. "Det är skamligt. Hon har legat i kylskåp sedan september – . och vi har inte vetat något. En människa ska inte behöva bli . behandlad på det viset, det är inte en värdig död"
I en artikel i Aftonbladet idag gråter 3 systerdöttrar ut över den skamliga hanteringen av deras avlidna moster. Mostern gick bort i början av september, och detta fick inte systerdöttrarna reda på förrän i måndags, då man sökte företaget som haft hemtjänst hos mostern.
Det som är skamligt i hela den här historian är inte bristande information till de 3 systrarna. Miss i informationen ja, men skamligt? Nej. Det skamliga är att systerdöttrarna inte haft någon kontakt med sin moster på flera månader. Uppenbarligen fanns ingen annan anhörig, och att då under hela hösten ignorera sin ensamma släkting, det tycker jag är skamligt. De hade ju tydligen tillräckligt god kontakt i övrigt eftersom de tänkt åka och fira hennes födelsedag...
Inte ett telefonsamtal. Ingen av 3 personer kan under hösten bemöda sig med 1 telefonsamtal. Kanske har de ringt ett samtal. Eller två. Men får man inte svar på 3e, och inte har någon övrig kontakt, då börjar man väl undra?? Skamligt, det är vad det är!
Del 12 Det här hade jag i min handväska när jag en dag bestämde mig för att städa den.
Nu har jag lite mindre.
Nycklar – till syrrans hus (vill inte behöva ta svängen förbi hemma om jag ska dit), hem och till barnens pappa
Pengar – i plånbok. En ny som sväljer ALLA korten, med ordning dessutom. Har en separat liten börs för diverse kundkort, klippkort och liknande
Kuponger – rabattkupong för blöjor, förköpshäften för SL (2 för vuxna, 2 för barn…) och lokaltrafiken i Köpenhamn, rabatt hos HM, K-Rauta och ica, samt ett stämpelkort för Andys lekland
Smink/Hygien – mascara, lypsyl, läppstift, tandtråd, ob, hårsnodd, en flaska Issey Miyake och några alvedon
Diverse – 3 pennor, min Garmin 350.
Till och från har jag tillfälliga gäster i väskan: t.ex.
extra blöja till E
en vante, mössa eller annat klädesplagg tillhörandes A eller H jag hittat i bilen
tom kasse inför icabesöket (när jag kommer ihåg)
måttband (letar man möbler och inredning är det bäst att kunna kolla storleken, eftersom den, trots vad man hör ibland, visst har betydelse)
tuggummi
Storleken på min väska? Tja, inga monstermått direkt: 29*29
Och jag har en Storasyster. Hon blev min storasyster när jag föddes. Inte helt ologiskt, tänker du, att man blir storasyster när en lillasyster föds. Fast till saken hör att jag inte är hennes lillasyster. Egentligen. Hon är min kusin om man ska hålla sig till sanning och sånt. Fast i band är hon min Storasyster. Hon är tapper. Stark i det svåra. Hon har nästan som kronisk cancer. Hon har haft cancer i över 20 år. Till och från. Kommit och gått. Kommit tillbaks och flyttat sig. Strålning. Knivar. Laser. Kliniska studier. Oprövad medicin. Förstår inte varför EN person ska behöva ta allt hon gjort?
Sedan så har jag en Lillebror. Eller. Hade han fötts för några år sedan, och dött redan 2 dygn gammal, som han gjorde (fast för drygt 40 år sedan), hade han nog i större utsträckning räknats som det 2 barnet i en familj med 3 barn. Men då, i slutet av 60-talet, pratade man inte om barnen som dog. Som dog i magen, eller vid förlossningen, eller bara ett par dagar därefter. Inte generellt sett i alla fall. I vår familj har vi pratat om A. Mina barn vet att det fanns "en liten pojke". Det är inte alltid folk kan tala om de som inte finns med oss längre. Särskilt inte om de var små när de lämnade oss.
För drygt 25 år sedan fick jag över en natt 4 syskon till - 2 systrar, 2 bröder. Alla var yngre. Det var en omställnig att få 2 småbröder. Minst sagt. Jag fick dem som en del av den amerikanska familj jag bodde hos ett år i High School. Vi har fortfarande kontakt. Vi hälsade på förra sommaren. Då fick barnen 8 kusiner. Lycka! Tyvärr har jag förlorat en bror även där. En bror med älskat jobb (brandman), fin flickvän, vänner, stor familj. En bror som hade demoner med på resan. Demoner som tog över.
Familjen är inte alltid det som finns på pappret. Hos Skattemyndigheten.
Del 10. Känns lite (mycket) trivialt att blogga om. Mina klädval. Jag är ju inte direkt någon vandrande reklampelare för senaste modet :)
Men idag har* jag jeans (Lindex), svart tunika (Flash) med likaledes svart linne under, och kängor (om man behöver gå ut och skotta fram bilen eller nåt, påväg hem). Underkläder Triumph. Dessutom har jag, som backup, en fleece från Everest eftersom mitt hörn på kontoret är så förbenat kallt.
Kan säga så mycket som att det är inte från mig familjens unga dam fått att det behövs 14 ombyten under ett normalt dygn. Det ligger helt klart i hennes gener, och är inte något inlärt beteende.
Hur många olika svarta toppar har du?
*kan lika gärna skriva i presens, för inget kommer att hända med det jag satte på mig i morse - det har jag hela långa dagen
Del 9 Svårt. Jag har ingen fast tro. Ingen övertygelse. Jag tror inte heller att det inte finns något att tro på. Jag tror inte att det finns EN Gud. Jag ser nog Bibeln mer som en historiebok, än en bok om en högre makt. Jag känner ett stort lugn när jag går in i en kyrka. Jag känner vördnad. Jag ser olika människors tro som en källa till många konflikter. Eller en ursäkt till de samma.
Jag är protestant. Jag är medlem i Svenska Kyrkan. Jag är döpt och konfirmerad. Jag gifte mig i kyrkan, och alla mina 3 barn är döpta. Jag kommer med stor sannolikhet nämna för mina anhöriga att jag inte motsätter mig en framtida begravningsgudstjänst i kyrkan, men jag vill inte bli begravd.
Del 8 Ett ögonblick. På ett ögonblick är det gjort. Ett försvunnet barn. En tom vagn. Förtvivlan.
Förtvivlan som greppar om strupen. Tar all luft. Kraften rinner ut. Det tar en sekund.
Förra lördagen försvann E. I närmare 20 minuter. Kanske var det bara en kvart. Allt perspektiv är borta. Nu efteråt minns jag bara fragment. Skor som provas. Vagnen vänd framåt så att E skulle se något. Tysta fötter springer iväg. Mot äventyret.
Söker med skräcken flåsande i nacken. Skräcken att någon tagit E. Lockat henne med en "godde". Eller en nalle. Eller Hello Kitty. Där mitt framför oss. Mitt på dagen. I en butik.
Pojkarna stannar. Håller ställningarna vid butiken hon försvann. Jag yrar genom hela centrat. In och ut ur butiker. Frågar förbipasserande. "liten flicka, rosa jacka, blont hår". Ingen har sett. Ingen har lagt märke till ett ensamt barn. Varför märker ingen en ensam 2-åring?
Ett ensamt barn som själv går tvärs genom centrum. Hon måste sprungit. Nyfiket. Trotsigt. "När ska mamma komma". Kanske vänt sig om för att se vem av oss - a, h eller jag - som tagit upp jakten. Kanske undrat var vi var? Ingen som letar.
En dam hittar E vid matbutiken. Drygt halvvägs genom centrat. När vakten ringer på mig släpper fördämningen. Tårarna sprutar. Jag hulkar. Springer gatlopp mot butiken. E tittar på mig förundrat. Frågande. "Var har DU varit mamma?".
Del 7 Lillasyster. Alltid där. Trots det du själv gick igenom när min mark rämnade. För det är jag dig evigt tacksam.
Det är ju inte så att vi sitter ihop :) Men vi gillar varandras sällskap. Och barnen älskar varandra. Så varför inte ses? Och underlätta varandras vardag med hämtningar, middagar ihop, skjuts till scouter, bandy, fotboll och kalas.
Jorden runt, eller halvvägs. 7 månader. Vilken resa! Jag fick passa på att kolla mina tempel medan du tog sovmorgon. 3 år på varsitt håll - du i England, jag i Kenya. Att vi fixade det :) Landet 4-5 veckor på somrarna. Bad, sol, tidiga kvällar... Och så vardagen förstås. Förut 3 min isär. Nu 8.
Via Buzzador har jag fått chansen att prova Tandoori Chicken. Fixade middag hos Lillasyster igår, och då blev det förstås Tandoori Chicken, raita och naan-bröd. Riktigt bra, och otroligt enkelt att laga. Najs!
Lillasyster och kompis P, som oxå var med och åt, fick sig en varsin påse spice mix - det är del av hela buzzidén, att man kan dela med sig av smakprover.
Vill du bli Buzzador? Klicka här så kommer du till en registreringssida.
Del 6 Jag måste tillåta mig att tycka det är skönt att vara ensam utan barnen. Helgerna utan barnen är tomma. Tysta. Men de behövs. För att ladda batterierna, göra vuxensaker, fixa allt som inte hinns i vardagen, träna. Men det är svårt att tillåta sig att njuta av tystnaden.
Det känns nästan förbjudet att tycka det är skönt att få en paus från barnen.
Vardagarna då barnen är hos sin pappa är ok. Då jobbar jag lite extra, tränar (hm, nu har det ju varit uppehåll, men i vanliga fall), träffar kompisar, slappar i soffan, och annat. Men helgerna...
Nu har vi det iof så att den av oss som inte har barnen, tar lilla damen när killarna spelar bandy. Så jag har haft besök av E hela fm. Ihop med kusin E, eftersom storebror där spelar oxå.
Sen kom H, efter sin bandy, ihop med O så då fikade vi hela gänget. Inte A, han har fotbollsturnering idag. Mysigt att få pussa lite på barnen så det inte blir 7 dagar på raken.
Min dag i övrigt? Inviger tumlare och tvättmaskin :) Plockar ner snow racers och pulkor från vinden, röjer i barnens rum, tar en promenad till centrum, ställer undan min cykel, tar in dynorna från lådan på terassen, säljer saker på Blocket, kollar lite på Match, äter tomatsoppa m Feta till lunch, funderar över förvaring, reflekterar över samtalet m chefen igår, tömmer flyttkartonger (japp, det finns sånna kvar), kan inte besluta mig över en inbjudan avseende kvällen idag - dvs en blandning av stort och smått.
Jag hade fixat en överraskning till Lillasyster. Hon fick den för några veckor sedan när hon fyllde år. Vi skulle gå på Mia Skäringers show Dyngkåt och hur helig som helst. Syrran, bästa U, och jag.
På måndag skulle vi gått. Igår kom det mail från Cirkus att det är inställt pga sjukdom. Stor besvikelse i leden. Nu hoppas jag att det går att byta biljetterna till ett datum i februari istället. Som vi hade sett fram emot detta.
Men det är ju inte oss det är synd om. Mia Skäringer har inte brutit benet, eller åkt på en dunder- förkylning. Mia Skäringer är yrslig och utmattad. Hon är klok som ställer in, och inte tror det går att köra på i 180. Krya på dig Mia - hoppas att få ses i februari.
Det var det enda innehållet i ett sms jag fick strax före 22 ikväll. Av en kille jag träffade EN gång (dagtid...) i början av sommaren. Han dissade mig. Men likväl fortsätter han att höra av sig. Typ en gång i månaden. Alltid efter kl 21. Alltid med ungefär samma fråga.
Blir jag desperat nog framöver så vet jag vem jag kan ringa..
Del 4 Mat. Ett inte helt bekymmersfritt ämne. Mat sätter sig. Obarmhärtligt. Därför försöker jag, sedan dryga halvåret, vara noga med att träna. Tyvärr har jag under en längre tid (början på oktober) dragits med först en envis hosta, och sedan en förkylning. Det har nog givit med sig nu, så jag kan återuppta tränandet. Vet att det gör gott för både kropp och själ.
Det blev en viss utveckling av ämnet, och en glidning i sidled. För att konkret svara på frågan:
Frukost * En tallrik fil med halv skivad banan och bran flakes, en valnötsfralla och kaffe (frallan hör inte till standardfrukosten)
Lunch * Nötfärsbiff, kokt potatis, grönsaker varma, och grönsaker kalla (bra salladsbord där vi lunchar till vardags)
Mellis * 2 satsumas
Middag * En liten kebab på väg till bion. Och INGET biogodis eller popcorn - lovar!
Via Smartson Testpilot får 1000 personer chans att testa hämtmat från Operakällaren - Gooh!
Det vore ju ett gott alternativ till djupfrysta matlådor när det kniiiiper.
Gooh är hämtmat från en av Sveriges finaste restauranger – Operakällaren. Alla rätter är skapade av Stefano Catenacci. De finns att köpa på över 350 matbutiker. Det enda du behöver göra är att välja vad du vill äta, ställa in maten i mikron och vänta på pipet. Tänk att något så gott kan gå så fort!
Gooh står för gott och hälsosamt
Operakällaren utvecklar recepten och smakerna kontinuerligt
Goohkockarna lagar maten i Goohköket i Järna med de bästa råvarorna för säsongen
Goohmetoden bevarar smakerna och näringen i maten
Pipet och Goohmetoden gör att maten blir perfekt tillagad hemma i ditt eget kök
Bio. Det var inte igår. Inte något avsett för vuxna iaf. Och då menar jag inte adult movies, utan snarare något annat än ToyStory, IceAge, etc!!
Men i morgon är det bio. Frågan är bara vad vi ska se? Det är jag och kompis M som har bestämt oss för att lämna stugvärmen och bege oss ut i vimlet :) Jag är sugen på någon feelgood film. Inte action. Tror M är av samma åsikt. Ögongodis är aldrig fel.
Så, tips tack. Vad ska vi se? För att kunna ge ett genomförbart tips, så finns länk till aktuella filmer i Kista här! I morgon torsdag, och från 18.00.
Del 3 Mina föräldar. Mina förebilder. Älskad mormor och morfar.
Mina föräldar, som i allt stöttat mig. Givit råd när de efterfrågats. Givit råd oombedda, vilket inte alltid fallit i god jord. Mamma, som i sin roll av nattvandrande förälder sett mig i "glatt tillstånd" mitt på torget. Pappa, som skjutsat full pojkvän (eller fd, inte samma som första kärleken!!) hem mitt i natten. Ingen av dem dömde. Mamma och pappa, som alltid öppnat sitt/vårt hem. Som än idag har ett hem som är hemma. Jag åker "hem" när jag åker till dem. Trots att det inte är mitt barndomshem.
Pappa, som gick igenom en tuff vår med mamma vid sin sida. Mamma, som förstås oxå hade en krävande period, som nog faktiskt sträcker sig längre bak än då pappa blev "officiellt" sjuk, och som självklart fortfarande vakar över pa som en hök. Att han äter ordentligt. Får frisk luft och motion. Pappa som älskar värmen om vårvintern och hösten i södra Frankrike, och förbereder för än en resa dit vilken dag som helst. Pappa med jakt och natur som stort intresse, och som älskar böcker. Som kanske inte gör så mycket väsen av sig, men som definitivt uppskattar mammas upprätthållande av den sociala biten.
Mamma, med ett hjärta av guld som alltid tänker på andra. På K-G, nära 100 bast och utan direkt släkt, som hon och pappa troget besöker någon gång i månaden och tar med på utflykt. Äldre vänner som får små kort, besök och telefonsamtal. Middagsbjudningar, långpromenader, omtänksamma gester. Barnbarnen som är hennes ögonstenar, alla 5. Syskonbarn med barn vi knappast träffat som bjuds till Sverige. Grannen som får en blomma för att hon inte är helt kurrant.
Älskade mamma och pappa - tack för dem ni är, och vad ni stöttat och guidat mig till att bli.
Del 2. Leif. Kan det ha varit Leif? Eller möjligtvis Ola. Leif, Ola och jag bodde grannar. Gick i samma klass. Följdes till skolan. Vi gick hela grundskolan tillsammans. Ola och jag spelade slagschack. Och fick mellis av Olas mormor, som bodde på deras övervåning. Olas föräldrar bor kvar och har precis bytt gardiner i salongen.
Eller så var det Anders. Han kom till vår klass i 4an. Hade bara ögon för tjejerna i parallellklassen. Tack vare honom tog jag många år senare ett JSM-guld.
Fast egentligen tror jag det var *. Den första riktiga kärleken. Den som kom precis där påväg in i vuxenlivet. Den som då inte bara kändes som en flirt. Som faktiskt var den näst längsta. Efter den till mina barns pappa. Den som kom på snabbvisit igen förra hösten. När jag såväl behövde. Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
Del 1 Här skulle jag ju egentligen kunna länka direkt till min sida på match.com, men det vore kanske lite väl utlämnande :) Eller klistra in mitt CV, men då blir det så formelt.
Så, long story short. Jag gör det enkelt för mig. Det har inte hänt så fasligt mycket sedan början av september, så jag kopierar mitt inlägg Här är jag! - Vem är du? och gör någon liten modifiering.
* 40+, värmländska i förskingringen (Stockholms ytterområde), separerad sedan någon gång 2009 * 3 underbara trollungar bor hos mig halvtid - A snart 9, H drygt 7 och E som precis fyllt 2 * civilekonom och gymnasieingenjör i botten; nu konsult inom verksamhetssystem och projektledning * renoverar, lite själv och en hel del via handyman, mitt radhus från 60-talet * läser chic lit, kriminalromaner och reseskildringar, plus en uppsjö inredningstidningar * tillbringar delar av helgerna vid fotbollsplanen/bandyrinken * tycker om att snacka över en fika, eller annat drickbart * älskar thai och italienskt, att äta, och har ätit (1 ggr var) fårtestiklar och torkade kålmasklarver * tycker sydafrikanska och australiensiska viner smakar bra! * har en toppenfin syster med två goa ungar som bor alldeles runt knuten => Lycka! * har hoppat bungyjump i min ungdom, och rest ett halvt varv runt jorden * har cert i dykning och ett jsm-guld * bloggar om livet i stort och smått, dvs. en del skilsmässotankar, barnliv, renovering * försöker träna 2-4 ggr i veckan - löpning och olika gruppass. Det är helt nytt. * ska försöka få till en jägarexamen innan nästa älgsäsong * är ordningsam, envis och fokuserad (det sista åtminstone i arbetslivet) * har jobbat i öst-Afrika i 3 år
Dag 01 – Presentera mig själv Dag 02 – Min första kärlek Dag 03 – Mina föräldrar Dag 04 – Det här åt jag i dag Dag 05 – Vad är kärlek? Dag 06 – Min dag Dag 07 – Min bästa vän Dag 08 – Ett ögonblick Dag 09 – Min tro Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag Dag 11 – Mina syskon Dag 12 – I min handväska Dag 13 – Den här veckan Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Dag 15 – Mina drömmar Dag 16 – Min första kyss Dag 17 – Mitt favoritminne Dag 18 – Min favoritfödelsedag Dag 19 – Detta ångrar jag Dag 20 – Den här månaden Dag 21 – Ett annat ögonblick Dag 22 – Det här upprör mig Dag 23 – Det här får mig att må bättre Dag 24 – Det här får mig att gråta Dag 25 – En första Dag 26 – Mina rädslor Dag 27 – Min favoritplats Dag 28 – Det här saknar jag Dag 29 – Mina ambitioner Dag 30 – Ett sista ögonblick
Ska fundera på den där presentationen, och återkommer under dagen!
Min far är 300 km härifrån och blir firad brev- och telefonledes.
Barnens pappa bor 400 m bort, och blir firad av sina barn. Som eg har en mammahelg.
Det innebär att jag lite oplanerat (hade inte tänkt så långt som att han ville låna dem, och blev liiite överrumplad idag vid förfrågan) blev ledig i morgon 14 - 18.30.
Det blir en blocket-helg i helgen! Nu måste grejerna väck! Elfasystem, hyllor, kläder, prylar. Ut! Och det som inte ryker där får finna ett nytt hem via Kupan. Rensning på gång. Fast jag förstår inte hur jag fortfarande kan ha grejer att rensa. Trodde i min enfald att jag städade ut allt överflöd när jag flyttade.
Jag ska säga upp Boxerabonnemanget. Så långt är allt klart. Och alterantivet är förstås ComHem eftersom det liksom kommer i huset.
Men sedan? Vilket paket? Och när jag väl valt hur många kanaler vi ska ha så kommer ju den stora frågan. Vilka kanaler?
I basen ingår 1, 2, 4, Barnkanalen och några mer, som jag är så lagomt intresserad av. Om jag nu tar Medium, så får jag välja 8 till.
Det lutar åt Cartoon Network, Nikelodeon och Disney Channel för att barnen ska bli nöjda. För egen del blir det definitivt 3 och 5. Men sedan? Animal Planet. Och 4 film tror jag. Jag är inte intresserad av Sport eller Mode. Inga specialkanaler. Råd mig på den 8:onde. Eller ge helt nya tips!
I huset hade vi Boxer. Antenn på taket. Ett paket med lagomt antal kanaler. Endel för barn, minimalt med sport, lite natur, och så det vanliga. Ett helt ok abonnemang.
I mitt radhus har vi ComHem i föreningen. Det ingår i avgiften. För att ha ComHems utökade utbud, och inte bara det analoga som erbjuder 1, 2, 4, 6, 9 och Barnkanalen, måste jag ha ett nytt kort i tvn. Det kortet får jag från ComHem. Det passar självklart inte i den adapter jag har för Boxerkortet.
Jag har varit ambivalent. Behålla Boxer och köpa en antenn. Skaffa ComHem och köpa en adapter. Velat fram och tillbaks, eftersom antenn eller adapter förstås är en skitsak - det primära är ju vilka kanaler man får för vilken prislapp.
Sedan i maj har jag betalat för Boxerabonnemanget utan att nyttja det. Korkat. Jag vet. Idag läste jag något som fick mig att bestämma mig. I morgon ringer jag Boxer och säger upp mitt abonnemang. Jag kommer inte att dra mig för att ange händelsen som omskrivs om de undrar över varför.
Världens bästa industriområde finns under kvinnans klänning. Två mejerier, ett vattenverk, ett gasverk (ett riktigt bra sådant), och världens minsta nöjespark med endast en ståplats.
Detta hittade jag hos Fru Venus, och kunde inte låta bli att låna.
Först blev det en massa bonustid iom att det var lov förra veckan och barnen var hos mig. Vi hade besök av mormor och morfar, och hittade på en massa kul grejer tillsammans med dem, och min syster och hennes familj. Bl.a. Cosmonova, Vasamuseet, fint restaurangbesök.
I lördags var det dax igen - barnens pappa hade ett arrangemang på lördag kväll, och behövde åka redan 15. Eftersom jag skulle hänga med syster och 2 barndomsvänner till stan, och inte ville rusha hem till hans avgångstid, fick jag hem barnen redan vid lunch. Vi hade en kul utflykt till stan med lek i Vasaparken, korv på gatan och fika. Sedan hem för middag hos mig med hela gänget. Avhämtning idag (sön) vid lunchtid.
I morgon är det dax igen - då bor barnen hos mig eftersom pappa har ett kvällsmöte, och jag inte vill vara "barnvakt" hemma hos honom. Eg skulle H simmat, men hans stygn i foten måste tas bort först.
Suger åt mig av all extratid! Hade fundering på om det blir hattigt för barnen, men jag tror inte det. Vi ses ju trots allt en hel del på den andre förälderns tid, så jag tror de tycker det är ok. Lilla ärtan har ju inte ens vetskap om något annat än att hon bor än här, än där.
Hos Annas Kaos kan man vara med och tävla om biljetter till mässan Det goda Köket. Reglerna är enkla: berätta vilken din favoriträtt är, länka till tävlingen i din blogg (om du har en) och skriv ditt namn. 10 lyckliga vinnare får 2 biljetter var!
Utan att lämna ut alltför många detaljer om datum och så, kan jag bara konstatera att det känns helt underbart att ha bokat en veckas semester i februari.
Nej, men en rostig skruv som gav ett 1,5 cm långt snitt uppe på foten; ett snitt som glipade 6-8 mm..
H och de andra killarna hade varit i stora bassängen på Fyrishov, medan småtjejerna och vi höll oss i den grundare delen. Rätt var det var kom H haltande, med stora tårar rullandes nedför kinderna, och blödde uppe på foten. Han hade kommit åt en frilagd skruv (trasig list) i leken, och därmed hade blodvite uppstått.
Ett kort samtal med Vårdguiden, så blev vi rekommenderade att åka och få det tillsett.
Stor eloge till Närakuten Barn på Karolinska, som tog emot snabb och smidigt, och som tog Hs rädsla för spruta och stygn på allvar. 2 blå stygn fick det bli, men läkaren tyckte inte vi skulle känna oro för stelkramp eftersom H dels följt bvc's vaccinationsprogram, och dels så befann sig skruven inomhus (stelkramp förekommer primärt i jorden). En Piggelin senare var vi hemma igen.
Den tid det tog från det att O och jag träffades tills att A kom in i vårt liv. På dagen.
Eller varför inte den tid som förflutit sedan han meddelade att vårt liv inte hade en framtid. Motsvarande 17% av vår tid tillsammans.
Varför berör det mig? Varför kan jag inte bara låta bli att upptäcka sånt här? Det stod ju inte direkt som en påminnelse i min almanacka. Plötsligt bara slog det mig, och då brast det. F-n.
Det där med att man tar alla smällar första året är inte sant. Inte helt. Vissa datum kommer för alltid att medföra en flashback. En mental resa som slår till med kraft. Idag gick luften ur. Bokstavlig och på alla andra sätt oxå. Kändes som en käftsmäll. Han har gått vidare. Big time. Själv ser jag inte att mitt liv ser så extremt annorlunda ut än för 18 månader sedan. Ja, förutom nytt hus på egen hand, obviously. Och att vardagen är ensam utan barnen halva tiden. Stöld. Jag har sagt det förut. Det känns som att han stulit halva mitt liv.
Vad hände för 18 månader sedan i ditt liv? Något som satt spår?
Thailand och Kanarieöarna. Eller möjligtvis Egypten. Vet inte hur många av barnens klasskamrater som åker iväg på höstlovet? Men det är tomt på Fritids, av barnen att döma.
De är inte på Fritids mån-ons iaf. Vi har haft stort födelsedagsfirande i dagarna 3 och besök av mormor och morfar. Utflykt till Vasamuseet och Cosmonova. Middag på restaurang. Mys med familjen. Det går verkligen ingen nöd på barnen, men jag kan ändå inte låta bli att känna av stressen att man MÅSTE GÖRA saker på lovet. Ge barnen upplevelser.
Med 3 i varierande ålder är det inte helt enkelt att komma på något som passar. Förra året, är E var baby, var det enklare. Hon hängde liksom bara med. Nu är det mycket egen vilja på unga damen, för att inte tala om allt spring i benen och pillerill på de små fingrarna.
Nu är det dax för familjeråd. Så att vi åtminstone får 2 som får göra något de vill. E får hänga med. Hon är nog glad åt det oxå, men ändå...
vill jag oxå sitta i soffan sähär. Med en arm runt mig. Lutad mot den jag älskar. Somna efter favvo-debatten. Eller deckaren. Eller nyheterna. Spelar roll, liksom.
Grattis pappa på 80-årsdagen. Grattis mamma och pappa till att ha varit gifta i snart 46 år.
Mamma till 3 halvtidsboende älskade ungar (10, 9, 3.5). Jobbar som affärssystemskonsult. Periodare vad gäller träning. Älskar vitt. Svag för mörk choklad.
Skriver om tankar kring barnen, vuxenlivet, betraktelser i vardagen, med inslag av resor, inredning (sällan just nu) och skilsmässan (inte heller så ofta), eller snarare konsekvenser av den samma.
