Ett stenkast från Fyndet

Ibland är jag med i undesökningar på nätet. Då ska man alltid
uppge sin ålder. Sällan med en exakt siffra (tack :) ), mer ofta
med ett intervall.

Intervallen är ofta uppbyggda på 5-årscykler. Igår var sista
dagen för 40-44. Det känns lite tungt. 45-50 låter lastgammalt.

Alltså, närmare 50 än 40. På pappret. Känner mig inte alls så i
sinnet. Och har svårt att identifiera mig med Klara 48, som i
pressen uttalar sig om än det ena, än det andra. Med foto. Va?
48 - ser ju 10 år äldre ut...


Men vad är väl ålder mer än en siffra på ett papper?


.

Kvantum och Maxi slåss om min gunst. Nu är det bara gästerna som saknas :)







Maxi är lite generösare, så där väljer jag deras butiksgjorda Hallonmoussetårta.
Den är inte alls dum. Och så får jag en tårtspade. Generöst!

Hos Kvantum får jag nöja mig med en av Frödinges frysta tårtor. Gott nog. Den
får åka ner i frysen - kan ju inte smälla i mig hur mycket godsaker som helst på
en gång.


.

Det var det enda innehållet i ett sms jag fick strax före 22 ikväll. Av en kille jag träffade EN gång
(dagtid...) i början av sommaren. Han dissade mig. Men likväl fortsätter han att höra av sig.
Typ en gång i månaden. Alltid efter kl 21. Alltid med ungefär samma fråga.

Blir jag desperat nog framöver så vet jag vem jag kan ringa..


.

Det blev ett avsked. Ett definitivt.

Idag går mina tankar till 5 personer i min närhet. 5 personer som mist sin älskade L.

Tack för att jag fick känna dig. Du har berikat mitt liv.


.

Idag hälsade jag på. Jag besökte den sjuka vännen. Vi kunde inte prata - jag för att det var andra människor där, han för att han är för svag. Men vi såg på varandra, och vi båda förstod. Det var ett avsked. Tror jag.

Den här gången kom jag sent. Men inte för sent. Nästa gång ska jag våga tidigare.


.

Idag var jag bjuden på fika till L. L och jag har aldrig träffats förut. Det var inte en blind date. Eller jo, på sätt och vis var det ju det. Fast en kompis-blind-date.

L och jag "känner" varandra via bloggen och mailkontakt. L är en av de tjejer jag hade i åtanke när jag skrev "du är så stark" förra veckan och berättade att jag ibland får mail som har med min separation att göra. Vi har haft kontakt sedan april någon gång, och på senaste tiden pratat om att försöka ses. Vi bor inte så långt från varandra, visade det sig.

Idag var jag bjuden till L på fika. Nästan mer nervös än inför en date var jag :) Helt obefogat! Trots att vi mest berörde våra respektive separationer så tror jag att vi har mer än så att snacka om. Även om omständigheterna som vi lärt känna varandra på är tråkiga, så har det ändå haft något gott med sig. Jag hoppas att snart få återgälda besöket, med en fika eller ett glas vin. Tack L för trevlig eftermiddag!


.

Det är vad jag blev när jag såg hur många av er besökare som valt att berätta vem ni är. Helt fantastiskt att ni delar med er av en glimt av era liv. Det är ju ni som sätter villkoren för era besök. Det är ni som bestämmer om ni vill komma tillbaks eller inte. Och inte för att jag vet hur många av er som är gamla, och hur många nya besökare jag har, men roligt är det att ni är här. Jag tackar er kollektivt här för att ni ville dela med er! TACK!!!

Jag hoppas att fortsättningen på bloggen ska locka till återkomst. Inom kort kommer det endel före- och efterbilder på huset. Jag ska försöka engagera mig i Fototrissen, och så blir det även i fortsättningen tankar kring barnen, singellivet, endel återblickar, mest framåttänk, lite motion - helt enkelt en mix av mitt liv.

Tack för att ni hänger med mig!


/alacs

PS. Om någon kommer på att ni vill delge mig/andra läsare vem ni är går det förstås bra att göra det som kommentar till detta inlägg :)


.

Jag!!!

*   40+, värmländska i förskingringen (Stockholms ytterområde), separerad sedan någon gång 2009
*   3 underbara trollungar bor hos mig halvtid - A snart 9, H drygt 7 och E som fyller 2 om några veckor
*   civilekonom och gymnasieingenjör i botten; nu konsult inom verksamhetssystem och projektledning
*   renoverar, lite själv och en hel del via handyman, mitt radhus från 60-talet
*   läser chic lit, kriminalromaner och reseskildringar, plus en uppsjö inredningstidningar
*   tillbringar delar av helgerna vid fotbollsplanen/bandyrinken
*   tycker om att snacka över en fika
*   älskar thai och italienskt, att äta
*   tycker sydafrikanska och australiensiska viner smakar bra!
*   har en toppenfin syster med två goa ungar som bor alldeles runt knuten => Lycka!
*   har hoppat bungyjump i min ungdom, och rest ett halvt varv runt jorden
*   har cert i dykning och ett jsm-guld
*   bloggar om livet i stort och smått, dvs. en del skilsmässotankar, barnliv, renovering

Du???

Vem är du som läser här? En liiiten kommentar skulle värma så! Några av er är bekanta, men resterande 70-80 läsare varje dag???


.

Wow, det är nästan så jag inte tror att det är sant! Av nästan 90 hugade intressenter, som med några ord skulle motivera varför, har jag hos Monas Universum (som för övrigt är en mycket underhållandet blogg) vunnit boken Jag älskar dig inte av Christina Stielli.

Mona hade tävling igår och min motivering till att vinna boken löd:

Varför jag skulle vilja vinna ett ex? Ja, för att jag håller
på att lägga den resan bakom mig (att bli lämnad),
och varje gång jag ser att jag inte är ensam om att
bli bestulen på halva min framtid (barnen..) och få
drömmar krossade, så känner jag mig lite mindre ensam
i eländet, och får en knuff framåt av att andra "kommmit ut"
på andra sidan med förståndet i behåll.

Tja, det är väl därför. I korthet.

Tack Christina, som satte upp mig på sin nomineringslista, och tack lotten som avgjorde :) Och tack till Mona förstås som hade utlottningen :)


.

Eller, jo som separerad 3-barnsmamma är det vissa saker som helt enkelt inte känns genomförbara. Tyvärr.

Som t.ex. att ens tänka tanken att diskutera en jobbmöjlighet i Bryssel. Inte ens en liten kontakt känns ok. Jag skulle förmodligen bli så sugen att jag skulle sälja barnen till lägstbjudande, och dra...

Så när det dyker upp ett mail med önskan om fördjupad kontakt, för ett jobb som verkar hur spännande som helst, då blir livet plötsligt så påtagligt. Tänk vilken möjlighet det hade varit för mig. För barnen. För ... Men, men, i ett annat liv så.

Förmodligen var det ändå en skitlön, svårt att få bostad, tråkigt att behöva bo i en metropol, och inte alls utvecklande. Dessutom suger min franska. Så jag blir vid min läst och stannar här hemma.


Vad har du fått för erbjudande på sistone som du givit kalla handen?


.

Alldeles försen summering av dagen visar att jag:




och nu är mer än redo att störtdyka isäng!


Brukar du summera din dag?


.

En skitdag.

Eller, rent praktiskt har det varit en ok dag. Inskolning av E på dagis. Killarna haft det bra i skolan. Lagade god mat från Linas Matkasse. Mindre bra var det bryt jag fick på H när han flippade ut i samband med Lego-bygge. Men vi är kompisar igen.

Mentalt en skitdag. Skulle firat 8-årig bröllopsdag idag. Så blev det ju som bekant inte.


.

Hon har blommor i sitt hår. Kommer ni ihåg den? Här har ni en som inte har blommor, men väl silver i sitt hår... Eller hade.

"Mamma, jag tycker att det är vackert med allt silver du har i håret" - H, snart 7 år

Fast mamma själv tycker inte att det är speciellt kul att ha silver i håret (typ runt ansiktet, i luggen); jag är ju för tusan bara 29. Och dessutom hade jag tvåfärgat i övrigt. En utväxt färgning från i vintras.

Så sagt och gjort så tog jag en tur till min Weronica, ett par månader "over due". Definitivt fattigare, men ack så fin, kom jag därifrån 2,5 timme senare. I grunden en färg som är nära min egen, och så lite "solkyssta" slingor. Lite uppklippt bak, men ändå att längden är kvar. Mycket nöjd var jag.

2 timmar senare träffar jag barnen hos sin far.

"Mamma, du är verkligen jättefin i randigt hår. Men var är silvret?" - samma H, fortfarande snart 7 år


När var du hos frissan senast? Och blev det bra?


.

du har ju ljusa kläder och liksom fluffigt hår". Sagt av snart 8-åriga systersonen när vi sprang på varandra vid skolan i morse.

Rosa skjorta, vita byxor, och som sagt fluffigt hår. Undrar vilken bild han har av mig annars? Vilken bild andra har av mig? Mörk och dyster med hår som hänger platt, eller i tofs? Jaja, det var ju iaf inte en tenniströja från Flash. Och jeans.


Vad har du för bild av mig?


.