Ett stenkast från Fyndet

- inte långt från Mitt i Fågelsången

Middagslyx?

Publicerad 2010-10-04 23:06:51 i Personligt - välmående,


Jag är tyvärr inte så road av vardagsmatlagning. Eller road?! Det är väl mer att jag inte har ork och fantasi att planera upp måndag-torsdagsmiddagarna. Om jag bara satt mig ner och planerade vore mer än hälften vunnet, det vet jag sedan tidigare försök. Stressen att gå (för) tidigt från jobbet, hämta på dagis och skola, förhöra lite läxa medans maten fixas, äta, mera läxa, och så nattningsrutin är ju inte direkt främjande för matlagningslusten.

Så gissa om det har känts otroligt lyxigt att igår och idag får maten uttänkt, lagad och serverad i mitt eget hem (sis, jag förringar inte måltiderna hos dig det minsta, men att få maten serverade hemma...), med rätter som dessutom är helt nya för mig! Det är mina långväga gäster från UK/Australien, som på sin Skandinavien/norra Europa tur i husbil stannat till här ett par dagar. De vill "göra rätt för sig" - jag niger och tackar :)

Egentligen kanske man skulle göra mer av denhär varan - inte bara äta ihop och turs om med matlagningen, utan faktiskt göra det hos varandra? Tänk vad lyxigt att få sjunka ned i egen soffa (eller fara runt som ett skollat troll efter barnens läxböcker och gympakläder inför morgondagen) och invänta middagen!!!


Hur ser din middagslyx ut?


.

Kommentarer

Postat av: -ME-

Publicerad 2010-10-05 10:15:27

Min middagslyx ser inte ut längre, inte som förr. Förut åt vi middag med grannarna varje torsdag, och även om det inte var min soffa jag sjönk ner i, så betydde det trevligt umgänge varje torsdag och total matlagnings- och diskfrihet varannan. Nu har grannarna separerat och inget är som förr. :(



Fast jag fick ett allmänt spel på att laga mat 7 dar i veckan, så numera är min man ansvarig för måndag-tisdag och jag för onsdag-söndag. Det låter kanske inte som nån jämnare fördelning, men det är ju må-to som är trögt och rutinartat, så på SÅ sätt är det i alla fall delat. Och sen att jag fick planera, handla och arbetsleda de dagar då vi gjorde storkok och frös in så han bara har att välja i frysen och ansvara för att värma det (och för att lära sig se skillnad på sushiris och långkornigt och ge fan-i-helvete i att koka gröt som tillbehör till kycklinggrygan) - det försöker jag se mellan fingrarna på. Vi har tagit ett steg på vägen i alla fall. Och med tanke på att jag kökscurlat honom i 14 år så får man ta det i små steg.

Postat av: Ett stenkast från Fyndet

Publicerad 2010-11-15 21:57:59

Ett steg på vägen är ett steg på vägen!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

alacs

Mamma till 3 halvtidsboende älskade ungar (10, 9, 3.5). Jobbar som affärssystemskonsult. Periodare vad gäller träning. Älskar vitt. Svag för mörk choklad. Skriver om tankar kring barnen, vuxenlivet, betraktelser i vardagen, med inslag av resor, inredning (sällan just nu) och skilsmässan (inte heller så ofta), eller snarare konsekvenser av den samma.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela