Du är ju utan barn denna veckan, varför tar du dig inte en tur till... om du känner att du skulle vilja säga något. Kanske tacka för allt han gjort för barnen och dig, det kanske inte är någon annan som "kommer ihåg" att säga detta.
Skönt att ni var iväg tycker jag!!!
Man blir lite modigare varje gång. Och om du har möjlighet, då menar jag på allvar möjlighet utan alla ifs and buts som kan knacka på, så håller jag med lillasyster. Åk en gång till. Du tror han förstod. Det är gott så. Men det ger honom mer om du säger det rakt ut än det kostar dig, hur dyrt det än är. Och jag tror att man kan be om att få några minuter i enrum, hur många som än är där inne och roddar runt. Hur perifer man än talar om för sig själv att man är, i förhållande till de som finns omkring. Kanske är det den som är perifer som vågar stå för betydelsen, som verkligen gör skillnad i ett hjärta som är på väg härifrån?
Mod, Y, mod! Belöningen är större än du anar.
Mamma till 3 halvtidsboende älskade ungar (10, 9, 3.5). Jobbar som affärssystemskonsult. Periodare vad gäller träning. Älskar vitt. Svag för mörk choklad. Skriver om tankar kring barnen, vuxenlivet, betraktelser i vardagen, med inslag av resor, inredning (sällan just nu) och skilsmässan (inte heller så ofta), eller snarare konsekvenser av den samma.