1 år
Dagen D är här. Den första cirkeln är sluten - den när det gått ett år. Det är svårt att förstå att ett helt år har passerat. I början fanns det inte på världskartan att jag kunde se någon ljusning alls. Men som man säger, hur klichéaktigt det än låter, så läker tiden såren.
Inte alla sår. Inte helt. Det är som med en sårskorpa man pillar bort. Såret vätskar lite igen, sårskorpan blir mindre, man pillar lite, än en mindre skorpa, och till slut är det bara ett ärr kvar. Ett ärr som påminner, kanske besvärar lite emellanåt, liksom kliar, men såret öppnar sig inte igen. Jag är inte där än. Men sårskorpan blir mindre.
Just idag kliar det dock så in i h-e. Det river och sliter. Jag spelar upp lördag kväll 2 maj 2009 i huvudet. Om och om. Som en jävla skiva som hakat upp sig. Jag återlever våren -09. Letar tecken. Söker svar. Svar som inte finns. Som inte ges. Undrar. Tänker "om".
.