I januari hade jag en liten tävling. Eller nja, den som blev den
40.000-ondebesökaren kunde maila sin adress, så utlovades ett litet pris. När jag skrev
om priset visste jag inte riktigt vad det skulle vara, men det var väl mer att
det var en liten tävling, och inte VAD som var priset, som var grejen.
Men, så fanns det iaf en vinnare, och jag fick kontaktuppgifter på mailen. Nu
återstod bara att komma på ett pris, och det gjorde jag ganska så snabbt.
Tog den enkla vägen och köpte en trisslott. Stoppade den i ett kuvert. Skrev
adressen. Fick dit ett frimärke. Och stoppade på lådan ihop med några andra
brev. Eller, allt var rätt och bra fram till sista momentet. Snacka om ångest
när jag för typ 2 veckor sedan hittade brevet, och de andra breven, på mitt
skrivbord på jobbet.
Usch vad jag skäms!! Gissa om jag skrev ett nytt brev och postade pronto.
Förstår om vinnaren tycker jag är puckad, men så är det och nu kan jag bara
hålla en liten tumme (eller båda!!!!), att priset gav utdelning.
Får nog vara lite mer nogsam nästa gång det utlyses någon form av tävling
här på bloggen...