Ett stenkast från Fyndet

Det vore väl lögn att påstå något annat.

Men jag kan helt ärligt säga att det jag saknar mest är långt ifrån sex.

Jag saknar den vardagliga tvåsamheten. Vuxenheten. Att vid middagsbordet få dela dagens händelser på jobbet, i stan eller världen. Att prata om roliga grejer och stötta varandra när barnens agerande går över styr. Att få lite pill på ryggen framför tv:n när barnen somnat. Att drömma om sommar och semester med någon som tänker lite längre än till pool och glass.

Att känna närheten även då orden inte uttalas. Att dela på disk, och tvätt, och plock. Att göra allt det andra som två vuxna som bryr sig om varandra gör. Ge och få uppskattning. Omtanke. En axel att gråta mot när saknaden efter nära och kära som lämnat oss blir för stor.

Så var det med det.

.

Igår skulle Vår Ruset med kollegorna genomföras. Det bidde inget med det eftersom den som vi andra trodde skulle anmäla oss inte gjort så.

Lika bra det - jag spenderade em och kväll på akuten. Spännande minst sagt.

Idag skulle jag köra Vår Ruset med Singelmamman & Co. Av samma anledning som igår, dvs akuten, blir det inget idag heller. Jo, jag ska heja på de andra. Kanske sippa lite bubbel. Men något lopp blir det inte.

Tråkigt, tråkigt. Hade verkligen sett fram emot dethär :(

.

Har det bra i Paris.

.

Efter att ha varit utomhus sedan 8.30 i morse konstaterar jag krasst att solen tog mer än jag anat idag.

Ett stoppljus är inget alls mot min näsa idag. Eller hela ansiktet förresten. Jeeze vad det lyser.

I morgon förnyar jag lagret av solfaktor. Så här kan vi inte ha det.

.

Har precis klarat av onsdagsshoppingen.

Det blev en bil den här veckan.

.

Ok, har ingen lust att tillbringa 4 lediga dagar utan barn i Stockholm, så ge mig tips på sista-minuten-resmål.

Behöver verkligen inte vara utanför Sveriges gränser (även om det förstås är ok..) men det ska funka för en långhelg.

Nån som vill hänga på? Be my guest!!!

.

Kollar som hastigast Wermland Forever och blir både hemlängtig och känner mig galet gammal.

Har lite svårt att greppa att det är typ 17-20 år sedan jag var ute i svängen i Karlstad. Och då var det ju mest Kåren som gällde :)


.

Kommer jag någonsin över att jag inte sa allt jag egentligen ville säga? Att det jag ville säga sades så sent att mottagaren inte var riktigt mottaglig? Att jag inte hittade de rätta orden och därför fastnade i tystnaden?

Kommer tiden att sudda ut smärtan över de osagda orden? Orden som fanns inom mig och som väntade på rätt tillfälle? Orden som låg på lut och skulle ut i sin enklaste form. Orden som inte kom. De som fastnade i halsen och blev till gråt i mina ögon när jag ville säga dem.

Kommer erfarenheten av de missade orden göra att jag säger mer till mina andra kära? Att jag berättar för min mamma hur mycket hon betyder för mig. Hur mycket jag älskar henne. För min syster. För mina barn. Mina vänner.

Jag önskar jag var lite mer latino. Jag inbillar mig att de har närmare till de vackra orden. Orden som betyder något.

Just nu sitter jag fast i en stilla undran. Men visst Pappa vet du?! Hur mycket du har betytt för mig under alla år. Allt som du guidat. Alla svar och frågor och funderingar vi ventilerat under åren. Tack Pappa!

.

Farväl älskade Pappa.

Vi ses i Nangijala.

Tack för allt du gjort för oss alla alltid.

Puss & Kram


.

Har varit utrikes senaste dagarna och hjälpt föräldrarna att tömma deras 2a hem sedan drygt 20 år.

Mamma och jag. Vi har sorterat och slängt. Givit mängder av kläder, sänglinne, porslin och prylar till lokala kyrkan.

Tagit emot flyttfirman som tar hem det fåtal möbler, tavlor och övrigt som ska hem.

Mött köparna och dragit en lättnads suck då det visade sig att de ville köpa/ta över möbler som inte ska hem.

Tänkt. På alla resor hit ner. Hur roligt vi haft det på besök. Hur bra mapa haft det under härliga vintermånader.

Tänkt. På orsaken till försäljningen. Sett ma känna in allt en sista gång. Pratat minnen.

Idag när vi låste dörren för sista gången var det tungt. Men ändå ok. Vi lämnade inte ett ekande tomrum. Förutom tavlor och 2 fåtöljer såg det ju faktiskt bebott ut. Vi lämnade lite till de som tar över.


.