Ett stenkast från Fyndet

Sol.
Regn.
Hagel.
Mer regn.
Lite sol.
Regn.
Uppehåll.

Men tillslut bestämde jag mig för att dra igång grillen. 30 mars. Tidigaste premiären någonsin. Tror jag.


.

Älskade Pappa som jag saknar dig. Du lämnar ett stort tomrum efter dig. Aldrig kunde jag förstå att det skulle kännas så att förlora en förälder.

Vi ses i Nangijala.

.

om man sitter i glashus.

Här har vi en ombyggd elstation med tillbyggnad som väntar på boenden.

Granne med en trafikerad rondell är det kanske inte optimalt med maximal glasyta.

Jag hoppas verkligen att det inte kommer att krävas ett under för att jag ska ta mig ur sängen i morgon.

Just nu känns det nämligen så.

Första PT-passet är avslutat, och det kan nog bli bra det här. Men nästa gång ska jag kanske inte grunda med en 7-km-promenad?

.

Det visade sig att vi ska ha ett lag från jobbet trots att hälften av tjejerna lämnat oss pga en avyttring av verksamhet.

Anmälde mig ju till Singelmammans lag tidigare i mars. Och nu blev jag sugen på att ha lite pick nick med jobblaget oxå.

Vilken tur att vi fått olika dagar. Det betyder ju att jag får springa 2 dagar på raken.

Lyllos mig.


.

Med huset kom julrosor.

Första året upptäckte jag dem knappt; de växte i skymundan bakom en taggig buske.

Andra året fick de flytta pga det förestående altanbygget. De protesterade hej vilt och gav mig knappt en blomma.

I år ser de ut att trivas. 10-12 stänglar med stora lila blommor.

.

Vårsol. Njutning. Ny scarf.

.

Jag kom av mig med ett foto om dagen.

På sportlovet hade vi inte någon vidare täckning, och kunde därmed inte ladda upp foton.

Väl hemma igen skulle jag komma ikapp, men det hanns inte med.

Nu får vi se om det kan bli en nystart?!


.

Vem törs hänga med på Dirty Dancing idag kl 15? Har en biljett över till mycket bra pris!

Skicka ett mail på [email protected]

Vårcupen, årets sista bandy, går av stapeln i strålande sol, +8 grader och med is mjuk som smör.

Killarna har fått stryk i de två inledande matcherna och nu är de taggade järnet att ge Hammarby på moppo.

Det känns som att jag går och väntar på något. Jag vet inte på vad. Men i kroppen känns det som en väntan. Som att jag inte har något att hämta här och nu. Som att något annat måste hända.

Jag vill inte gå och vänta. Jag vill vara här nu. Ta tillvara det som är här. Inte tro att något senare ska smaka bättre.

Jag försöker, för att ta till ett nött uttryck, fånga dagen. Men alla måsten snurrar i en uppåtgående spiral och jag har fullt upp att hålla näsan över vattnet.

Krav på jobbet. Eller, krav på mig själv avseende jobbet. Det är klart förväntningar från kunder, kollegor och chefen finns och ska infrias. Men det är jag som sätter högsta ribban. Budget ska uppnås. Inga backjobb. Snabb återkoppling till kund. Feedback till kollegor. Input uppåt.

Krav från barnen. Nej fel, barnen ställer inte många krav. Jag ställer kraven på mig själv som mamma. Så mycket ska hända under veckan de är hos mig. Allt ska bli rätt. Det ska vara roligt. Läxorna ska vara klara i tid. Maten varieras och vara nyttig. Aktiviteter bokas och genomföras. Konflikter stävjas utan höjda röster.

Så mycket som ska hända, ske och planeras här och nu. Jag blir inte nöjd. Känner inte tillfredsställelse. Bara en stor klump att inte räcka till.

.

Det har varit sportlov i fjällen. Bloggen fick sig lite ledigt den med. Återkommer inom kort.

.