Ett stenkast från Fyndet

Den låter lovande, årets Blossa. Dessutom är flaskan den snyggaste hittills! Har skickat iväg en förhandsbokning - skönt att slippa hypen på Bolaget när det väl beger sig.


För nionde året i rad släpper BLOSSA sin årgångsglögg och i år smaksätts den med kaffe rostat av Arabicabönor från El Salvador. Flaskan pryds av koordinaterna från Finca Las Delicias, det plantage där kaffebönorna har odlats.

Saxat från Blossa.se, varfrån även bilden är lånad





.

Näe, jag har då f-n ingen liten dejt på gång. Men det
spelar ingen roll vilken singelblogg jag plockar upp,
så nog dejtas det både till höger och vänster. Ni singlar
med små barn, när i hela friden hinner ni dejta? Eller
hitta någon att dejta för den delen? Och var finns de?

Har man tonåring/ar hemma så kan jag se att det ges
möjligheter till egna nöjen även under barnveckorna,
men med 3 troll varannan vecka, och jobb, träning o
andra måsten andra veckan, så vet jag inte hur man
(jag) ska få till en kontakt med "nån".

Dejtingsiter? Jo då, been there, done that, got the
t-shirt. Ledsen, men på gratissiterna figurerar det en
hel del lustiga typer, och jag vet inte om jag tycker det
är så mycket bättre där man betalar. Men jag har inga
problem med att bli motbevisad!!!


.

förbereder jag för ett glas bubbel ihop med Lillasyster. Beroende på hur länge byråkratins
kvarnar mal kan det tydligen dröja 3-4 veckor tills slutligt besked, men nu har jag gjort vad
jag kan iaf.

Nu finns det inga bojor.


.

Pigge Werkelin förlorade sin fru och sina två barn i tsunamin. Igår var det exakt 6 år sedan och
med anledning av det gjorde han en reflektion i sin blogg. Jag fastnade särskilt för 4e stycket och
framåt - om att vi för det kommande året (och för alla år förresten) får oss tilldelat 8760 timmar.
8760 timmar. Absolut inte fler än så, och ödet låter oss gå ovetande till om det blir färre.

Kontentan för Pigge är att det borde vara viktigt att lägga sin tid på rätt saker, och med en halv-
timme kvar innan papprena ska in sitter jag här själv och tänker, lite bakåt, mycket framåt, och
lånar helt enkelt hans punkter rätt av. De är så sanna och jag ska verkligen göra mitt bästa för att
ha dem i bakhuvudet framgent.

• Skit i onödiga prylar som bara suger energi, tid och pengar.
• Avsluta dåliga förhållanden och klipp banden med kompisar som suger.
• Satsa tid och kraft på det som får dig att må bra.
• Res och samla på upplevelser och härliga minnen.
• Se framåt men lär av historien.
• Lev nu för tiden är begränsad på jorden och vi skall ändå vara döda så jävla länge.

Hur ska du använda dina 8760 timmar för året som kommer?


.

Nej, nej, nej, inte jag alltså. Men väldigt många killar man hittar på diverse dejtingsiter vill ha barn.

Status Barn - Inga, men vill ha.

Jag har 3 finfina barn som med största sannolikhet kommer att tycke det är toppen den dagen mamma har en kille. Någon gång i framtiden. Jag har 3 finfina barn. Det räcker. Jag är jättenöjd med mina 3 guldklimpar.

Jag har svårt att se att jag kan träffa en kille med status barn - inga, men vill ha. För det är inte mina barn han vill ha. Han vill ha EGNA barn. Som kan föra hans gener vidare. Som är avlade av honom.

Men jag närmar mig 45. Min kropp ska inte husera fler barn. Mitt sinne ska inte göra plats för ytterligare en arvinge. Han får träffa en ung tjej. En tjej som har hela barnproducerandet framför sig. Men varför tittar han på min profil? Varför får jag mail? Varför är jag intressant? Det är ju inte direkt så att jag döljer min situation.

De där killarna i min ålder, och uppåt, som har annan barnstatus än ovan, har i många fall Status Barn - Utflugna. Har svårt att tro att de vill få 3 gryn på halsen varannan vecka. Och jag vet inte om jag känner mig redo för utflugna 25-åringar. Söndagsstek i timmerkojan, liksom...

Var är alla killar runt 45 med småskolebarn???


Vill du ha fler barn? Fler än du har alltså? Med någon annan än den som är medförälder till dina nuvarande barn?


.

Tja, inte var det 1 januari och löften till höger och vänster förra veckan. Men det var nästan precis 6 månader tills jag fyller sådär lite halvjämnt. Nej, inte alls jämnt, men asch då, fyller gör jag likväl.

Och det var när jag stod på löpbandet på SATS som jag tänkte att såhär kan det inte fortsätta. Jag är inte bekväm i mig själv fn. 6 veckors uppehåll efter vårens goda ansträngningar har satt sina spår, ihop med det liv man lever på semestern... Så nu är det dags för MÅL.

På min nästa födelsedag ska jag, med hjälp av bättre matvanor, ökad motion och mer sömn (jo, det sista lär påverka oxå) stå si sådär 12 pannor lättare. Och med nästan 26 veckor på mig så ska det inte vara ett problem. öht.

Jag vet inte om jag tänker skriva något om mina ansträngningar här. Inte regelbundet iaf. Vi får väl se.


Du håller väl tummarna?


.

Ända fram till 9 februari i år var mitt motionerande begränsat till en och annan promenad då och då. Joggat/sprungit vet jag inte om jag någonsin egentligen gjort. Löpsteget sattes på prov en gång för 14-15 år sedan då jag fick skynda mig undan ett par vårtsvin i Nairobi Nationalpark, men i övrigt...

Så kom jag i alla fall igång med löpning och viss gruppträning i februari. Nej fel, löpning är något helt annat. Jag joggar. Och går. Ibland kör jag längre pass med joggning, och går bara lite. Efter ett långt uppehåll efter Vårruset (i början på juni) kom jag så igång häromdagen. 3 pass har det blvit hittills, plus en underbar lång promenad. Och nu banne mig så är det på riktigt. Tjejmilen är bara 4,5 vecka bort, och jag ska runda timmen där. Inte exakt en timme, men bara liiite drygt får det bli.

Jag känner längtan igen. Och behov. Veckans 3 pass på SATS har känts bra. Framförallt efteråt. Det är ganska tungt under. Men känslan efteråt. Den är värd slitet.


Har du något som är värt slitet?


.

Tro Hopp och Kärlek... skriver i ett inlägg några rader om skillnaden mellan att vara själv och ensam.

Just nu känner jag mig ensam.

Ensam, eftersom jag längtar efter mina barn. Men, om 2 dagar ska vi få hela 3 veckor tillsammans. Underbart. Så den ensamheten är inte så stor.

Ensam, eftersom jag faktiskt längtar efter någon att dela med. En vuxen. Dela sommaren som ligger mitt för våra fötter. Dela allt som man delar med någon man längtar efter. Jag trivs själv oxå. Men jag skulle trivas mer själv om jag visste att jag inte alltid behövde trivas alldeles själv...



Är du själv eller ensam när du inte delar livet med någon?


.

Jag har blivit flirtad med. Fast det fattade jag inte först. Det hör ju inte till det vardagliga, om man så säger.

Stod på IKEA och försökte få ordning på vilken kombination av deras förvaring Broder jag skulle ta med mig hem. Då, någonstans i bakgrunden, hör jag Vad kan jag hjälpa dig med, hjärtat? Ingen reaktion från min sida. Då kom han fram, killen i infodisken, och lite generat konstaterade att det var mig han hade frågat om han kunde hjälpa...

"Förklarade" halvt om halvt att det var så länge sedan någon kallade mig hjärtat, att den hörcellen nog låg i träda.


När flirtade du med någon senast?


.

Ikväll går vi ut.

Vi är ett gäng kompisar sedan way back som försöker ses var 4-6 vecka på lokal.

Idag är det dags.

Riche.

Längtar!


.

Visst söker vi alla bekräftelse på ett eller annat sätt. För det vi gör på jobbet. För den vi är privat. För idrottsprestationer. För festen vi ordnar. För bloggen vi blottar oss i... För vem skriver jag min blogg? Dels för mig själv - när vi renoverade huset var det ett kul sätt att dokumentera framstegen. Sedan blev det terapi för att skriva av mig om separationen. För mig själv. Men även för andra. Jag vet att jag har ett antal regelbundna läsare. Jag vet att ca 100 personer, unika, besöker min blogg varje dag. Endel kikar in för att se om det hänt något på husfronten. Andra är kanske mer intresserade av nyheter av mer privat karaktär. Ytterligare några har mig länkad vid bloglovin, och hamnar hos mig vare sig de egentligen vill eller inte...

Vem är du? Många som besöker. Väldigt få som lämnar en kommentar. Jag vet, jag gör ofta detsamma hos de bloggar jag följer. Läser. Tänker. Reflekterar ibland. Och går vidare till nästa. Utan kommentar.

Jag tror jag blivit bättre på att kommentera. Jag vill åtminstone tro det. Jag vet hur mycket det betyder. Bekräftelse. Någon har sett vad jag skrivt. Någon har reflekterat över vad jag skrivit. Reflekterat över vad jag tänkt. Och tar sig tid att sätta sina tankar på pränt hos mig. Det värdesätter jag högt!

Du behöver inte skriva en uppsats. Inte komma med inlägg i debatten. Ett litet Hej. Kanske en Kram. Ett pip om att du varit på besök. Det lyfter min dag.


.

Snacka om inspirationskälla!






.

Jag tror jag har blivit beroende. Av träning. Det trodde jag aldrig skulle hända mig. Och inte bara på 6 veckor... Idag är det exakt 6 veckor sedan jag började träna "på riktigt". Jag har hittills tränat 23 dagar av 42. Mer än 50%. Idag sprang jag 2 km, i en hastighet av 9 km/h, utan att pausa/aktiv vila. Jag hade kunnat fortsätta ett par hundra meter till, tror jag, men ville kunna köra en längre sträcka jogging igen lite senare.

5,03 km
36 min 30 sek
7 min 15 sek per km i snitt.

För er som är inbitna löpare är det förstås ingenting. För mig som senast sprang jagad av vårtsvinn på savannen utanför Nairobi i slutet på 90-talet är det stort.

Är du beroende av något?


.

Dags för uppdatering på fysfronten. Trodde aldrig jag skulle komma till den punkt där jag ser fram emot att gå iväg och träna...

Datum	Aktivitet	Min	Sträcka
2010-03-01	Löpband	35	4,1	Gång + 3*jogg
2010-03-03	Shape	60
2010-03-03	Löpband	45	5,3	Gång + lite jogg
2010-03-05	Promenad	70	7,0	I solen. Ute!
2010-03-07	Löpband	45	5,7	Gång + lite mer jogg
2010-03-08	Löpband	40	5,3	Gång + lite mer jogg
2010-03-09	Löpband	40	5,3	Gång + lite mer jogg
2010-03-10	Löpband	45	5,0	Enbart snabb gång
2010-03-12	Löpband	48	6,0	Gång + lite mer jogg
2010-03-13	Core	25
2010-03-13	Löpband	15	2,25	Gång + lite mer jogg
2010-03-14	Promenad	35	3,0	Glashal promenad :)

Hur har du det med din träning?


.

Idag hämtade farmor och farfar barnen från skolan/dagis och tog med dem hem till mig. Jag kunde komma ifrån i tid för att vara hemma strax efter 17.30, och när barnen hade ätit drog vi till SATS. I vanliga fall är det ju bara på onsdagar jag kan komma ifrån kvällstid, och eftersom jag ska på galej i morgon, så ville jag se om MiniSats kunde vara något för barnen så att det kunde bli en stund på löpbandet idag istället.

Succe! Definitivt för E, hon hade knappt tid att vinka hej då :) Tjejerna som håller i MiniSats berättade efteråt att killlarna hade varit så himla gulliga mot lillasyster, och det värmde verkligen. De hade ritat, lekt med E och en annan liten skrutt, träffat en gammal dagiskompis till H och haft det helt ok. A var lite besviken på att det inte var någon träning. Han är helt säker på att en av klasskompisarna går på någon slags klass på SATS, men jag undrar det?! Måste kolla med mamman, för här på vårt Sats börjar barn/ungdomsaktiviteterna först vid 11 år.


.

och lite mental stimulans.

För knappt 4 veckor sedan, närmare bestämt på min födelsedag, bestämde jag mig för att ta tag i delar av mitt liv. Det liv som tog en drastisk vändning, helt oväntat, för exakt 9 månader sedan (på min födelsedag). Jag bestämde mig för att det var dags att börja träna.

Jag tycket om god mat. Jag har inget emot ett glas vin, eller ett par, i goda vänners lag. Jag har lite svårt att nobba sötsaker. Och barnens överblivna fredagsmys lockar oxå. Så om jag inte ska/kan minska ner på intaget, så måste jag öka uttaget.

Sagt och gjort - ett SATS-kort via jobbet. Hittills ser träningen ut enligt nedan. Är ganska nöjd. Förutom den fysiska biten gör framförallt yoga och body balance-passen sitt för det mentala välbefinnandet. 1 timme tänk "inåt" - det är inte ofta det blir tid för det i vardagen.

Datum	Aktivitet	Min	Sträcka
2010-02-10	Shape	60
2010-02-11	Spinning	30
2010-02-11	Core	30
2010-02-17	Shape	60
2010-02-17	Löpband	10	1,10	Gång
2010-02-18	Löpband	52	5,40	Gång
2010-02-22	Yoga	55
2010-02-22	Löpband	30	3,25	Gång
2010-02-24	Core	30
2010-02-24	Body Balance	60
2010-02-24	Löpband	30	3,25	Gång
2010-02-25	Löpband	50	5,30	Gång
2010-02-27	Body Balance	55
2010-02-27	Löpband	50	5,80	Gång + 3*jogg

Hur har du det med din träning?


.

Jag dyker fortfarande ner i avgrunden ibland. Tack och lov går det längre och längre mellan gångerna, och jag har hittat min stege som tar mig snabbare upp än vad jag lyckades med i början av det som skulle bli det nya livet. Men ändå händer det att jag dyker. Triviala saker kan få mig att tappa fotfästet. Som att se en av bandykompisarna bli påhejad av mammaochpappa. Eller en sväng på ICA på fredag em där det handlas för familjens fredagsmys. Den där familjen som består av mammaochpappa. Eller när jag läser bloggar där det planeras för sportlovsresa till Sälen, eller Thailand, med mammaochpappa. Då tänker jag att det är skit att jag inte kommer att kunna ge mina barn det, någonsin igen. Ge dem en helt vanlig dag/kväll/vecka med mammaochpappa. Ebba, som aldrig kommer att ha ett minne av att ha haft en hel familj. Fan vad jag dyker då.

Häromdagen var jag hos Anna, "min" psykolog jag har gått hos under hösten. I början en gång i veckan, men sedan slutet av förra året har det räckt med en gång var 3e eller 4e vecka. Hon förundras över hur "snabbt" jag kommit på banan igen. Snabbt? På min födelsedag var det exakt 9 månader sedan jag fick det förödande beskedet. 9 månader. En graviditet. Eller drygt, eftersom man oftast inte vet om sin lycka de första veckorna.

Till skillnad från en graviditet har det inte varit lyckliga 9 månader. Det har varit ett helvete. Ett j-la helvete. Ett helvete jag aldrig kunnat föreställa mig. Det har varit ett skitresa av många orsaker. Jag sörjer det som inte blev. Jag förundras över att jag inte förstod vad som låg framför mig. Att jag inte märkte. Att jag var så usel på att tolka signaler, som sägs mig ha sänts. Jag såg inga signaler. Var det någon som skickade signaler så var det jag. Trodde jag. Men jag fick höra att det inte "var något". Så jag trodde på det.

Jag vet inte om han träffar "någon". Så länge som barnen inte träffar "någon" så är det väl hans ensak. Men jag ser inte fram emot den dagen han står inför att introducera barnen till "någon". Jämförelser. Vad är väl en gnällig morsa mot en tjej som leker och gör allt för att ställa sig in???? F-n. Sådana tankar får mig att dyka. Det var därför jag dök häromdagen.


Vad får dig ur balans?


.

Cambridge är en gammal engelsk universitetsstad och administrativt centrum för Cambridgeshire. Staden är belägen omkring 8 mil norr om London. År 2001 hade Cambridge 108 863 invånare (varav 22 153 studenter). Genom staden flyter floden Cam, som genom en krök ringar in den medeltida stadskärnan.

 

Cambridge är även namnet på ett antal orter runt om i världen, bl.a:

 

Cambridge, Gloucestershire; Cambridge, Tasmanien; Cambridge, Ontario; Cambridge, Hants County, Nova Scotia; Cambridge, Kings County, Nova Scotia; Cambridge, Nya Zeeland; Cambridge, Idaho; Cambridge, Illinois; Cambridge, Iowa; Cambridge, Kansas; Cambridge, Maryland; Cambridge, Massachusetts; Cambridge, Minnesota; Cambridge, Nebraska; Cambridge, New Hampshire; Cambridge (village), New York; Cambridge (town), New York; Cambridge, Ohio; Cambridge, Wisconsin; Cambridge Township, Henry County, Illinois; Cambridge Township, Michigan; Cambridge Township, Minnesota

allt ovan är ett förkortat utdrag från Wikipedia

 

Dessutom är Cambridge en VLCD-kur. Den körde jag i 14 dagar med start 2 januari som ett led i att göra mig av med endel barlast. Efter 14 dagar med bara pulver har jag nu utökat till att äta middag. Proteiner och grönsaker är det som gäller denna vecka. Det har givit resultat kan jag meddela! Förutom att vågen snart byter förstasiffra så är jag mycket piggare. Inte att förakta.

 

.