Ett stenkast från Fyndet

- inte långt från Mitt i Fågelsången

18 månader

Publicerad 2010-11-02 22:38:11 i Ny framtid - tillbakablick,


Vad är 18 månader?

1,8% av ett liv för medelkvinnan i Stockholm
Den kortaste lagringstiden för en parmesanost
Knappt så länge det är kvar tills första rymdchartern
Bindningstiden för att få el till 110.30 från Jämtkraft

Den tid det tog från det att O och jag träffades tills att A kom in i vårt liv. På dagen.


Eller varför inte den tid som förflutit sedan han meddelade att vårt liv inte hade en framtid.
Motsvarande 17% av vår tid tillsammans.

Varför berör det mig? Varför kan jag inte bara låta bli att upptäcka sånt här? Det stod ju inte
direkt som en påminnelse i min almanacka. Plötsligt bara slog det mig, och då brast det. F-n.

Det där med att man tar alla smällar första året är inte sant. Inte helt. Vissa datum kommer
för alltid att medföra en flashback. En mental resa som slår till med kraft. Idag gick luften ur.
Bokstavlig och på alla andra sätt oxå. Kändes som en käftsmäll. Han har gått vidare. Big time.
Själv ser jag inte att mitt liv ser så extremt annorlunda ut än för 18 månader sedan. Ja, förutom
nytt hus på egen hand, obviously. Och att vardagen är ensam utan barnen halva tiden. Stöld.
Jag har sagt det förut. Det känns som att han stulit halva mitt liv.


Vad hände för 18 månader sedan i ditt liv? Något som satt spår?


.

Kommentarer

Postat av: Lillasyster

Publicerad 2010-11-02 22:52:57

Ja, nästan precis för 18 månader sedan (du, Ullis och jag käkade lunch på Kulturhuset) så meddelade mannen att han sagt upp sig från jobbet och planerade att flytta "hem" till England. Jag och barnen då?!, ja inte hade jag så mycket att säga till om. Antingen gilla läget eller inte. Än så länge gillar jag läget. Men jag är ju ensamstående större delen av tiden men ändå inte. Jag har mitt eget hus, sköter all ruljans dagarna i ända. Får lite besök från mannen var 5-8:e vecka ca 5 dagar.

Inte det livet jag tänkt mig dock! Antingen gillar jag läget eller så gör jag inte. Den dagen jag inte gillar läget så förändras inget.... det är det konstiga!



Ibland tror jag att man kommer till en punkt och då måste man släppa taget. Gör man inte det så hänger man kvar i samma gamla och den enda som kan förändra saker och ting är man själv. Den andra må ha hittat någon ny och vara i en ny fas, men om man inte själv bestämmer sig för att gå vidare, så hänger man kvar....... för alltid...eller tills man gör ett aktivt val. (det gäller alla människor)

Postat av: Anguin

Publicerad 2010-11-03 07:29:15

Ett sånt sammanträffande. Det var ungefär i den vevan exet träffade sin nuvarande pojkvän för första gången...

Postat av: Mio

Publicerad 2010-11-03 11:40:33

Då ville jag ha en förändring i vårt äktenskap som resluterade i att x:et satte in en kontaktannons (livrädd för att bli själv), flyttade ihop med första bästa dejten och hennes ungar, lämnade mig och våra barn. Jag håller fortfarande på och lagar mitt (och ungarnas?) hjärta. Ett år är ingenting när hjärtat är krossat. Kanske inte två år heller? Man måste helt klart jobba hårt för att gå vidare. Och ont kan det verkligen göra när man blir påmind utan kalender...

Postat av: FixarFarsan

Publicerad 2010-11-03 18:04:34

För 18 månader hade jag 3 barn och skulle absolut inte ha fler. Nu är det fjärde snart färdigjäst..

Postat av: Cajo

Publicerad 2010-11-05 09:17:30

För 18 månader sedan planerade vi vårt nya liv tillsammans, efter hans otrohet och hans lögner. Jag hade familjens bästa i fokus och han också sa han. Det kändes bra, vi hade fått en andra chans.



Nu är allt i spillror och jag tar hand om dotterns hjärta och mitt men det går inte så bra.

Postat av: Ett stenkast från Fyndet

Publicerad 2010-11-15 22:33:26

@Lillasyster - jag vet, jag ska släppa. Jag jobbar på det. Ibland har jag mer släpp än andra dagar.

@Anguin - måste varit något med våren?!

@Mio - ledsen för din skull. Nej, sant. 1 år i ett krossat hjärta förslår inte långt.

@FixarFarsan - hoppsan, men det är ju en förändring till det positiva!!

@Cajo - oj, oj. Ta hand om er!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

alacs

Mamma till 3 halvtidsboende älskade ungar (10, 9, 3.5). Jobbar som affärssystemskonsult. Periodare vad gäller träning. Älskar vitt. Svag för mörk choklad. Skriver om tankar kring barnen, vuxenlivet, betraktelser i vardagen, med inslag av resor, inredning (sällan just nu) och skilsmässan (inte heller så ofta), eller snarare konsekvenser av den samma.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela