Julafton
Ännu en milstolpe som ska passeras under "första året". Jag är tacksam att det är hos mig barnen firar jul. Jag vet inte hur det skulle gått annars. Jo, det är klart det skulle gått, det måste det ju som allt annat, men det hade varit tungt. Otroligt tungt. Det är ändå jobbigt idag. Det känner jag redan nu, en stund in på förmiddagen. Julen som är en så specifik familjehögtid. Julen som jag alltid det gått har firat ihop med min syster, mina föräldrar, den äldre generationen, och så de senaste 8 åren med man och svärföräldrar, plus barnen. Något fattas mig. Den hela familjen. Jag sörjer den hela familjen idag. Gläds åt att jag får ha min "stora" familj runt mig, men den lilla, kärnfamiljen, den sörjer jag. Eller snarare konceptet. Kalla mig gammeldags...
Jag vet inte hur barnens pappa känner det idag. Vi har inte pratat om det. Men visst måste det vara tungt för honom också. Eller deras farmor och farfar - vad tänker de en dag som denna? Våra barn är deras enda barnbarn. Egentligen skulle jag önskat att vi kanske hade kunnat tänka bort allt annat idag, och firat tilllsammans. På något sätt. Kanske en annan jul? Barnen får fira två jular - på annandagen är det dags hos deras pappa. Tills dess önskar jag O och hans föräldrar en God Jul, mitt i allt.
-
