Ett stenkast från Fyndet

Idag börjar mardrömmen. 1 vecka åt gången
utan mina älskade barn. För oöverskådlig framtid.

Magen knyter sig, hjärtat värker, det är kaos
i hjärnkontoret och det sticker under huden.
Hela mitt inre gör uppror mot det som komma ska.

Avsked i morse.

Es små armar runt min hals. En snorig puss. Vink
från sandlådan. Snabbt in i leken. Omedveten om
något annat än pendling mellan mig och pappan.
Tack och lov?!

H som stolt bar ett skepp till skolan idag. Jag vill
höra honom berätta om sin "roliga timme" och
framträdandet. Stödord i läxboken. "slagskepp",
"bombplan", "251 m långt". Idag. Inte när vi ses
nästa gång.

A, lång och lite kaxig. Vänder sig om påväg in
till fritids. Kommer tillbaks, tittar sig lite ängsligt
runt, och ger mig sen en snabb puss. Nästan 9
år. Då visar man inte så gärna ömhet mot mamma :)

Älskade barn. Ni fattas mig redan.


.