Ett stenkast från Fyndet

Det började en kväll i januari på FB – en kompis från tiden i Kenya, Eric, skrev som statusuppdatering att han skulle vara i Kapstaden från mitten på mars till början på april, och han undrade om det var någon som hade lust att hänga på. ”Ja visst”, sa jag ”jag är på J ”. Kul, när kommer du blev svaret.

 

Ooops, det var ju mer tänkt som ett skämt, men när jag tänkte mer på saken så gick det inte annorlunda än att jag bestämde mig för att åka. Det funkade med barnens tid hos sin pappa, och de 2 stora projekten som skulle gå i drift i mars, så innan jag riktigt förstod det själv hade jag fixat biljetter.

 

Lång väntan, men så kom dagen D.

 

Båda flighterna gick som på räls – vilken skillnad att flyga utan 3 barn! Sov nästan hela vägen London – Kapstaden, och vaknade redo för en vecka i Afrika. Eller nja, jämfört med ”mitt Afrika”, som är det samma som Nairobi och Kenya för 12-15 år sedan, så är Kapstaden något helt annat. Kapstaden är ett myller av alla kontinenter i ett, där lyx och slum ligger vägg i vägg. Eric har varit här ett flertal gånger senaste 10 åren, och säger att staden fick ett rejält lyft iom förra sommarens Världscup i fotboll – hela området kring den stora arenan var tidigare slum; både bebyggelse och parker man inte gärna vistades i, inte ens dagtid. Resten av city, och dess kringområden, har också städats upp rejält.

 

Vi började dagen med en tur i City Center, lunchade och strosade runt. Därefter bilen till Camps Bay, där havet såg så lockande ut, men är iskallt.  Att hoppa i havet sker dessutom helt på egen risk:

 

 

Utsikten mot Lions Head, som här speglar sig i en tidvattenpool (dvs en pool, att bada i, som fylls på av tidvattnet) går inte av för hackor.

 

 

Färden gick vidare mot Chapmans Peak som är en av många nationalparker. En vindlande väg utmed  klipporna, och här var jag tacksam över att vi hade innerspår.

 

487 meter över havet befinner vi oss med denna utsikt

 

 

 

Vägen är otroligt smal, och en sträcka är känd för att förekomma i många reklamfilmer för snabba bilar. Innan Världscupen var det delvis enbart ett körfält, och man fick invänta sin tur. För att bredda vägen fick man i vissa fall karva lite i berget

 

 

Eric tog oss till The Red Herring, ett helt lokalt hak i Noordhoek.

 

 

Sydafrikanska viner, mmmmm

 

 

 

Eftermiddagens utflykt avslutades vid V&A Waterfront och skaldjursmiddag på Quay Four. Därfrån har man denna utsikt.

 

 

 

.