Ett stenkast från Fyndet

- inte långt från Mitt i Fågelsången

Snart 1 år

Publicerad 2010-04-02 23:13:30 i Ny framtid - tillbakablick,


Det börjar dra ihop sig. Det är snart 1 år sedan världen vändes upp och ner. Totalt, oväntat och skoningslöst.

Idag är det 1 månad kvar. I morgon för 1 år sedan satt han, ena sonen, E och jag och fikade på Levinskis på Rörstrandsgatan. Det var vår i luften. H fick en stor bit chokladkaka. Vad jag själv åt minns jag inte - jag höll på att kämpa med några kvarvarande kg från graviditeten med E, så jag tog nog bara en latte. Tror jag.

Ingenting sa mig att slutet var nära. Hur jag än vänder och vrider på våren 2009 finns det i princip inget som låter mig veta vad som är på gång. Klart att allt inte var på topp - hur kan det vara det med 3 relativt små barn, varav en är bara ett par månader med allt vad det innebär i form av dålig nattsömn, amning, nya behov, etc., och att han var utan uppdrag - men inte f-n var det dåligt?! Han engagerade sig i sin hobby, och rent generellt sett såg jag inga problem i det, det var väl någon gång där jag ifrågasatte prioriteterna. Hur man kan tänka sig att 2 * 10 dagar borta inom 4 månader när det finns 3 små barn hemma är en bra idé, men annars?

Vid några tillfällen föreslog jag att vi skulle gå iväg på familjerådgivning. Som en förebyggande åtgärd. Vi kom aldrig iväg. Tyvärr. Det är ett sjuhelvetes företag att vara småbarnsförälder med allt vad det för med sig i form av planering, omplanering och justering i ens eget liv. Jag trodde i min enfalld att barn och familj kom först, sen fixar man fritiden. Det är tydligen inte så?!

Påsken kommer nog för evigt ge mig obehag. Det var under påsken, och dagarna innan, som han var iväg på kurs. Ledarskap. Jag ville inte att han skulle åka - 10 dagar inklusive påsk med en baby på 6 månader och 2 halvvilda killar. Men jag ville inte heller begränsa. Det skulle vara en bra utbildning. Både för hobbyverksamheten, men även för arbetslivet. Jag vill inte stå ivägen. Med facit i hand visade det sig att jag verkligen inte stod ivägen.


.

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2010-04-08 20:38:25

Ylva, du vet att tiden läker alla sår. Du kommer att uppskatta påsken igen, det är normalt en trevlig

högtid. Du har tre underbara barn och ni är en familj nu med en spännande framtid i ert nya hus. Kram Susanne

Postat av: Anonym

Publicerad 2010-04-10 00:03:55

Det här låter bisarrt, men jag lovar att du kommer att träffa någon underbar och barnen landar i allting och du också. Men innan det händer måste du öppna dina ögon helt och hållet och bli fri. Det är hårt men så är det. Då vänder det.

Postat av: Lina

Publicerad 2010-04-10 19:38:14

Hej! Har precis blivit lämnad av min man efter en kurs i ledarskap, UGL-kurs så kallad. Vad det en sådan som din ex-man oxå gick? Efter lämnade han sig en trasig kvinna o två söner, 3 o 6 år. Hur mår du idag? Jag har följer din blogg, måste se att det finns ett liv efter detta. Just nu känns allt bara mörkt. Du verkar ändå ha kommit en bit på väg. Vore skoj med lite kontakt med någon annan i samma sits. Känner mig väldigt ensam.

Postat av: Karin

Publicerad 2010-04-12 21:59:12

Vännen!

Postat av: pia

Publicerad 2010-04-15 09:20:14

kramis...det är tungt, jag vet...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

alacs

Mamma till 3 halvtidsboende älskade ungar (10, 9, 3.5). Jobbar som affärssystemskonsult. Periodare vad gäller träning. Älskar vitt. Svag för mörk choklad. Skriver om tankar kring barnen, vuxenlivet, betraktelser i vardagen, med inslag av resor, inredning (sällan just nu) och skilsmässan (inte heller så ofta), eller snarare konsekvenser av den samma.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela