn på plats, så man tar vad man har - en bänk.

Någonstans på vägen hade vi, i planeringsstadiet, glömt bort, eller kanske förträngt, att vi hade 5 barn med oss på utflykten, för shoppingglada mammor hade tänkt ta en sväng förbi Lager 157 och Sernholts outlet, men det var ju bara att glömma. 4 timmar på skumpande traktorflak och pulsandes i snön kan bli förmycket för vem som helst, så vi styrde kosan raka vägen hem istället.

Har du någon vintertradition?


.

Klockan har passerat midnatt. Nu är det den 6e februari och tidsfristen för de som har köpt vårt hus har gått ut. Tidsfristen att häva köpet tack vare (på grund av) §13 i kontraktet (varför har man ens en §13??).

Vilken vecka det har varit. Eller 2 veckor faktiskt.

Förra måndagen, dvs. 25 januari, skrev vi kontrakt med de som vann budgivningen. En budgivning som i sig skulle kunna utgöra en halv roman. 10´upp, sedan 5 timmars väntan, och så 15´till. Emellanåt lyckades budgivarna höja bortåt 50 tusen, men det var nästan mer undantag...

Eftersom huset är gammalt, överlåtelsebesiktningen förespråkade fördjupad undersökning i vissa fall, och köparna är unga och gröna, så fick de till §13. Den fördjupade undersökningen gjordes med en äldre bekant till familjen och sedan inleddes väntan. Först på handpenningen. De fick inte 5 utan 8 dagar på sig att betala den, eftersom killen var på tjänsteresa och de ville ha tid att diskutera den utökade besiktningen. Sedan på ett besked.

xxx´ned ville de. Inte en chans, sa vi.
yyy´ned kunde de tänka sig. Inte en chans, sa vi.
Då häver vi, sa de. Bra tänkte vi..
Men det kom aldrig någon formell hävning. Och vi väntade. Och pratade med mäklaren, som var lika förvirrad han.

Jodå, vi vill hoppa av, sa de så sent som igår, torsdag. Men de kunde inte presera ett dokument, för han var fortfarande på tjänsteresa. Var den här sänkningen med xxx ett försök att få oss att sänka priset? En medveten strategi från början, att de skulle jobba sig upp från ett skambud, och hoppas att vi skulle ändra vår ståndpunkt mellan måndag och fredag. Inte en chans!!!

Nu har vi i alla fall fått ett mail som säger att de står fast vid sitt bud... Och nu har tiden för att häva gått ut.

Grattis till mig då! 20 maj måste jag vara ute ur huset. Om jag ska hinna städa.


.

På den gamla goda tiden, när man hade våtfilmskamera, brukade jag, om jag hade fotat något väldigt speciellt, avsluta med ett foto på mitt telefonnummer. Detta utifall att filmen skulle komma ifrån sin påse med mitt namn. Nu behövdes det aldrig, men det hade ju kunnat bespara mig endel tårar.

Idag hittade jag en liten instruktion för hur man kanske kan möjliggöra ett återseende av en borttappad kamera. Lite roligt var det allt. Och innovativt.


.

Igår eftermiddag hämtade jag barnen från skolan. Har inte sett dem sedan i onsdags morse. Det har varit pappadagar, och eftersom jag har varit bortrest har vi inte setts alls sedan jag lämnade dem i skolan förra veckan. I vanliga fall ses vi under helgen lite kort - eftersom pappan och jag hjälps åt med bandyträning och simning, där en av oss tar killarna och den andra E.

Jag vill så mycket de dagarna barnen är här. Jag vill att vi ska ha det bra. Att vi kan få mysa och ses och göra läxor och äta middag och åka till skolan och spela bandy utan bråk och tjafs, antingen mellan bröderna, eller som ett resultat av deras kiv, mellan mig och barnen. Jag vill ta till vara de 50% som är mina. Maximera. Jag längtar så när jag inte har dem, och så ses vi och det går över styr.

Det är klart att det inte är ett konstant "över styr", men de gånger det händer räcker för att få mig att känna mig otillräcklig. Jag vet att syskon ryker ihop. Been there done that. Men det är så frustrerande att inte hitta nyckeln till friden.

Sedan jag hämtade igår har det stökats med middag. Tjafs om lego. Tjat om godis. Fight om vad som ska ses på tv. Puff och knuff och tjuvnyp. Gnäll om att hjälpa till med dukning. Pip över att det ska dukas av.

Jag försöker verkligen att välja mina fighter. Jag biter ihop och räknar. Inte till 10 eller 50. Till 100. Det känns som att jag är ensam i världen om situationen. Jag vet att det inte är så. Jag vet att även där det finns två närvarande föräldrar samtidigt förekommer det. Men det känns tungt att dra lasset själv när det går över styr.

Och så ett magiskt ögonblick. Plötsligt är allt lugnt. Killarna kommer och kryper upp i soffan. Myser. Ett tyst litet förlåt. Från båda till mig. Från mig till dem. En klapp på kinden. En teckning. Jag stuvar undan de här ögonblicken, stunderna.

Nyss stod jag bredvid H's säng. Lugna andetag. Rufsigt hår. Insnodd i täcket. Nallis som huvudkudde. På golvet bredvid, i den älskade julklappssovsäcken, ligger A. Sven inklämd under hakan. Ena armen i knasig vinkel utmed ryggen. Små grymtande ljud - han drömmer. Hockeyfrillan lite svettig. Mina älskade killar. Så små. Så stora och kaxiga. Ömsom vin, ömsom vatten.


.

Mycket konstigt, bra, mindre bra. Helt enkelt mycket. Inte för mycket generellt sett. Men mycket, av olika karaktär.

I korthet:

Mitt (vårt) hus:
Försäljningen går sådär. Vi har skrivit kontrakt med köparna. Priset på huset var satt baserat på dess skick (endel att göra i källaren, dränering, etc.), och nu ska de plötsligt pruta på sitt bud. Inte aktuellt. 2:an kontaktad. Osäkerhet. Ny visning. Känns lite olustigt. Men vi har inte bråttom. Vi släpper inte huset rätt upp och ned. Inte.

P:
Vi åkte för att hälsa på P och fick inte alls träffa P som det var tänkt. Plötsligt var P inte alls sig lik, och det blev snabb färd till sjukan. Lunginflammation. Vi borde sett det komma. Inte första gången, om man så säger. Nu har P knappt 2 veckor på sig att hamna på banan igen, inför DT.

Nytt boende:
Första visningen blev inställd. Mäklaren hade missat ett läkarbesök. Idag fick jag se huset. Jag har lagt ett bud! Skicket är ungefär som förväntat, så det kom inga obehagliga överraskningar. Möjligtvis att jag fått för mig att badrummet var renoverat relativt nyligt, och därmed även stambytt, men så var inte fallet. Stambyte står föreningen för, men då måste ju badrummet renoveras. Gör helst det innan en ev flytt. Annars helt perfekt för mig och barnen! Öppen visning på söndag, innan dess vet man ju inte alls, men mäklaren ska framföra mitt bud till säljarna, förstås. Ursäkta att jag tjatar om tummar, men ni förstår nog varför :)


.

Cancern.

Till en person väldigt nära mig. Älskade, älskade P.

Jag gråter. Jag gråter själv. Jag gråter tillsammans med mina nära. Jag gråter och våndas och hoppas. Hoppas att den är upptäckt i tid. Ska oroligt invänta datortomografi om drygt 2 veckor. Invänta onkologens utlåtande om ytterligare 5 dagar. Strålning? Operation? Kan bara hoppas att rätt vård väntar.

Älskade P.

Varför ska det till så drastiska saker i vår närhet för att vi ska uppskatta det vi har?


.

spenderar jag nu sista kvällen i mitt hus. Eller åtminstone delvis mitt.

Om inget oförutsett händer under morgondagen finns det en ny ägare efter i morgon kväll. Huset som hyste så många förhoppningar när vi köpte det för snart 4 år sedan. Vi såg potentialen, men det såg verkligen ut som skrot när vi tog över. Huset som idag är så fint. Som jag kommer att sakna. Mycket...

Badrummet uppe var fräscht, men resten!

Furukök. 70-tal. Bruna stora kakelplattor. Diskbänk i teak.

Färgmatchning i varje rum: rosa rummet med rosa väv, rosa heltäckningsmatta och rosa element; vardagsrummet med brun/grön väv och brunt/grönt element, inkl. elementrören till ovanvåningen; biblioteket i beige med ja, element i en beige ton, nästan lite mot ljust rosa. Och så fortsatte det i hela huset.

Rum för rum har vi tänkt, planerat, handlat, fixat och tillslut varit nöjda med resultatet. Barnens 2 rum gjorde vi iordning först. För att de skulle känna sig hemma. Svarta tapeter med döskallar. Sedan flyttade vi runt oss och barnen så att även vårt sovrum (det rosa...) och hallen skulle bli färdigt innan vi tog en liten paus.

Sedan följde hallen nere, biblioteket och vardagsrummet. In emellan, under resans gång, fixade vi till kontoret/gästrummet i källaren, och till slut var det så dax för köket. Eller ja, det sista som renoverades var faktiskt trapphuset, det första som möter oss när vi kommer hem, och det gjorde vi när allt var ett faktum.

Nu är det så dax att lämna. Lämna vårt hus. Vår trädgård. Lämna den här delen av mitt liv. Jag vet inte hur länge vi kan skjuta på tillträdet. Det vore ju skönt att ha någonstans att ta vägen efter utflyttning. Kanske vi kan få 3 månader. Då har jag på mig till 1a maj.

Sorg. Just nu kan jag inte känna glädje över det nya. Bara sorg över det som inte blev.


.

som jag har spanat på länge finns nu äntligen ute till försäljning. Jag räknar framlänges och baklänges på vad det blir för kostnader vid olika försäljningspriser. Var går min gräns? Och var är min smärtgräns?

Mycket hänger på att allt går vägen med försäljningen av vårt hus. Det är ju ett par steg på vägen som ska passeras. Först kontraktsskrivning inom kort. Sedan ska köparna göra en utökad besiktning. Vi vet ju vilka tillkortakommanden vårt hus har, och det är väl egentligen bara ett av dem som kan kosta endel att fixa. Om det behövs. Så snart det momentet är avklarat, och "väntetiden" tagit slut, kan vi väl pusta ut och känna att försäljningen är klar.

Då vet jag oxå hur mycket pengar jag har att röra mig med. Stora frågan är väl egentligen om det är sunt att köpa ett bostadsrättsradhus för ett belopp i närheten av ett friköpt radhus, och med en månadsavgift som är lite halvhög? Fördelen är ju att ansvaret för de stora momenten vad gäller fastigheten ligger på föreningen. En förening som vid genomgång av årsredovisning etc ser välskött ut. Jag har oxå pratat med en familj som bor där, och de upplever styrelsen och skötseln som mycket god.

Jag har tidigare skrivit om mina önskemål vad gäller nytt boende, och detta radhus har nästan allt. Idag finns bara 3 sovrum, men är det så att killarna insisterar på egna rum går det att få till 4 utan att inkräkta för mycket på vardagsrummet. Köket är inte stort, men öppet mot den plats där det är logiskt att ställa matbord. Där finns plats att sitta säkert 16 personer, och mer än så är vi väl sällan...

• Vardagsrum och allrum - check
• Badrum (med plats för litet badkar) uppe, toa nere, och duschmöjlighet i tvättstugan - check
• Separat ingång till tvättstugan - nix, om man inte ska åla sig ned genom källarfönstret... Men jag kan leva utan det!
• Förråd - check (ett snickarrum, men jag tänker inte skicka mina "Emil"-gubbar till någon snickarboa, så den får ny funktion
• Trädgård - check; den gränsar dessutom mot en allmänning, så den blir större än vad den ser ut. Nackdel? Ja, jag tror inte man får sätta upp en lekstuga, även om utrymmet finns

Finns det någon hake? Tja, en galen budgivning, möjligtvis...


Visst låter det väl bra?


.

I vår bär det av till Edinburgh med bästaste lillasyster och kompis U. Pilleterna är bokade, passen fortfarande giltiga, men något hotell har vi inte funnit oss.

Har du tips om hotell i Edinburgh? Det ska ligga bra till för shopping, sightseeing och restaurangbesök, men måste inte vara 5*-igt, eller ens ha 4 stjärnor. "Rent och pent" räcker för oss.

Ska du resan någonstans i vår?


.

Glöm inte att stretcha ordentligt efteråt...


.

Katastrofen på Haiti har knappast lämnat någon oberörd. Många av oss stöjder insamlingar till hjälp- och återuppbyggnadsarbetet på olika sätt. De flesta i det tysta. Man bidrar med det man tycker man kan, och så är det bra så. Man gör ingen stor affär av det.

En Ica-handlare i Enköping slår på stora trumman. Han tänker köpa alla eventuella överblivna ex av dagens Expressen, eftersom Expressen har en kampanj där de skänker 2 kr per försålt nummer till Röda Korset. Han utmanar dessutom alla andra Ica-handlare att göra det samma.

Tanken är väl god. Men, hade det inte varit större nytta om han skänkt hela tidningskostnaden, 10 kr, per överblivet nummer till Röda Korset istället? Typ 5 ggr mer utdelning för pengarna... Eller tom en 10:a per kund som handlat av honom idag.

Det är förvisso än inte möjigt att göra skatteavdrag för bidrag till biståndsorganisationer (så vitt jag vet, det är bara i förväg bestämd aktieutdelning som privatpersoner kan skänka "skattefritt"), men han hade förmodligen kunnat ge mycket mer än 2 kr för 10 kr investerat om han inte gått via tidningen.


Har du skänkt en slant?
.

En låt på radion, och tankarna far i tiden.

 

Tillbaks till ett par veckor av pirr och fjärilar i magen. Tillbaks till varma känslor. Positiva känslor som väckts till liv. Känslor som jag inte trodde jag skulle få känna på länge. Till sena samtal. Långa. Om nytt och gammalt. Nytt som i nutid, inte framtid.

 

Några möten. Blickar. Längtan. Förväntan.

 

Kanske gick det för fort. Kanske kom mötet för snart. För snart för oss båda.

 

Vi ville inte lika. Inte nu.

 

.

det har jag i skrivande stund. Nej, riktigt så illa är det inte, men när det egna huset ska auktioneras ut, då är det nervöst.

Ja, alltså, för att inga missförstånd ska uppstå, jag pratar om en vanlig hederlig budgivning via mäklarledd försäljning, inget som kronkalle har fått i uppdrag att hantera.


.

Cambridge är en gammal engelsk universitetsstad och administrativt centrum för Cambridgeshire. Staden är belägen omkring 8 mil norr om London. År 2001 hade Cambridge 108 863 invånare (varav 22 153 studenter). Genom staden flyter floden Cam, som genom en krök ringar in den medeltida stadskärnan.

 

Cambridge är även namnet på ett antal orter runt om i världen, bl.a:

 

Cambridge, Gloucestershire; Cambridge, Tasmanien; Cambridge, Ontario; Cambridge, Hants County, Nova Scotia; Cambridge, Kings County, Nova Scotia; Cambridge, Nya Zeeland; Cambridge, Idaho; Cambridge, Illinois; Cambridge, Iowa; Cambridge, Kansas; Cambridge, Maryland; Cambridge, Massachusetts; Cambridge, Minnesota; Cambridge, Nebraska; Cambridge, New Hampshire; Cambridge (village), New York; Cambridge (town), New York; Cambridge, Ohio; Cambridge, Wisconsin; Cambridge Township, Henry County, Illinois; Cambridge Township, Michigan; Cambridge Township, Minnesota

allt ovan är ett förkortat utdrag från Wikipedia

 

Dessutom är Cambridge en VLCD-kur. Den körde jag i 14 dagar med start 2 januari som ett led i att göra mig av med endel barlast. Efter 14 dagar med bara pulver har jag nu utökat till att äta middag. Proteiner och grönsaker är det som gäller denna vecka. Det har givit resultat kan jag meddela! Förutom att vågen snart byter förstasiffra så är jag mycket piggare. Inte att förakta.

 

.

I höstas, när saker och ting var mer skit än vanligt, fick jag detta av en god vän.

6 gifta män blir nedsläppta på en ö med bara 1 bil och 4 barn var i 6 veckor.

Varje barn sysslar med 2 olika sporter och antingen musik eller danslektioner. Det finns ingen McDonalds.

Varje man måste ta hand om sina 4 barn, hålla sitt tilldelade hus städat, gå igenom läxan, hjälpa till med olika skolprojekt, laga mat, tvätta och betala "låtsasräkningar" där pengar man fått inte räcker till. Man får en summa pengar som ska räcka till mat varje vecka.

Varje karl måste även ta varje barn med sig till bokade läkarbesök, tandläkare och frissa. Han måste även baka kakor för barnens olika sociala evenemang.

Han måste också vara ansvarig för att inreda sitt tilldelade hus på ön, plantera blommor och se till att det i alla tider är representativt.

Mannen får endast se på tv när alla barnen sover och alla sysslor är gjorda.

Varje far måste även kunna alla orden till varenda idiotisk barnramsa som kommer på tv och namnen på alla tv-karaktärer i alla tecknade serier.

De måste raka sina ben alla dagar, använda smink som de ska sätta på medan de skjutsar sina barn till respektive aktivitet och laga 4 olika luncher.

De måste använda obekväma och för små, men dock supermoderna skor, ha naglarna målade och ögonbrynen plockade.

Under en av dessa 6 veckor måste de ha plågsamma kramper i magen, ryggvärk, och fruktansvärda men oförklarliga humörsvängningar utan att någonsin klaga eller förskjuta sina sysslor.

De måste springa på ett otal Hem och skola möten och tillbringa flera timmar i lekparken med sina mindre barn.

Varje kväll innan han lägger sina 4 barn skall han bada dem, sätta pyjamasen på, borsta deras tänder och hår.

Samma procedur på morgonen före klockan 7.

Ett test kommer att genomföras i slutet av dessa 6 veckor, där han skall kunna följande: varje barns födelsedag, längd, vikt, skostorlek, klädstorlek och lärares namn, barnets födelsevikt, -längd, klockslag, varje barns favoritfärg, bästa kompis den veckan, mittennamn, favoritgodis, -sång, -dricka, -leksak, största rädsla och vad dom vill bli när de blir stora.

Barnen röstar bort dem från ön beroende av hur papporna skött sig.

 

Den sista pappan kvar vinner, om han har tillräckligt med styrka kvar att möta sin partner och ha sex med henne utan förvarning och var som helst..

Den som vinner får i pris att göra denna tävling om och om igen i ca 18 år, och får rätten att kalla sig själv mamma.


.