Ett stenkast från Fyndet

- inte långt från Mitt i Fågelsången

Ett ögonblick

Publicerad 2010-11-22 07:00:00 i Personligt - 30 dagar,


Del 8
Ett ögonblick. På ett ögonblick är det gjort. Ett försvunnet barn. En tom vagn. Förtvivlan.

Förtvivlan som greppar om strupen. Tar all luft. Kraften rinner ut. Det tar en sekund.

Förra lördagen försvann E. I närmare 20 minuter. Kanske var det bara en kvart. Allt
perspektiv är borta. Nu efteråt minns jag bara fragment. Skor som provas. Vagnen vänd
framåt så att E skulle se något. Tysta fötter springer iväg. Mot äventyret.

Söker med skräcken flåsande i nacken. Skräcken att någon tagit E. Lockat henne med en
"godde". Eller en nalle. Eller Hello Kitty. Där mitt framför oss. Mitt på dagen. I en butik.

Pojkarna stannar. Håller ställningarna vid butiken hon försvann. Jag yrar genom hela
centrat. In och ut ur butiker. Frågar förbipasserande. "liten flicka, rosa jacka, blont hår".
Ingen har sett. Ingen har lagt märke till ett ensamt barn. Varför märker ingen en ensam
2-åring?

Ett ensamt barn som själv går tvärs genom centrum. Hon måste sprungit. Nyfiket. Trotsigt.
"När ska mamma komma". Kanske vänt sig om för att se vem av oss - a, h eller jag - som
tagit upp jakten. Kanske undrat var vi var? Ingen som letar.

En dam hittar E vid matbutiken. Drygt halvvägs genom centrat. När vakten ringer på mig
släpper fördämningen. Tårarna sprutar. Jag hulkar. Springer gatlopp mot butiken. E tittar
på mig förundrat. Frågande. "Var har DU varit mamma?".

Ett ögonblicks verk.


.

Kommentarer

Postat av: Anguin

Publicerad 2010-11-22 08:14:41

Fy för hela helvete. Jag blir helt isig i hela magen...

Postat av: Lisa

Publicerad 2010-11-22 08:59:44

Känner igen känslan... Den ABSOLUT värsta känslan i världen. Tänker på de människor som inte hittar sina barn när detta händer- fyyyyy! /Lisa

Postat av: Ett stenkast från Fyndet

Publicerad 2010-11-22 14:59:48

Ja ni, det var fullkomligt galet oroligt! Kunde knappt ta ögonen från henne resten av den dagen. Fastnar ibland på en amerikansk sida på nätet över saknade barn - blir alldeles matt efter ett sånt besök - totalt plågeri att läsa (så jag vet inte varför jag kollar den...)

Postat av: Jag och mina små

Publicerad 2010-11-22 21:09:56

Fy! Känner paniken. Det måste vara de längsta minuterna i ditt liv. Tur att det gick så bra.

Postat av: Singelmamman

Publicerad 2010-11-23 23:59:54

Åh hjälp stackars dig! Vilken mardröm även om det gick bra. Nä läs inte den sidan från amerika, det låter plågsamt.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

alacs

Mamma till 3 halvtidsboende älskade ungar (10, 9, 3.5). Jobbar som affärssystemskonsult. Periodare vad gäller träning. Älskar vitt. Svag för mörk choklad. Skriver om tankar kring barnen, vuxenlivet, betraktelser i vardagen, med inslag av resor, inredning (sällan just nu) och skilsmässan (inte heller så ofta), eller snarare konsekvenser av den samma.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela