Ett stenkast från Fyndet

Det vore väl lögn att påstå något annat.

Men jag kan helt ärligt säga att det jag saknar mest är långt ifrån sex.

Jag saknar den vardagliga tvåsamheten. Vuxenheten. Att vid middagsbordet få dela dagens händelser på jobbet, i stan eller världen. Att prata om roliga grejer och stötta varandra när barnens agerande går över styr. Att få lite pill på ryggen framför tv:n när barnen somnat. Att drömma om sommar och semester med någon som tänker lite längre än till pool och glass.

Att känna närheten även då orden inte uttalas. Att dela på disk, och tvätt, och plock. Att göra allt det andra som två vuxna som bryr sig om varandra gör. Ge och få uppskattning. Omtanke. En axel att gråta mot när saknaden efter nära och kära som lämnat oss blir för stor.

Så var det med det.

.