Ett stenkast från Fyndet

Förra gången jag var här missade vi Robben Island. Inte så denna gång. Biljetter bokade i god tid, och det var tur eftersom det trots mellansäsong var fullt på båten.

 

Valde dagens första tur, vilket innebär 09. Trafiken i Kapstaden är väl ungefär lika illa som i vilken storstad som helst, så vi fick det lite brådis, men kom fram till Waterfront i ok tid. Tyvärr för sent för att få plats på soldäck, men man kan inte få allt.

 

Väl över på Robben Island blev vi lotsade till en buss där vår guide för närmaste dryga timmen befann sig. Alla guider på ön är fd. politiska fångar, som nu hjälper till att hålla historien levande.

 

Ön ligger en halv timmes båtfärd bort, men det var inte många fångar som flydde och tog sig levande från ön. Havet är vilt och vackert.

 

 

 

 

Huvudbyggnaden med sina olika block.

 

 

 

Guide nr 2, som själv satt på ön 1986-1990 för ”terrorism”. Här på gården utanför Nelson Mandelas cell.

 

 

Mandelas fönster till cellen som var 2*3 meter.

 

 

 

 

Efter viss förvirring i gruppen och ett par inte fullt så genomtänkta vägval bar det söderöver mot

 

 

 

Vi började med en promenad upp till fyren.

 

 

 

Norrut såg det nästan spöklikt ut när dimman, som kom och gick, låg på

 

 

 

Söderut var utsikten helt annorlunda – och detta samtidigt

 

 

 

Efter fyren skulle vi ner till själva Cape of Good Hope. De andra två tjejerna och jag bestämde oss för att gå ner, medan killarna tog bilen. En promenad genom ett babianfyllt landskap. Vi hörde dem skrika, men slapp tack och lov att träffa på någon av dem på närmare håll.

 

På spänger och via stigar tog vi oss dryga 3 km från fyren ner till mötesplatsen för de två haven.

 

'

 

 

Passerade en öde strand på håll. Inte badvänlig pga av enorma underströmmar. Och en och annan haj.

 

 

Och så äntligen framme vid målet

 

 

.