Ett stenkast från Fyndet

2 år. 24 månader. 105 veckor (jo, det var 53 under 2009).
730 dagar. 17520 timmar. Exakt. Det här inlägget är tom schemalagt
att visas då. Exakt 2 år efter.

Så långt borta, och ändå så nära. Blundar jag är jag tillbaks vid köksbordet
kl 21.30 den 2 maj 2009, och ser det jag aldrig trodde jag skulle behöva se.
En korrespondence inte avsedd för mina ögon. Fast ändå lämnad där så jag
skulle upptäcka, tror jag.

Jag vet inte om han trodde jag skulle slänga ut honom på stört. Jag tror inte
det, med tanke på hur ovillig han var att ens tänka tanken att flytta initialt.
Men det var bekvämt att låta mig upptäcka, i stället för att vara en man och
själv ta upp hur det lågt till.

Eller än hellre, ta upp till diskussion att han upplevde, OM så var fallet, att
han såg sprickor i vår relation som jag uppenbarligen inte såg, i god tid. Det
var inte perfekt (vilket äktenskap är det??) - våren hade varit jobbig med en
ny bebis, två trotsiga killar, han utan uppdrag på jobbet - men jag trodde vi
hade ett hyfsat fundament som skulle stå pall att det var lite blåsigt högre upp.

Så fel jag hade. Så många gånger jag backat bandet och försökt se. Se från
hans sida av saken. Se med utomstående ögon. Rannsaka mig själv. Jag är
på intet sett felfri. Eller utan skuld. "Det är aldrig ens fel att två träter" . Men
vi bråkade inte i någon större utsträckning. Aldrig om barnens uppfostran.
Mycket sällan om pengar (och då var det inte fråga om bråk, mer en mindre
meningsskillnad). Ansvarsfördelningen - det var den som var källa till de kon-
flikter som uppstod. Med 3 barn vill man inte ha ett 4e. Och så klart, han hade
redan en mamma och ville inte ha en morsa till...

Ibland när jag räknar efter hur lång tid det har gått, tänker jag på vad vi hade
hunnit med under vår första lika långa tid. Under våra första två år hade vi
förlovat oss, renoverat hans lgh, blivit sambos, fått A och låg precis i slut-
spurten för att gifta oss. Som sagt, time flies, vare sig man har det roligt eller
inte.

Tankarna snurrar och jag kan inte riktigt knyta ihop det här inlägget.

En annan dag.



.