Ett stenkast från Fyndet

Del 30

Kommer att tänka på många olika sorters sista ögonblick - de flesta har med att sorligt
nog lämna något bakom sig. Det där ögonblicket som man just då inte vet är det sista,
men som visar sig vara det sista.

Jag minns det sista ögonblicket innan det tog slut med den första kärleken. Vi satt på
min säng och delade en påse geléhjärtan. Det var Alla Hjärtans Dag. Plöstligt var det slut.
På Alla Hjärtans Dag.

Det sista ögonblicket innan orden som för alltid skulle förändra min familj kom. Stod i
öppningen till vardagsrummet med en stekspade i handen eftersom jag höll på att fixa
pannkakor till söndagens Skansenutflykt. Det ögonblicket är totalt glasklart.
Fastetsat på näthinnan.

Ögonblicket av ögonkontakt och ett tyst Hej då.

Del 29

Stort. Och svårt. Väljer att se det ur ett rent privat perspektiv.

Ambition. Några synonymer är framåtanda, målmedvetenhet, flit, nit, driftighet, företagsamhet, vilja, energi, motivation, ärelystnad, pliktkänsla, strävan, mål, inriktning, föresats, anspråk

# Vara en förebild för mina barn - inte det lättaste alla gånger.
# Ta beslut som leder framåt - inte bakåt, eller snett bakåt. Möjligtvis lite åt sidan. Men helst framåt.
# Vara en god vän - jag hoppas att jag upplevs så. Av de som är mina vänner.
# Ta vara på de möjligheter som finns omkring oss (mig) - inte fokusera på svårigheterna.
# Ha roligt - livet är för kort för att lägga energi på fel saker.
# Ta hand om mig själv - är jag trasig får jag svårt att nå upp till övriga ambitioner.

Egentligen kan mycket sammanfattas i det som Pigge Werkelin tog upp i sin blogg häromdagen. Och som  jag refererade till.

Kanske inte den sorts ambitioner som avsåg i den ursprungliga listan? Nåväl, min ambition i livet är INTE att vara till lags bara för att, och därmed nödvändigtvis försöka tolka vad som egentligen menades.


Vilka ambitioner har du?


.

Del 28

Ärligt? Inte mycket. Tack och lov. Eller har jag just presenterat ännu en klyscha?

Det är möjligt, men så är det.

Jag har 3 underbara barn (nåja, för det mesta i alla fall). En nära familj som verkligen
står mig nära. En större familj som oxå finnsdär. En krets av nära goda vänner som
betyder mycket.

Mitt hus är mitt. Min hem och min borg. Saker börjar falla på plats. Tavlorna är inte
uppe. Inte heller fläkten (men den kommer iaf denna veckan). Lite småsaker ska
fortfarande fixas. Trädgården behöver få sig en omgång i vår. Men överlag som finns
allt.

Bilen tutar och går. Skulle gärna ha en större, med plats för barnens kusiner och kompisar
men det kommer väl det med. Kanske en VW Sharan, nyaste modellen? Verkar bra!

Jag har ett jobb som är kul, utmanande (till och från) och ger ok inflöde till kontot.
Chefen är helt ok, tom bra :), både den jag har nu och den jag får efter årsskiftet.
Kollegorna är toppen (ja, ja, slå er lagomt för bröstet, ni som läser här...). Kunderna,
som de facto är det som bidrar till mitt levebröd, är trevliga, roliga och utmanande (i
den mening att det ibland krävs lite taktiskt spel för att vi ska komma dit jag vill ha
dem!!).

Jahaja, det här blev ju inte vad jag saknar, utan vad jag inte saknar.

Saknar kanske förmågan att förstå frågan?


.

Del 27

Där jag har familj och vänner. Oops, vilken klyscha. Så har vi väl alla svarat.

Förutom det då. En fysisk plats. Vår pärla i sörmländska skogarna. NYC. Om inget
oförutsett händer blir det en tur dit i vår, igen. Up & down Manhattan. Älskar det!
Nairobi Nationalpark. Att kunna åka ut till lugnet i parken, precis på gränsen till stan,
när som helst och bara sitta på savannen. Kanske ett lejon kommer förbi. Eller en
giraff. Eller bara torra dammoln. Lugnet. Det var ibland räddningen därnere.


.

Del 26

Tja, vad säger man här? Om man har barn? Att det ska hända dem något, förstås.
Men det kanske är självskrivet?

Andra rädslor?
Flyg. Hörde någongång att det inte alls är ovanligt att utveckla en rädsla för att flyga
i samband med att man får barn. Stämmer på mig. Innan A tvekade jag inte en sekund.
Jag har rest jorden runt. Flugit Sthlm-Nbi tor ett stort antal gånger under Kenyaåren.
Nyttjat flyg i jobbet under många år. Aldrig varit ett problem. Förrän 2002.
Inte rationellt öht. Men så är det.

Kryp. Rädd är jag väl kanske inte. Men känner ett stort obehag. Kackelackor (tack och
lov inte så vanliga här...). Spindlar, särskilt om de har långa ben.

Och så lite annat. Men det håller jag för mig själv. Känns alldeles för privat.


.

Del 25

Ja, jag förstår varför man har luciatåget utomhus. Med lokaler anpassade för 10 barn,
nu huserandes 15 dito, plus föräldrar, syskon och annan släkt så är inomhusalternativet
inget alternativ.

Men det är ju lite otympligt ute. Med overaller under linnena, och liten chans till glitter i
håret. Tur för oss att det bara var -3 och stjärnklart.

E har luciatågspremiär. Eller är det reklaminspelning för Michelins vinterdäck??





Kusinerna





.

Del 24

Det finns mycket som får mig att gråta. Bortsett från senaste året, that is.

Jag har nog överlag nära till att visa känslor, på gott och ont. Kan bli enormt rörd,
tom till tårar, över fina gester jag ser/hör om, sorgliga saker i periferin, tragiska
händelser - dvs. sådant som egentligen inte ligger nära mig.

Annat:
Romantik på tv/film - typisk tårproducent
Händelser som involverar barnen, t.ex. dagens luciatåg - japp, here we go again
Hacka gul lök - tacka vet jag min lilla mojäng som man lägger löken i, och med ett
tryck är den finhackad

Och så det som är mest jobbigt (ovanstående tårar har jag inga större problem
med, inte ens om jag har folk omkring mig) - mina ilsketårar.

Vissa saker gör mig så arg och upprörd att tårarna kommer. Det spelar ingen roll
vad jag gör för att förhindra, så kommer de. Mycket jobbigt.


Vad för dig att fälla en tår?


.

Del 23

Goda vänner som stöttar.
Goda vänner som roar.
Goda vänner som bara är. Finns.

Träning. Jag SKA verkligen ta tag i den nu. Inga ursäkter. Ska tom vara ledig de mellan-
dagar jag inte har barnen för att ta mig tid att träna. Jag vet ju hur gott det gör. Både
fysiskt och i knoppen.

God mat och något gott i glaset. En fin bit älgkött, ugnsrostade grönsaker. Kall sås. Roodeberg.

Vackra ting. Blommor. Gladioler och gerbera. Krispiga tulpaner, helst vita. Eller skirt rosa.

Att ha möjlighet att hjälpa någon som behöver hjälp. Både ekonomiskt och på andra sätt.

Och så den självklara ingrediensen. Barnen. Mina ögonstenar.

Del 22

Det självklara. Övergrepp på barn. Pedofiler. Än mer pedofiler med egna barn.

Det mer nära. Vuxna som sätter sig själva framför barnen. Inte alltid. Men mer
ofta än vad som tycks ok. Särskilt när de prioriterar struntsaker åt sig själva
framför att låta barnen ta del av vardagen.

Det bagatellartade. Att affärsidkarna tillåter sig själva att tillåta brödproducenterna
att låta 4 dagar gammalt vitt bröd finns till försäljning.

I vardagen. Folks nonchalans. Ingen eller lite visad hänsyn till medmänniskor. Att
trenden är så fokuserad på jag, jag, jag.

Personligt. Att jag har så illa dålig karaktär. Att jag inte tar tag i träningen, nu när för-
kylningen är väck.


.

Del 21

När E, så spontant som bara ett barn kan göra, tittar mig snabbt i ögonen och kastar
sig kring min hals. Klämmer till för allt vad hennes lilla drygt 2-åriga kropp förmår i
styrka, pussar mig på halsen och viskar "maaaaaaamma, miiiin mamma" i mitt öra.

Ett ögonblick som fyller mig med obeskrivlig lycka.


.

Del 20

Den här månaden - december. En månad full av förväntningar. Barnens förväntningar. Ganska oskyldiga. Mina egna förväntningar - fulla av måsten.


.

Del 19

Jag ångrar att jag inte insisterade på att vi skulle prata om vad som inte var bra.
Då i februari för snart 2 år sedan. Då när det kändes som att något inte var som
det skulle. Men när han bedyrade att han älskade mig.

Jag ångrar att jag inte sökte efter den bästa familjeterapeuten som fanns. Den bästa,
som hade kunnat guida oss rätt. Men jag förstod inte att det var så illa som han nu
efteråt säger att det var. Inget i hans handling visade att det var fel. Inte mycket i
hans sätt. Men det var tystnaden, som så här efteråt, avslöjar.

Jag ångrar att jag inte kunde läsa mellan raderna.

Jag ångrar att jag inte var mer lyhörd.


.

Del 18

Favorit? Inte heller här kan jag välja ut en favorit. Men jag har ett par som sticker ut.

7 år. Gick i 2an. Biff Stroganoff och ris. Hela klassen. Flickorna jagade pojkarna. Leif käkade mandariner hela. Och spydde. Hela mandariner.

18 år. I USA. Blev firad av halva skolan. Plakat på väggen. Tårta dekorerad med svenska flaggan. Fingeravtryck.

19 år. Hos mamma och pappa. Första gången ff. Noll alkohol. Officiellt sett. Några flaskor vin smög fram på 15-20 personer. Lugnt och fint.

25 år. Overallsfest på Kåren. Bästa vännen B hade fixat tårta. Tyvärr hade jag druckit någon öl för mycket i det läge då tårtan presenterades. Skäms än idag för vad jag gjorde. Men jag tror B har förlåtit mig.

30 år. I Nbi. 40 pers hemma i huset. Chili con carne och bira. 1000 kronor tror jag festen kostade. Totalt.

35 år. Hemma. Middag för våra familjer. O och jag överraskade med att förlova oss.

40 år. I blå huset. Ca 25 personer. Italiensk buffé. Goda vänner. O samlat ihop till en systemkamera. Tack!


Hur gammal jag är idag? Ingen aning. Slutat räkna.


.

Del 17

Ibland när jag inte kan sova plockar jag fram minnen. Det är oftast minnen från länge sedan. Innan O. Innan barnen. Jag har lättare för att handskas med minnen som inte involverar det som en gång var "familjen".

Men en favorit?

Här kommer ett axplock. Några involverar familjen. Förstås. Går ju inte att utesluta.

13 januari. 23 augusti. 15 oktober. Mina barns födelsedagar. Mina mirakel.

I ettan eller tvåan på lågstadiet. Utflykt till frökens hem utanför stan. En gård. Tror jag. Vi fångade fluglarver i bäcken. Och hade en snok i ett akvarium.

Ljusterö. En pytteliten sjöbod. En stenpir. En båt med aktersnurra. Där huserade mormor och morfar på somrarna. Morfar amiralen. I en pyttebåt.

Skoldans i 5an. Inte en favorit. Men ett starkt minne. Hade en "carl-larsson-klänning", hemsydd, i något blått blommigt tyg. Och en matchande polotröja. Alla andra hade tuffa jeans och tröjor. Jag ska ALDRIG tvinga på mina barn något som är udda. Om de väljer själva - ja. Inte annars.

5 juni ett år för många år sedan. Sjung om studentens lyckliga dar... Snacka om att den ljusnande framtiden var vår. Det är den fortfarande. Det gäller bara att man inser det. Att lyckan skapar vi själva.

6 september, en bit in på 2000-talet. Jag fick vara med när min älskade lillasysters första barn föddes. Vilken häftig upplevelse!! (fast dethär är inte direkt ett minne jag plockar fram när jag ska sova...). Jag fick tom klippa navelsträngen. A var oxå med. Fast med sina då 8 månader minns han ju inget :)

Fraser Island. Utanför Australiens östkust. Världens största sandö. Sagolikt.

.

Del 16

Jag har hamnat lite snett i dagarna. Men så är det med livet. Det går inte på räls. Eller som man tänkt. Vissa saker kommer för tidigt. Andra saker händer senare.

Så var det med min första kyss. Jag kommer inte helt 100 ihåg, men jag tror den inträffade på Hyttan och det var nog vårvintern när jag var 16. P-O hette han. Han var inte min första kärlek. Han var en skyttekompis så visade lite uppmärksamhet...


.

Del 15


Jag drömde aldrig om familj och barn när jag var yngre. Jag drömde om resor till fjärran länder. Drömde om att möta nytt. Se annorlunda. Förstå olikheter. Se likheter bakom det som skiljer oss åt.

Jag tror jag har gjort ett ganska hyfsat jobb i att uppfylla delar av den drömmen.

Sen träffade jag O. Och med honom kom drömmen om en familj. Den kom inte sådär direkt. Men ändå hyfsat snabbt, eftersom att A är född på vår 18-månadersdag :) I drömmen hade vi 2-3 barn (2 för säkert, 3 skulle vara bonus), bodde i hus, hade en trädgård, reste på semester utomlands någon/några gånger om året, tillbringade delar av sommaren på landet, träffade vänner på helgen, odlade våra intressen, förkovrade oss på jobbet, hittade på vuxensaker emellanåt, pratade om viktiga saker, hade det kul. Hade det bra helt enkelt.

Ganska mycket Svensson mao. Fast det har aldrig bekymrat mig. Jag har inte en dröm om att vara annorlunda för sakens skull. I många år var det inte en dröm. Det var vår verklighet. Vi levde i en verklighet med vardagsbestyr och fredagsmys. Vi pratade inte så mycket om våra drömmar. Jag vet inte varför. Kanske hade vi fullt upp med vardagen??

Nu har jag nya drömmar. De långsiktiga är:

* Att barnen ska må bra och utvecklas till självständiga, ansvarstagande unga vuxna som hittar sin roll i livet
* Att jag ska finna tid att finna lust att finna någon speciell i mitt liv
* Att barnen och jag ska fortsätta att göra saker tillsammans, även sedan de blir lite äldre
* Att jag ska gå vidare inom arbetslivet. 13 år med samma typ av jobb - även om arbetsgivarna varierat - tarvar lite förändring. Men jag är inte redo än. Jag har en trygghet i jobbet när världen runt om snurrar för fort.

På kort sikt, lite mera nåbart, drömmer jag:
* Om sol och bad - check, inträffar v 6
* Om en lugn och fin jul - almost there, även om det blir annorlunda att inte ha barnen
* Om att komma igång med träningen. Nu när förkylning och hosta är borta, är det bara prioriteringarna som sätter käppar i hjulet.
* Om ordning och reda hemma - efter jul treatar jag mig själv till städhjälp igen.


På vilken nivå snurrar dina drömmar?


.

Del 14

Vad hade jag på mig idag - utgår / utbytt mot Här har jag varit. Eftersom kläder inte tar
så stor plats inom min intressesfär, så känns det tokigt att skriva om samma sak en gång till.
Alltså gör jag inte det.

Istället norpar jag en rubrik som jag dök på häromdagen hos en blogg som oxå körde 30
dagar - något modifierat. Det blir alltså Här har jag varit idag.


England, Skottland och Irland
> första gången som 12-åring när jag besökte affärsbekanta till pappa i 3 veckor
> tillsammans med mamma och syster för att fira mammas 65-årsdag. London 4 dagar.
> 2 gånger när syster bodde i Milton Keynes
> påväg till Kenya
> Dublin och Edinburgh på våra Kristihimmelfärdsresor. Antingen enbart syrran och jag.
Eller med kompisar.

Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Italien, Norge, Österrike
> Tågluff och andra resor. Till släkt och vänner. För fest. För bröllop. Skidor.

USA/Kanada
> Som utbytesstudent 83-84. In the middle of the corn fields - dvs. Minnesota. Hos en
familj jag fortfarande har kontakt med.
> På återbesök 87, då en månad i bil, buss och plan med syrran. NYC, FL, CA, CO, MN.
> På återträffar med high school - 10 år 94 och 25 år förra sommaren
> Kanada med AIESEC.
> 3 ggr NYC med syster, och systers man. I vår bär det av igen.

Polen, Indien, Nepal, Hong Kong, Kina, Filippinerna, Thailand, Australien,
Nya Zeeland, Indonesien, Thailand
> Nästan 7 månader med 8 kg ryggsäck som bagage. Med lillasyster. Vilken resa!!!
> Jordbävning i New Dehli, råttor stora som hundar i Varanasi, likbål vid Ganges
> Trekk i Nepal. Magsjuka. McDonalds i Hong Kong. Och 1 dag för mycket i Kina.
> Underbara Boracay på Filippinerna. Stadskupp i Manilla. Växlingsluring.
> Bangkok, Chang Rai, påtända flodguider, Koh Samet, Koh Samui, uppskurna rygg-
säckar. Tempel. Kungens födelsedag. Mekhong. Julafton på stranden. 5 veckors paradis.
> Nyår med föräldrar och utbytesvänner i Australien. Historical landmarks. Great ocean
road. Rundtur på norra ön på Nya Zeeland. Geisrar fyllda med tvål. Buss på sydön.
Bungy jump.
> Bali. Döskallar i öppen grav. Blått hav. Batik. Vulkaner. Yogakarta. Jakarta.
> Bangkok med My House Guest House. Bananpannkakor. Middag 25 bath. Singha.

Finland, Danmark, Sri Lanka, Estland, Belgien, Frankrike, Malta, Spanien, Kanada
> Med AIESEC var ingen plats omöjlig.
> Konferenser - stora och små.
> Vänner för livet

Kenya, Tanzania, Sydafrika
> Med AIESEC som trainee - skulle vara där 6 månader. Hemma efter drygt 3 år.
> Nbi, Masai Mara, Nakuru, Mombasa, safari, masaiier, påskjutning, vänner för
livet, Out of Africa, GT, country club, local market, pot holes, vita stränder, Lamu,
Naivasha, Sweetwaters, Mt. Kenya, jeep, rice & dhal - byter inte bort en dag därifrån!!!


Längtar du bort ibland?


.

Del 13

För mig finns det två sorters veckor.

Dels kalenderveckor. De är som för alla andra. Måndag till söndag. 5 dagars jobb. 2 dagars vila. Tvättstugan på måndagar, pannkakor på torsdag, fredagsmys på just fredag, storhandling på lördag, vänner på middag på samma lördag, läxläsning och planering för kommande vecka på söndag.

Dels onsdag kväll - onsdag morgon. Varannan vecka. Dvs barnveckor. Veckan som gick var en barnvecka. Under en barnvecka ska galet mycket hända. Inget utrymme till vila. Eller träning. Allra helst som att även jobbet tutar på i 110.

Vi byter på onsdag. Så det är först fotboll för H. Då ska man upp till skolan och fixa med alla attiraljer och utfordra med en macka. Ev är brorsan hos kompis, och då ska hämtningen koordineras. Hela hösten har jag dessutom haft syrrans barn på onsdagar. Så onsdagar har varit fullt upp. Minst sagt.

På torsdag är det inlämning av läxa. Regeln är att läxan ska göras hos den barnen är hos helgen innan. Det sker inte alltid. I de fallen är onsdagkvällen extra jäktig. Annars är det ok. Torsdag kväll softar vi. Myser. Bygger lego. I torsdags kunde barnen vara ute och leka i snön. Ev kompisbesök. Dock inte veckan som gick.

I fredags hade vi mys hos syrran. Tacos som omväxling till pizzan. Barnen, både killarna och tjejerna, är ju så gott som jämnåriga. Leker toppen med varandra. Vi åt middag. Syrran och jag snackade. Kom iväg för sent på promenaden hem. Killarna trötta och arga. Tappade H på vägen, men han kom ikapp.

Lördagar börjar med bandyträning. Om vädret är bus tar den av oss föräldrar som inte har barnen hand om lilla E. I lördags var vädret helt ok, och alla 3 åkte till vallen. På kvällen hade vi syster m barn och så klasskompis till stora och kusinen, hans mamma och lillasyster är på middag. Lax till middag och persiska delikatesser till efterrätt. Alla barn utom lilla E var ute och åkte snowrace och pulka till 21.30. Härligt!

En söndag som denna går fort. Vet ärligt inte var den senaste tog vägen. 1a advent. Jag hade fått för mig att kalenderöppningen skulle påbörjas, men det var ju inte rätt. Killarna tog snowracers och gick ut. E och jag fixade inne. Efter lunch till centrum. Stövelköp till A. Överdragsbyxor till H. Sen till syster för glögg och lussekatter. Blev kvar på middag - julkorv och mos. Gott!

Måndag - skola igen. Vanlig måndag = scouter. Idag var det dock slut för terminen. Lugnt hemma.

Tisdag - inget som ska packas på morgonen. Ingen aktivitet på kvällen. Kanske kompisbesök. Dock inte denna tisdag eftersom x och jag skulle dela upp det sista. Så som i hur mycket jag ska betala honom för matbordet jag behöll. Vem ska ha vilken duk? Du tar dit och jag tar mitt, och så slåss vi om resten. Nej då, det gick lugnt och fint tillväga!!! Lite småfix kvar. Sedan är vi klara. Kan en bodelning innehålla en enda mening? "Vi har delat på våra tillgångar och båda är nöjda". Eller måste man blanda in vad man har delat, och hur??

När jag tränade? Inte alls.
När jag tvättade? 8 maskiner medan barnen sov.
När jag läste en bok? Läste en bok??


.

Del 12
Det här hade jag i min handväska när jag en dag bestämde mig för att städa den.

Nu har jag lite mindre.

Nycklar – till syrrans hus (vill inte behöva ta svängen förbi hemma om jag ska dit), hem och till barnens pappa

Pengar – i plånbok. En ny som sväljer ALLA korten, med ordning dessutom. Har en separat liten börs för diverse kundkort, klippkort och liknande

Kuponger – rabattkupong för blöjor, förköpshäften för SL (2 för vuxna, 2 för barn…) och lokaltrafiken i Köpenhamn, rabatt hos HM, K-Rauta och ica, samt ett stämpelkort för Andys lekland

Smink/Hygien – mascara, lypsyl, läppstift, tandtråd, ob, hårsnodd, en flaska Issey Miyake och några alvedon

Diverse – 3 pennor, min Garmin 350.

 

Till och från har jag tillfälliga gäster i väskan: t.ex.

• extra blöja till E
• en vante, mössa eller annat klädesplagg tillhörandes A eller H jag hittat i bilen
• tom kasse inför icabesöket (när jag kommer ihåg)
• måttband (letar man möbler och inredning är det bäst att kunna kolla storleken, eftersom den, trots vad man hör ibland, visst har betydelse)
• tuggummi

Storleken på min väska? Tja, inga monstermått direkt: 29*29


Hur stor del av ditt liv bär du runt på?


.

Del 11
Jag har 2 systrar och en bror. Plus 4 till.

Jag har en biologisk syster. Henne har jag redan skrivit om.

Och jag har en Storasyster. Hon blev min storasyster när jag föddes. Inte helt ologiskt, tänker du, att man blir storasyster när en lillasyster föds. Fast till saken hör att jag inte är hennes lillasyster. Egentligen. Hon är min kusin om man ska hålla sig till sanning och sånt. Fast i band är hon min Storasyster. Hon är tapper. Stark i det svåra. Hon har nästan som kronisk cancer. Hon har haft cancer i över 20 år. Till och från. Kommit och gått. Kommit tillbaks och flyttat sig. Strålning. Knivar. Laser. Kliniska studier. Oprövad medicin. Förstår inte varför EN person ska behöva ta allt hon gjort?

Sedan så har jag en Lillebror. Eller. Hade han fötts för några år sedan, och dött redan 2 dygn gammal, som han gjorde (fast för drygt 40 år sedan), hade han nog i större utsträckning räknats som det 2 barnet i en familj med 3 barn. Men då, i slutet av 60-talet,  pratade man inte om barnen som dog. Som dog i magen, eller vid förlossningen, eller bara ett par dagar därefter. Inte generellt sett i alla fall. I vår familj har vi pratat om A. Mina barn vet att det fanns "en liten pojke". Det är inte alltid folk kan tala om de som inte finns med oss längre. Särskilt inte om de var små när de lämnade oss.

För drygt 25 år sedan fick jag över en natt 4 syskon till - 2 systrar, 2 bröder. Alla var yngre. Det var en omställnig att få 2 småbröder. Minst sagt. Jag fick dem som en del av den amerikanska familj jag bodde hos ett år i High School. Vi har fortfarande kontakt. Vi hälsade på förra sommaren. Då fick barnen 8 kusiner. Lycka! Tyvärr har jag förlorat en bror även där. En bror med älskat jobb (brandman), fin flickvän, vänner, stor familj. En bror som hade demoner med på resan. Demoner som tog över.

Familjen är inte alltid det som finns på pappret. Hos Skattemyndigheten.


Var har du din familj?


.