Ett stenkast från Fyndet

- inte långt från Mitt i Fågelsången

Nu blir det landet

Publicerad 2012-08-07 10:29:01 i Personligt - jag själv,

 
Känns lite konstigt att ha semester och bara vara hemma själv. Så jag åker till landet. För ett besök av sotaren. Och en slutlig stängning för säsongen.
 
Studsmattan ska in. Utemöbeln lika så. Batterierna hem till stan. Allt annat är fixat.
 
Kanske blir det en tur i skogen. Kantareller. Det vore fint att hitta. Eller lite bär. Ett dopp i sjön. Vi får se. Det blir nog bra.
 
 

Ord

Publicerad 2012-07-10 08:00:00 i Personligt - jag själv,

 
Ibland pratar man fast man inte borde.
Andra gånger är det tvärt om.
 
Det hände något för ett tag sedan. Något som kanske inte borde hänt. Fast det hände.
 
Ogenomtänkt. Oplanerat.
 
Borde vi prata om det? Finns det något att prata om? Eller ska vi låtsas som att det regnar? Att det inte har har hänt? Blir det någon skillnad om vi pratar om det? Om vi inte pratar om det?
 
Vi pratar om annat. Men inte om det som hände.
 
 
Pratar du fast du inte borde? Eller håller du inne med ord som vill ut? Ord som fastnar i tanken? Som kanske inte riktigt kan formuleras? Eller där syftet inte är klart?
 
.
 

Jag saknar sex

Publicerad 2012-06-14 23:14:20 i Personligt - jag själv,


Det vore väl lögn att påstå något annat.

Men jag kan helt ärligt säga att det jag saknar mest är långt ifrån sex.

Jag saknar den vardagliga tvåsamheten. Vuxenheten. Att vid middagsbordet få dela dagens händelser på jobbet, i stan eller världen. Att prata om roliga grejer och stötta varandra när barnens agerande går över styr. Att få lite pill på ryggen framför tv:n när barnen somnat. Att drömma om sommar och semester med någon som tänker lite längre än till pool och glass.

Att känna närheten även då orden inte uttalas. Att dela på disk, och tvätt, och plock. Att göra allt det andra som två vuxna som bryr sig om varandra gör. Ge och få uppskattning. Omtanke. En axel att gråta mot när saknaden efter nära och kära som lämnat oss blir för stor.

Så var det med det.

.

Akuten

Publicerad 2012-05-30 12:31:54 i Personligt - jag själv,



Om man inte känner för att jobba så kan man ju alltid ta och åka in och lägga sig en stund på akuten. Jag gjorde det igår. Åkte till akuten en stund på em. Typ lunch till 19.



Åkte på en extremt skum huvudvärk i måndags kväll. Kom som ett pistolskott, minst sagt, och varade bortåt 45 minuter. Trodde ta mig f-n att skallen skulle explodera. Riktigt otäckt.

Vaknade igår och kände mig ok, så jag for till en kund och jobbade under fm. Pratade sedan med LillaSyster som tyckte att jag åtminstone skulle kolla med Vårdguiden. Efter att ha berättat om huvudvärken i kombination med lätt yrsel den eftermiddagen beordrade de omgående transport till akuten.

Datortomografi, diverse blodprov och ett ryggmärgsprov som grädde på moset visade dock ingenting avvikande vad gäller eventuellt blödning, så det var ju bra. Typ.

Det hela fick mig dock att tänka till lite. Mer om det en annan dag.


När var du på akuten senast?

.

2 * Vår Ruset som frös inne

Publicerad 2012-05-30 10:19:29 i Personligt - jag själv,


Igår skulle Vår Ruset med kollegorna genomföras. Det bidde inget med det eftersom den som vi andra trodde skulle anmäla oss inte gjort så.

Lika bra det - jag spenderade em och kväll på akuten. Spännande minst sagt.

Idag skulle jag köra Vår Ruset med Singelmamman & Co. Av samma anledning som igår, dvs akuten, blir det inget idag heller. Jo, jag ska heja på de andra. Kanske sippa lite bubbel. Men något lopp blir det inte.

Tråkigt, tråkigt. Hade verkligen sett fram emot dethär :(

.

Rudolf har fått konkurrens

Publicerad 2012-05-19 21:31:44 i Personligt - jag själv,


Efter att ha varit utomhus sedan 8.30 i morse konstaterar jag krasst att solen tog mer än jag anat idag.

Ett stoppljus är inget alls mot min näsa idag. Eller hela ansiktet förresten. Jeeze vad det lyser.

I morgon förnyar jag lagret av solfaktor. Så här kan vi inte ha det.

.

Sista minuten

Publicerad 2012-05-15 22:03:33 i Personligt - jag själv,


Ok, har ingen lust att tillbringa 4 lediga dagar utan barn i Stockholm, så ge mig tips på sista-minuten-resmål.

Behöver verkligen inte vara utanför Sveriges gränser (även om det förstås är ok..) men det ska funka för en långhelg.

Nån som vill hänga på? Be my guest!!!

.

alacs 88 år

Publicerad 2012-04-10 22:08:56 i Personligt - jag själv,


Kollar som hastigast Wermland Forever och blir både hemlängtig och känner mig galet gammal.

Har lite svårt att greppa att det är typ 17-20 år sedan jag var ute i svängen i Karlstad. Och då var det ju mest Kåren som gällde :)


.

Allt som jag inte sa

Publicerad 2012-02-06 21:57:14 i Personligt - jag själv,


Kommer jag någonsin över att jag inte sa allt jag egentligen ville säga? Att det jag ville säga sades så sent att mottagaren inte var riktigt mottaglig? Att jag inte hittade de rätta orden och därför fastnade i tystnaden?

Kommer tiden att sudda ut smärtan över de osagda orden? Orden som fanns inom mig och som väntade på rätt tillfälle? Orden som låg på lut och skulle ut i sin enklaste form. Orden som inte kom. De som fastnade i halsen och blev till gråt i mina ögon när jag ville säga dem.

Kommer erfarenheten av de missade orden göra att jag säger mer till mina andra kära? Att jag berättar för min mamma hur mycket hon betyder för mig. Hur mycket jag älskar henne. För min syster. För mina barn. Mina vänner.

Jag önskar jag var lite mer latino. Jag inbillar mig att de har närmare till de vackra orden. Orden som betyder något.

Just nu sitter jag fast i en stilla undran. Men visst Pappa vet du?! Hur mycket du har betytt för mig under alla år. Allt som du guidat. Alla svar och frågor och funderingar vi ventilerat under åren. Tack Pappa!


.

Emotionell berg-och-dalbana

Publicerad 2012-01-19 22:11:21 i Personligt - jag själv,


Har varit utrikes senaste dagarna och hjälpt föräldrarna att tömma deras 2a hem sedan drygt 20 år.

Mamma och jag. Vi har sorterat och slängt. Givit mängder av kläder, sänglinne, porslin och prylar till lokala kyrkan.

Tagit emot flyttfirman som tar hem det fåtal möbler, tavlor och övrigt som ska hem.

Mött köparna och dragit en lättnads suck då det visade sig att de ville köpa/ta över möbler som inte ska hem.

Tänkt. På alla resor hit ner. Hur roligt vi haft det på besök. Hur bra mapa haft det under härliga vintermånader.

Tänkt. På orsaken till försäljningen. Sett ma känna in allt en sista gång. Pratat minnen.

Idag när vi låste dörren för sista gången var det tungt. Men ändå ok. Vi lämnade inte ett ekande tomrum. Förutom tavlor och 2 fåtöljer såg det ju faktiskt bebott ut. Vi lämnade lite till de som tar över.


.

Monstermalla vill veta

Publicerad 2011-08-27 18:35:05 i Personligt - jag själv,


En veckas semester skapar en förfärlig massa poster på Bloglovin. Så många att det tar nästan en vecka att komma igenom dem. Vilket förstås innebär att man blir lite sen i starten i vissa fall.

Monstermalla hade t.ex. en uppmaning den 22 augusti där vi ombads berätta vad vi bloggat om för 1 respektive 2 år sedan just den dagen. Det inlägget läste jag idag.

Jag antar utmaningen, men jag väljer att gå tillbaks i tiden på just idag, dvs. 27 augusti, isf 22 augusti. Eller kanske kan jag köra båda dagarna? Dessutom backar jag hela vägen till 2007, eftersom det var året jag började blogga.

2007 har jag inga poster varken 22 eller 27 augusti, men fokus var på björnbär, på systerdotter som var alldeles nyfödd, och på mer renovering. Lite traderasnack finns det oxå, och ett par enkäter. Här finns det lite info om detta.

2008 hade vi en jämrans massa björnbär och sniglar. Skrev bara den 22, men utgår från att aktiviteterna den 27 var ungefär de samma - dagis, björnbärsplock och snigeljakt.

Nåväl, 2009 i augusti var jag fortfarande i chock. Chock efter beskedet i maj. Jag bloggade inget om separationen då, utan om en massa annat. Mest Fototriss.

I augusti har jag inga poster varken på 22 eller 27, men jag fortsatte med mina Fototrisser. Den 22 höll jag garanterat på att förbereda Hs 7-årsdag, och hela den veckan var det fullt upp med skolstart och att återvända till vardagen. Den tiden är tack och lov passé, men f-n som jag mådde. 4 september, som var dagen för hans flytt, låg allt för nära, och den förhoppning jag närt om att han skulle komma på andra tankar, kändes avlägsen.

2010 var bättre. Att "köra hela varvet" en gång är det minsta som behövs för att hamna på rätt köl. Så även för mig. 22 augusti bloggar jag om H som dagen efter ska fylla 7. Om förlossningen. Om min kärlek till denna underbara lille kille. Några dagar senare, 27 augusti, är det tankar om separationen som får vara temat i min blogg. Om stölden. Stölden av mina barn. Jag fick så fina kommentarer på det inlägget. Kommentarer som stärkte mig. Går ofta tillbaks dit. Faktiskt. Som en parentes kan nämnas att en av de andra föräldrarna är själv med 4 barn. Där är pappan totalt frånvarande. Tough shit.

Idag är det den 27 igen. Barnens pappa och jag har tillsammans med 5 andra föräldrar fixat kalajs åt H som fyllde 8 häromdagen och 3 av hans klasskompisar. Det är skönt att vi kan göra det ihop. Att vi kan prata. Jag åt middag hos pappan igår. Det var lite knasigt, men det gick bra.

Jag är uppriktigt nyfiken på hur livet ser ut 22 och 27 augusti nästa år. Vad tror du om framtiden?


.

Kalasdax

Publicerad 2011-08-26 14:26:16 i Personligt - jag själv,


Ikväll ska vi fira H hemma hos hans pappa. Med syskon förstås. Med barnens farmor. Och med pappans tjej. Det känns lite nervöst. Jag har träffat henne ett flertal gånger. Men jag har aldrig "umgåtts" med henne. Allra helst inte i en miljö ihop med barnens farmor.

Wish me luck, eller nåt.


.

24 augusti

Publicerad 2011-08-25 00:19:13 i Personligt - jag själv,


24 augusti är ingen bra dag.

Det var en bra dag. Tills för några år sedan. Eller tills för nyligen.

24 augusti har minst 2 betydelser för mig. Viktiga på olika sätt. Jobbiga. Sorgliga. Men närvarande.

Vi gifte oss 24 augusti 2002, jag och O (eller X, om man så vill). En lycklig dag. Mycket lycklig. Inte den dittills lyckligaste dagen i mitt liv - om man gifter sig efter att man fått sitt första barn kan bröllopsdagen aldrig bli den lyckligaste dagen. Men den näst lyckligaste. Och bästa. En magisk dag. Den var bra i 6 år. 2009 tog det slut. Vilken tur att jag/vi bestämde att orden "tills döden skiljer oss åt" inte skulle uttalas i kyrkan. Så slapp vi ljuga för Gud och församlingen. Du fattas mig. Jo, faktiskt. Vad än som sägs. Vad än som tycks i stugorna. Trots att det gått mer än 2 år. Du fattas mig. Men jag måste lämna det. Lämna den känslan. För att kunna stänga boken om oss, och gå vidare. Du fattas mig mindre idag än då. Så jag är en bit på vägen.

24 augusti 1955 föddes min syster. Eller min nästansyster. Älskade Anna, du skulle fyllt år idag. 56 år. Men monstret som haft din kropp i besittning till och från i över 25 år vann. Vi saknar dig. Mycket. Det är inte rättvist att man ska behöva lämna sin pappa, sin man och sina barn i din ålder. Inte sin syster heller... Du fattas oss Anna. Jag hoppas att Coco, Gammi, Lennart, och alla andra tagit hand om dig på din födelsedag. Kanske kastat bollar på porslinstallrikar, som vi gjorde på Ön när Coco fyllde 40. Wow, vilket minne att ta med för en 3-åring! Eller ätit jordgubbstårta. Visst har ni jordgubbar året runt däruppe?? Miss you Sis!!

Och så bonusen då - älskade lilla H, som varje år 24 augusti kommer vara 1 år och 1 dag äldre än förra året. 23 augusti kom du till oss; stor och skrynklig och inte allt för vacker. Usch, får man säga så om sitt barn? Nu är du en prins med blond krona av ljusa skyar, en stor kille i 2an, min älskade H. Prins av Lego. Puss!



.


♥ ♥ ♥ Älskade StoraSyster ♥ ♥ ♥

Publicerad 2011-06-28 10:21:10 i Personligt - jag själv,


Älskade StoraSyster. Nu har du fått ro. Nu finns inga smärtor,
ingen oro, inget som tynger dig. Nu behöver du inte längre bära
ditt ok dolt från oss andra. Inatt släppte du taget om det vi kallar
livet och verkligheten, och försvann till något annat rum.

Jag vet inte vad som kommer sedan. Om det kommer något.
Om man tror att där finns något som väntar, ja då gör det nog
det. Jag minns när vår farmor gick bort; hur vi några dagar efter
hennes begravning pratade om henne, och det visade sig att vi
båda haft "besök" i drömmen - nästan samma dröm. Hur farmor
meddelat att allt var bra, att det var ljust, och att farfar var där.
Visst var det förunderligt? Men det skänkte tröst. Tröst i vår sorg.

Det skänker tröst att veta att du nog finns där bland vänner som
gått tidigare. Barnen sa direkt att du nog finns hos Gammi och
Coco, och kanske deras farfar, bland molnen nu. Att du får dansa
utan smärta, plocka sommarens blomster & känna vinden smeka
din kind.

Älskade StoraSyster, i denna stund tänker jag på L och barnen,
på pappa U, på dina nära vänner. Tänker med glädje på dig och
mig - det som varit under alla år. Vi var systrar "by choice",
inget direkt blodsband utan du valde ut mig till syster när jag var
alldeles ny.

Vi sörjer, och hoppas att du fått ro.


♥ ♥ ♥


.

Hemlängtan

Publicerad 2011-04-26 22:30:00 i Personligt - jag själv,


Jag längtar hem.

Hem som i min hemstad.

Där jag växte upp. Där jag nog trots allt ändå har mitt hjärta. Där jag inte bott
sedan 1994. Där det inte är nu som det var då, men som ändå känns så bekant.

Där allt är nära, även om man bor i utkanten. Där man inte behöver spendera
2*45 min per dag för att ta sig till och från jobbet. Där barnen kan ta sig runt
själva på ett helt annat sätt än i storstan. Där cykeln kan ta en nästan var man
vill utan större ansträngning. Där jag fortfarande har många goda vänner.

Där som jag aldrig kommer att kunna bo sålänge som barnen bor hemma. Jag
flyttar aldrig i livet utan dem, och jag skulle inte komma på tanken att försöka ta
ifrån dem deras vardagskontakt med sin pappa.

Men ändå, det hindrar inte att jag längtar hem. Var där under påsken, och då blev
det extra påtagligt. Närheten till allt. Småskaligheten. Det är klart det inte är det
samma som när man lämnade. Allt är ju egentligen olika. Men ändå bekant.

Nåväl, drömma får man ju...


Vart längtar du?


.

Patetisk

Publicerad 2011-04-10 20:00:00 i Personligt - jag själv,


Ja, jag känner mig patetisk. Min barnlösa helg har kommit och gått och
vad har jag gjort? Jobbat, käkat middag ihop med min syster, röjet i
källaren och vårstädat trädgården. Plus en tur till tippen.

Missförstå mig rätt älskade C - jag trivs verkligen i ditt och barnens
sällskap - men inte lär jag träffa någon på det här sättet...

Fick frågan häromdagen varför jag inte är mer aktiv på den dejtingsite
där jag är reggad. Varför? Jag ORKAR inte träffa någon. Faktiskt. Jag
ORKAR inte ens tänka tanken att öppna upp mig till en vilt främmande
människa. Att behöva börja om med allt vad gäller lära känna, vara
osäker, undra varför ett sms inte besvaras direkt, om jag duger, om
det FINNS något. Jag orkar inte.

När jag har barnen har jag fullt upp med att vara mamma och ägna
min ledig tid till det bästa jag har i livet.

När jag inte har barnen är det långa timmar på jobbet för att ta igen för
sen ankomst och tidig hemgång. Ett par träningspass. Shopping. Egentid.
När ska jag ha tid för hela lärakännafasen? Den där fasen då man bara
vill ses. Hela tiden. Uppfyllda av varandra. Bland smutstvätt och övertid.

Och var ska vi hitta varandra? Den där siten, och andra liknande, ger
inte så värst mycket. Vi verkar alla vara övervintrare där... På jobbet?
Skulle inte tro det. Sats? Inte så värst social att stå på ett löpband. ICA?
Tja, det har jag ju inte testat.

Sätter punkt här innan jag drunkar i självömkan.


Var träffade du din partner?


.

Om

Min profilbild

alacs

Mamma till 3 halvtidsboende älskade ungar (10, 9, 3.5). Jobbar som affärssystemskonsult. Periodare vad gäller träning. Älskar vitt. Svag för mörk choklad. Skriver om tankar kring barnen, vuxenlivet, betraktelser i vardagen, med inslag av resor, inredning (sällan just nu) och skilsmässan (inte heller så ofta), eller snarare konsekvenser av den samma.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela