Ett stenkast från Fyndet

Del 10.
Känns lite (mycket) trivialt att blogga om. Mina klädval.
Jag är ju inte direkt någon vandrande reklampelare för senaste modet :)

Men idag har* jag jeans (Lindex), svart tunika (Flash) med likaledes svart
linne under, och kängor (om man behöver gå ut och skotta fram bilen eller
nåt, påväg hem). Underkläder Triumph. Dessutom har jag, som backup, en
fleece från Everest eftersom mitt hörn på kontoret är så förbenat kallt.

Kan säga så mycket som att det är inte från mig familjens unga dam fått att
det behövs 14 ombyten under ett normalt dygn. Det ligger helt klart i hennes
gener, och är inte något inlärt beteende.


Hur många olika svarta toppar har du?


*kan lika gärna skriva i presens, för inget kommer att hända med det jag satte
på mig i morse - det har jag hela långa dagen

.

Del 9
Svårt. Jag har ingen fast tro. Ingen övertygelse. Jag tror inte heller att det inte finns något att tro på. Jag tror inte att det finns EN Gud. Jag ser nog Bibeln mer som en historiebok, än en bok om en högre makt. Jag känner ett stort lugn när jag går in i en kyrka. Jag känner vördnad. Jag ser olika människors tro som en källa till många konflikter. Eller en ursäkt till de samma.

Jag är protestant. Jag är medlem i Svenska Kyrkan. Jag är döpt och konfirmerad. Jag gifte mig i kyrkan, och alla mina 3 barn är döpta. Jag kommer med stor sannolikhet nämna för mina anhöriga att jag inte motsätter mig en framtida begravningsgudstjänst i kyrkan, men jag vill inte bli begravd.

Min tro? Jag vet inte.


.

Del 8
Ett ögonblick. På ett ögonblick är det gjort. Ett försvunnet barn. En tom vagn. Förtvivlan.

Förtvivlan som greppar om strupen. Tar all luft. Kraften rinner ut. Det tar en sekund.

Förra lördagen försvann E. I närmare 20 minuter. Kanske var det bara en kvart. Allt
perspektiv är borta. Nu efteråt minns jag bara fragment. Skor som provas. Vagnen vänd
framåt så att E skulle se något. Tysta fötter springer iväg. Mot äventyret.

Söker med skräcken flåsande i nacken. Skräcken att någon tagit E. Lockat henne med en
"godde". Eller en nalle. Eller Hello Kitty. Där mitt framför oss. Mitt på dagen. I en butik.

Pojkarna stannar. Håller ställningarna vid butiken hon försvann. Jag yrar genom hela
centrat. In och ut ur butiker. Frågar förbipasserande. "liten flicka, rosa jacka, blont hår".
Ingen har sett. Ingen har lagt märke till ett ensamt barn. Varför märker ingen en ensam
2-åring?

Ett ensamt barn som själv går tvärs genom centrum. Hon måste sprungit. Nyfiket. Trotsigt.
"När ska mamma komma". Kanske vänt sig om för att se vem av oss - a, h eller jag - som
tagit upp jakten. Kanske undrat var vi var? Ingen som letar.

En dam hittar E vid matbutiken. Drygt halvvägs genom centrat. När vakten ringer på mig
släpper fördämningen. Tårarna sprutar. Jag hulkar. Springer gatlopp mot butiken. E tittar
på mig förundrat. Frågande. "Var har DU varit mamma?".

Ett ögonblicks verk.


.

Del 7
Lillasyster.

Alltid där. Trots det du själv gick igenom när min mark rämnade.
För det är jag dig evigt tacksam.

Det är ju inte så att vi sitter ihop :) Men vi gillar varandras sällskap. Och barnen älskar varandra.
Så varför inte ses? Och underlätta varandras vardag med hämtningar, middagar ihop, skjuts till
scouter, bandy, fotboll och kalas.

Jorden runt, eller halvvägs. 7 månader. Vilken resa! Jag fick passa på att kolla mina tempel medan
du tog sovmorgon.
3 år på varsitt håll - du i England, jag i Kenya. Att vi fixade det :)
Landet 4-5 veckor på somrarna. Bad, sol, tidiga kvällar...
Och så vardagen förstås. Förut 3 min isär. Nu 8.

Tack syrran!


.

Del 6
Jag måste tillåta mig att tycka det är skönt att vara ensam utan barnen. Helgerna utan
barnen är tomma. Tysta. Men de behövs. För att ladda batterierna, göra vuxensaker,
fixa allt som inte hinns i vardagen, träna. Men det är svårt att tillåta sig att njuta av
tystnaden.

Det känns nästan förbjudet att tycka det är skönt att få en paus från barnen.

Vardagarna då barnen är hos sin pappa är ok. Då jobbar jag lite extra, tränar (hm,
nu har det ju varit uppehåll, men i vanliga fall), träffar kompisar, slappar i soffan, och
annat. Men helgerna...

Nu har vi det iof så att den av oss som inte har barnen, tar lilla damen när killarna
spelar bandy. Så jag har haft besök av E hela fm. Ihop med kusin E, eftersom storebror
där spelar oxå.

Sen kom H, efter sin bandy, ihop med O så då fikade vi hela gänget. Inte A, han har
fotbollsturnering idag. Mysigt att få pussa lite på barnen så det inte blir 7 dagar på raken.

Min dag i övrigt? Inviger tumlare och tvättmaskin :) Plockar ner snow racers och pulkor
från vinden, röjer i barnens rum, tar en promenad till centrum, ställer undan min cykel,
tar in dynorna från lådan på terassen, säljer saker på Blocket, kollar lite på Match, äter
tomatsoppa m Feta till lunch, funderar över förvaring, reflekterar över samtalet m chefen
igår, tömmer flyttkartonger (japp, det finns sånna kvar), kan inte besluta mig över en
inbjudan avseende kvällen idag - dvs en blandning av stort och smått.


.

Del 5
Stort. Mycket stort ämne. Och svårt. Senaste dryga året har varit sparsamt på kär lek,
men jag har mött mycket kärlek från mina närmsta vänner.

Mina 3 barn är tveklöst kärlek. Villkorslös kärlek.

I övrigt lämnar jag ämnet därhän tills vidare.

En dag hoppas jag att jag har mer att säga om kärlek. Just nu är det tomt.


.

Del 4
Mat. Ett inte helt bekymmersfritt ämne. Mat sätter sig. Obarmhärtligt. Därför försöker jag,
sedan dryga halvåret, vara noga med att träna. Tyvärr har jag under en längre tid (början
på oktober) dragits med först en envis hosta, och sedan en förkylning. Det har nog givit med
sig nu, så jag kan återuppta tränandet. Vet att det gör gott för både kropp och själ.

Det blev en viss utveckling av ämnet, och en glidning i sidled. För att konkret svara på
frågan:

Frukost
* En tallrik fil med halv skivad banan och bran flakes, en valnötsfralla och kaffe
(frallan hör inte till standardfrukosten)

Lunch
* Nötfärsbiff, kokt potatis, grönsaker varma, och grönsaker kalla (bra salladsbord där vi
lunchar till vardags)

Mellis
* 2 satsumas

Middag
* En liten kebab på väg till bion. Och INGET biogodis eller popcorn - lovar!


.

Del 3
Mina föräldar. Mina förebilder. Älskad mormor och morfar.

Mina föräldar, som i allt stöttat mig. Givit råd när de efterfrågats. Givit råd oombedda,
vilket inte alltid fallit i god jord. Mamma, som i sin roll av nattvandrande förälder sett
mig i "glatt tillstånd" mitt på torget. Pappa, som skjutsat full pojkvän (eller fd, inte
samma som första kärleken!!) hem mitt i natten. Ingen av dem dömde. Mamma och
pappa, som alltid öppnat sitt/vårt hem. Som än idag har ett hem som är hemma.
Jag åker "hem" när jag åker till dem. Trots att det inte är mitt barndomshem.

Pappa, som gick igenom en tuff vår med mamma vid sin sida. Mamma, som förstås oxå
hade en krävande period, som nog faktiskt sträcker sig längre bak än då pappa blev
"officiellt" sjuk, och som självklart fortfarande vakar över pa som en hök. Att han äter
ordentligt. Får frisk luft och motion. Pappa som älskar värmen om vårvintern och hösten
i södra Frankrike, och förbereder för än en resa dit vilken dag som helst. Pappa med jakt
och natur som stort intresse, och som älskar böcker. Som kanske inte gör så mycket
väsen av sig, men som definitivt uppskattar mammas upprätthållande av den sociala biten.

Mamma, med ett hjärta av guld som alltid tänker på andra. På K-G, nära 100 bast och
utan direkt släkt, som hon och pappa troget besöker någon gång i månaden och tar med
på utflykt. Äldre vänner som får små kort, besök och telefonsamtal. Middagsbjudningar,
långpromenader, omtänksamma gester. Barnbarnen som är hennes ögonstenar, alla 5.
Syskonbarn med barn vi knappast träffat som bjuds till Sverige. Grannen som får en blomma
för att hon inte är helt kurrant.

Älskade mamma och pappa - tack för dem ni är, och vad ni stöttat och guidat mig till att bli.


.

Del 2.
Leif. Kan det ha varit Leif? Eller möjligtvis Ola. Leif, Ola och jag bodde grannar. Gick i samma klass.
Följdes till skolan. Vi gick hela grundskolan tillsammans. Ola och jag spelade slagschack. Och fick
mellis av Olas mormor, som bodde på deras övervåning. Olas föräldrar bor kvar och har precis
bytt gardiner i salongen.

Eller så var det Anders. Han kom till vår klass i 4an. Hade bara ögon för tjejerna i parallellklassen.
Tack vare honom tog jag många år senare ett JSM-guld.

Fast egentligen tror jag det var *. Den första riktiga kärleken. Den som kom precis där påväg in i
vuxenlivet. Den som då inte bara kändes som en flirt. Som faktiskt var den näst längsta. Efter
den till mina barns pappa. Den som kom på snabbvisit igen förra hösten. När jag såväl behövde.
Han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.


Vem har du stuvat undan på en speciell plats?

.

Del 1
Här skulle jag ju egentligen kunna länka direkt till min sida på match.com, men det vore
kanske lite väl utlämnande :) Eller klistra in mitt CV, men då blir det så formelt.

Så, long story short. Jag gör det enkelt för mig. Det har inte hänt så fasligt mycket sedan
början av september, så jag kopierar mitt inlägg Här är jag! - Vem är du? och gör någon
liten modifiering.


*   40+, värmländska i förskingringen (Stockholms ytterområde), separerad sedan någon gång 2009
*   3 underbara trollungar bor hos mig halvtid - A snart 9, H drygt 7 och E som precis fyllt 2
*   civilekonom och gymnasieingenjör i botten; nu konsult inom verksamhetssystem och projektledning
*   renoverar, lite själv och en hel del via handyman, mitt radhus från 60-talet
*   läser chic lit, kriminalromaner och reseskildringar, plus en uppsjö inredningstidningar
*   tillbringar delar av helgerna vid fotbollsplanen/bandyrinken
*   tycker om att snacka över en fika, eller annat drickbart
*   älskar thai och italienskt, att äta, och har ätit (1 ggr var) fårtestiklar och torkade kålmasklarver
*   tycker sydafrikanska och australiensiska viner smakar bra!
*   har en toppenfin syster med två goa ungar som bor alldeles runt knuten => Lycka!
*   har hoppat bungyjump i min ungdom, och rest ett halvt varv runt jorden
*   har cert i dykning och ett jsm-guld
*   bloggar om livet i stort och smått, dvs. en del skilsmässotankar, barnliv, renovering
*   försöker träna 2-4 ggr i veckan - löpning och olika gruppass. Det är helt nytt.
*   ska försöka få till en jägarexamen innan nästa älgsäsong
*   är ordningsam, envis och fokuserad (det sista åtminstone i arbetslivet)
*   har jobbat i öst-Afrika i 3 år


Det var del 1. Hänger du på?


.

Den här listan har dykt upp lite här och var i bloggvärlden, och jag följer
tåget och kör 30 dagar om mig själv, jag med.

Det var har du spik? som gav spark i häcken ;)

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

 

 

Ska fundera på den där presentationen, och återkommer under dagen!

 

Hänger du på?

 

.