Ett stenkast från Fyndet

Lanzarac, Tokara, Neil Ellis & Kleine Zalze i Stellenbosch

 

Holden Manz, Colmant, Stony Brook & Moreson i och runt Franschhoek

 

Man får ju inte ligga på latsidan. Merlot, Shiraz, Cabernet Sauvignon, Chardonnay, Sauvignon Blanc, rosé, bubbelvin, olivolja – allt har vi hunnit med att prova. Goda viner, tunna viner, bubbliga viner, enormt kunniga och välkomnande guider, guider som ville hem och bort från jobbet, strålande sol, god mat, fantastiska vyer, och förstås trevligt sällskap. Plus ett avslutande regn.

 

Vingårdarna i Stellenbosch besökte vi ihop hela gänget, men medan killarna och jag åkte vidare till Franschhoek stannade J & J kvar i Stellenbosch.

Klicka för större bilder

 

 

Tokara Estate med vin- och olivoljeprovning och lunch i mycket smakfull miljö.

 

 

Åt en galet god middag på Le Quartier Francais – dock inte i deras Tasting room, vilket klassas som en av världens 50 bästa restauranger. Vår klädsel gjorde sig inte riktigt där…

 

 

 

Bodde på Otter's Bend, ett Bed & Breakfastställe mitt ute i bushen, men för 115 kr pp för säng och frukost får man inte klaga. Då ingick grodornas kväkande och skällande hundar, samt häftig soluppgång över bergen.

 

Innan vi gick lös på vinprovning dag 2 tog vi en titt på Franschhoeks konstutbud. Allt detta är gjort för hand med små indianpärlor, förutom tallrikarna i bakgrunden - där är det telefontråd som utgjort arbetsmaterialet. Pingvinen på första bilden tar ca 3 timmar att göra. Gillar jeepen!

 

 

 

Påväg hem drog molnen in snabbt, och la sig som ett lock över dalen.

 

 

I Kapstaden hade det regnat större delen av dagen, så det var ju skönt att ha sluppit det. Hoppas på fint väder sista 2 dagarna!

 

.

Hemfärden efter dagens utflykter gick via Simon’s Town och Boulder’s Beach, där de små pingvinerna håller till en masse.

 

 

 

 

Försökte hinna ifatt solnedgången, men där gick vi bet, så istället åt vi middag på The Red Herring, där vi även var häromkvällen.

 

.

Förra gången jag var här missade vi Robben Island. Inte så denna gång. Biljetter bokade i god tid, och det var tur eftersom det trots mellansäsong var fullt på båten.

 

Valde dagens första tur, vilket innebär 09. Trafiken i Kapstaden är väl ungefär lika illa som i vilken storstad som helst, så vi fick det lite brådis, men kom fram till Waterfront i ok tid. Tyvärr för sent för att få plats på soldäck, men man kan inte få allt.

 

Väl över på Robben Island blev vi lotsade till en buss där vår guide för närmaste dryga timmen befann sig. Alla guider på ön är fd. politiska fångar, som nu hjälper till att hålla historien levande.

 

Ön ligger en halv timmes båtfärd bort, men det var inte många fångar som flydde och tog sig levande från ön. Havet är vilt och vackert.

 

 

 

 

Huvudbyggnaden med sina olika block.

 

 

 

Guide nr 2, som själv satt på ön 1986-1990 för ”terrorism”. Här på gården utanför Nelson Mandelas cell.

 

 

Mandelas fönster till cellen som var 2*3 meter.

 

 

 

 

Efter viss förvirring i gruppen och ett par inte fullt så genomtänkta vägval bar det söderöver mot

 

 

 

Vi började med en promenad upp till fyren.

 

 

 

Norrut såg det nästan spöklikt ut när dimman, som kom och gick, låg på

 

 

 

Söderut var utsikten helt annorlunda – och detta samtidigt

 

 

 

Efter fyren skulle vi ner till själva Cape of Good Hope. De andra två tjejerna och jag bestämde oss för att gå ner, medan killarna tog bilen. En promenad genom ett babianfyllt landskap. Vi hörde dem skrika, men slapp tack och lov att träffa på någon av dem på närmare håll.

 

På spänger och via stigar tog vi oss dryga 3 km från fyren ner till mötesplatsen för de två haven.

 

'

 

 

Passerade en öde strand på håll. Inte badvänlig pga av enorma underströmmar. Och en och annan haj.

 

 

Och så äntligen framme vid målet

 

 

.

Nobu, worth dying for, om man gillar japansk mat.

Till middag slog vi på stort och gick på hippt japanhak. Efter inledande Graham Beck skumpa kom nya rätter serverandes vart efter vi smakat på tidigare läckerheter. Ett axplock finns förevigade.

 

 

 

 

 

.

Dax för Eric att hämta upp sista gästen, och tjejerna att bege sig till Botaniska trädgården, så jag passade på att äta frukost nere vid V&A Waterfront, shoppa lite till barnen och sedan bege mig till The Castle och The Company’s Garden, och passerade lite andra hus på vägen:

 

The Castle of Good Hope

 

 

The City Hall

 

 

The Parliament

 

 

De Tuynhyus - The office of the President

 

 

Och så ytterligare ett par vackra byggnader

 

 

 

 

 

 

.

 

 

I mitt resesällskap är jag den enda som inte spelar på samma planhalva. Den informationen är ju egentligen helt ointressant, om det inte vore för att det förde med sig att vi tillbringade dagens middag på the Beefcakes – en hamburgerbar av och för bögar. Det fanns i alla fall mycket ögongodis där… Och dragshow.

 

.

 

Som om det inte räckte med promenerande för idag tog jag mig en tur till V&A Waterfront. 12 km t.o.r. Extremt korkat att gå i Converse. När jag hade både träningsskor och hikingkängor att tillgå. Behöver jag säga att jag har blåsor under båda fötterna?

 

.

Ja du min vän Eric, detta ska du få äta upp. Nära nog 700 meters förflyttning uppåt utan så värst många meter i djupled. Det blir en fallhöjd som heter duga. Och den klassade han som ”easy”.

De flesta som besöker Table Mountain tar kabinen både upp och ned, men vi hade bestämt oss för att hika upp och åka ner. Det var ju en så enkel hike upp…

 

Jag borde ha anat oråd.

 

 

En första anblick uppåt gav detta som vägvisare

 

 

Högt däruppe står Eric.

 

 

Längts upp i ravinen, där man ser lite blå himmel – dit ska vi. Från start till toppen rör det sig om knappa 2 km, men som sagt, det är 700 m i höjdled.

 

 

 

Vyerna är helt betagande

 

 

 

En överblick över den slingrande stigen vi klättrade upp för

 

 

 

Det är långt till marken. Ön i övre vänstra hörnet är Robben Island, där Nelson Mandela spendera större delen av sitt fängslade liv. Berget heter Signal Hill, och därifrån skjuts det salut varje dag kl 12. Till höger ser man den mäktiga fotbollsarenan som byggdes inför världscupen förra året.

 

 

Lion Hill, dryga 600 möh

 

 

Inget större djurliv däruppe; tack och lov är det för högt upp för ormar, men en och annan salamander såg vi, och förutom ett par hyrax (i det närmsta släkt med den afrikanska elefanten) så är det mest fåglar och en och annan stenbock som huserar däruppe.

 

 

 

Kabinbanan fick det bli ner – på vår väg upp mötte vi ganska många som gick/sprang ner, men en väg räckte gott!

 

 

 

.

 

Dax för beachen! 2 alternativ – Camps Bay full med folk, eller Sandy Bay Beach, glest befolkad såhär års, men mest nudister? Så länge jag inte behöver ta av mig ner på skinnet, så är ju en tom strand bättre. Sagt och gjort, Sandy Beach fick det bli.

 

 

Med kläderna på. Inte svårt att följa uppmaningen på skylten… Varken på gångstigen eller på stranden.

 

 

Har varit med om sämre stränder

 

 

Kunde förstås inte låta bli att skriva en hälsning

 

 

Mera beach

 

 

Efter beachen åkte vi hem till Eric för att softa lite. Och spana in solnedgången.

 

Jag tycker inte om att vara med på bild, så det får räcka med tomma solstolar. Men jag kan intyga att det var helt ok.

 

 

 

Solnedgång - tyvärr svår att återge på foto

 

Som avslutning på dagen åt vi en underbar middag

 

 

 

Lax på en risottobädd. Lemon Marengue. Vitt vin.

 

.

Vilken skillnad mot att ställa sig på löpbandet på SATS. Knappa 4 km avverkade i området runt där vi bor. Mycket uppför initialt, så det var inte fråga om något rekordförsök direkt.

Passade istället på att njuta av vyerna.

 

 

 

 

.

Det började en kväll i januari på FB – en kompis från tiden i Kenya, Eric, skrev som statusuppdatering att han skulle vara i Kapstaden från mitten på mars till början på april, och han undrade om det var någon som hade lust att hänga på. ”Ja visst”, sa jag ”jag är på J ”. Kul, när kommer du blev svaret.

 

Ooops, det var ju mer tänkt som ett skämt, men när jag tänkte mer på saken så gick det inte annorlunda än att jag bestämde mig för att åka. Det funkade med barnens tid hos sin pappa, och de 2 stora projekten som skulle gå i drift i mars, så innan jag riktigt förstod det själv hade jag fixat biljetter.

 

Lång väntan, men så kom dagen D.

 

Båda flighterna gick som på räls – vilken skillnad att flyga utan 3 barn! Sov nästan hela vägen London – Kapstaden, och vaknade redo för en vecka i Afrika. Eller nja, jämfört med ”mitt Afrika”, som är det samma som Nairobi och Kenya för 12-15 år sedan, så är Kapstaden något helt annat. Kapstaden är ett myller av alla kontinenter i ett, där lyx och slum ligger vägg i vägg. Eric har varit här ett flertal gånger senaste 10 åren, och säger att staden fick ett rejält lyft iom förra sommarens Världscup i fotboll – hela området kring den stora arenan var tidigare slum; både bebyggelse och parker man inte gärna vistades i, inte ens dagtid. Resten av city, och dess kringområden, har också städats upp rejält.

 

Vi började dagen med en tur i City Center, lunchade och strosade runt. Därefter bilen till Camps Bay, där havet såg så lockande ut, men är iskallt.  Att hoppa i havet sker dessutom helt på egen risk:

 

 

Utsikten mot Lions Head, som här speglar sig i en tidvattenpool (dvs en pool, att bada i, som fylls på av tidvattnet) går inte av för hackor.

 

 

Färden gick vidare mot Chapmans Peak som är en av många nationalparker. En vindlande väg utmed  klipporna, och här var jag tacksam över att vi hade innerspår.

 

487 meter över havet befinner vi oss med denna utsikt

 

 

 

Vägen är otroligt smal, och en sträcka är känd för att förekomma i många reklamfilmer för snabba bilar. Innan Världscupen var det delvis enbart ett körfält, och man fick invänta sin tur. För att bredda vägen fick man i vissa fall karva lite i berget

 

 

Eric tog oss till The Red Herring, ett helt lokalt hak i Noordhoek.

 

 

Sydafrikanska viner, mmmmm

 

 

 

Eftermiddagens utflykt avslutades vid V&A Waterfront och skaldjursmiddag på Quay Four. Därfrån har man denna utsikt.

 

 

 

.

Ja, jag ar har. I allara hogsta grad. Just nu vid lanad dator. Utan svenska alfabetet.

Aterkommer med foton och uppdatering senare. Ville bara saga hej :)

Solen skiner fran klarbla himmel. 25 grader. Havet iskallt. Underbart.


.

Lämna i skolan, träna, packa klart, luncha m M. Strax därefter Arlanda.

CT - I'm on my way!


.

I morgon efter lunch styr jag kosan söderut. Längtar!

Ska träffa long lost vän, drickat gott vin, besöka Robben
Island, hika upp till platån på Table Mountain, låta havs-
vindarna vid Godahoppsudden rufsa mitt hår, njuta av
sol, känna afrikanska pulsen igen (12 år sedan sist) och
njuta av ledighet. Plus sakna mina troll något enormt,
förstås...






Table Mountain, foto lånat från http://tablemountain.net/


Ska försöka uppdatera med lite bilder och berättelser
vart efter, så kika in efter uppdateringar.


Hur ska du tillbringa slutet på mars?


.

.

Jag tror jag kan stå ut. Och så drastisk svängning i väder ska det väl inte behöva bli på 2 veckor, väl?


.

Att resa är ett stort intresse. Sol och värme är också något jag uppskattar. Den
här vintern har jag möjlighet att kombinera de två intressena vid 2 tillfällen.

Förra veckan var barnen och jag, tillsammans med lite övrig familj, på Teneriffa.
Ingen direkt semester att åka iväg med 3 mindre barn, där man har huvudansvaret
själv. Men mysigt.

Nu stundar dock snart EGEN SEMESTER! 10 dagar Sydafrika, närmare bestämt
Kapstaden. En kompis jag delade lägenhet med för många år sedan nämnde på FB, i
förbifarten, att han ska till Sydafrika längre fram i vår, och att det fanns sängplatser
tillgängliga i boendet han ordnat. Undrade om någon skulle hänga på, och på skoj,
verkligen helt på skoj, sa jag "självklart". Snabbt kom det ett "kul" tillbaks, och då
blev det plötsligt verklighet.

Så nu ska jag försöka planera för 1 veckas aktiviteter i och kring Sydafrika. Någon
som varit där och har tips. Förutom Robben Island, Table Mountain och vingårdarna?


Har du någon resa inplanerad i vår?


.