Ett stenkast från Fyndet

Dejtingsidan jag är reggad på är gratis. Det borgar för endel jubelidioter. Men eftersom den stora debiterande sidan hade lika många halvgalningar tar jag dem hellre utan kost, än att betala för eländet.

Nåväl, vad är det för normalt fungerande människa som tror han kan väcka intresse hos motparten och få ett positivt gensvar genom att

1. inte skriva en presentation om sig själv, eller möjligtvis tala om några uppenbara saker och sedan uttala önskemål att om man vill veta något mer får man fråga
2. lägga ut en bild på en hund, en motorcykel samt en Åsa Nisse-strip som förtycker kvinnan
3. ignorera "checklistan" som finns som hjälp för den skrivhämmade att dels ge en potentiell intressent en liiiiten bild av vem han är, samt lägga grund för matchningsfunktionen
4. skicka ett mail och fråga om morgonen varit god och om lördagskvällen gav utdelning
5. skicka ett till mail 4 timmar senare och fråga varför man inte svarat trots att man läst det första "mailet"
6. ytterligare 2 dagar efter de inledande mailen skicka en sk flirt och föreslå en dejt

Hallå liksom.

Var är du Svensson? Jag är inte ute efter Brad Pitt eller en rymdforskare. Bara en helt vanlig kille. Men sunda tankar och intresse för att dela med sig lite av sig själv. Och som tycker att 3 trollungar är ett ok bagage för en singelmorsa på 45 vintrar.


.

Det där jävla spelet. Jag gillar det inte. Spela gör man som 20-åring. För att man är osäker. Jag är inte intresserad av någon som är osäker. Jag vet vad jag vill, och det utgår jag från att man gör om man är 40+. Eller att man åtminstone vågar stå för vad man tycker, och kan uttrycka det, i tal eller skrift. Jag har varken tid eller lust för spel.

Jag har en profil på en dejtingsida på nätet. Jag tycker att jag är tydlig med vad jag söker, men ooops, så verkar det inte vara... Skulle gärna lägga ut profilen här för lite omdömen, men eftersom jag vet att det finns endel som läser bloggen som jag inte vill vara allt för öppna med får jag hoppa det. 4-5 mail, och sedan stendött. Varför inte bara vara ärlig? "Tack för visat intresse, men nej tack".

Lite kul var att jag idag fick ett mail från en kille från andra sidan vårt avlånga land:

Du bor nog alldeles för långt bort för mig, men jag var bara tvungen att kolla in dig eftersom du har samma nick som min ena mailadress (xxxxx) - lite lustigt.

Å så när man kollar din presentation!!!!!!!!!!! Tror det är den bästa presentation jag sett nån gång! Var bara tvungen att skriva det till dig!

Hoppas du har det gott å att du får en underbar dag!

Blev alldeles varm och glad över hans ord - det var lite som när jag i början på 2000-talet hade en kontaktannons på DN (dit man sedan ringde in sitt svar), och en man lämnade ett meddelande som gick ut på att han var för gammal för mig, men han blev alldeles fascinerad över annonsen och ville ringa och önska mig lycka till :)


.