The fast lane
För 25 år sedan var jag 18. 18 och nyfiken på livet. Gick på gymnasiet och hade ingen aning om vad jag skulle göra om 5 eller 10 år. Förutom studier spenderade jag fritiden med skytte och kompisar, och pojkvän. Jag ville bli arkitekt, men förutom det fanns det inga konkreta mål på horisonten. Än mindre visste jag vad jag skulle göra om 15 år, 20 år, eller 25 år heller för den delen.
Med facit i hand kan man konstatera att jag
· hösten 1989, 5 år senare, gav mig i kast med Matematikekonomilinjen i Karlstad. Tack vare vännen B, som var extremt disciplinerad, tog jag mig igenom de två första åren av EMMA med hedern i behåll (?) och overallen på. Hann med 1 år som sexmästare i linjeföreningen. Av arkitetkplanerna blev intet, och inte heller av de 3 år jag precis avslutat på Televerkets internutbildning.
· hösten 1994, 10 år down the road, befann mig mitt i slutskedet av studier till ekonom. Hårt pluggande och tentor varvades med kvällar på Kåren, både som gäst och personal (inte samtidigt dock..), och festresor runt landet. En hel del tid ägnades åt AIESEC, som sedemera tog mig till Kenya under 3 år. Jag hade 2 olika boenden i Karlstad, och hade hunnit med ett års studieuppehåll sedan -89 för en tur runt Asien och Australien/Nya Zeeland ihop med lillasyster efter att högskolestudierna påbörjades.
· hösten 1999, 15 år har passerat, jobbade häcken av mig för att konvertera gamla Scalainstallationer till Y2K, som det så fint hette. Hade varit åter i Sverige ca 1 år efter mina 3 i Afrika. Jobbade för att jag inte hade någon att komma hem till, och hade ingen att komma hem till eftersom jag jobbade så mycket. Typ moment 22. Eller något. Började fundera på om det var dax att "få ordning" på livet.
· hösten 2004, wow 20 år har försvunnit som inken tinken, är H drygt 1 år, och lillebror till A, då knappt 2. O och jag har gift oss, och köpt hus i Väsby. Jag börjar jobba, och dagarna består av, som för alla andra småbarnsföräldrar, ett pussel utan dess like. Dagis, veckohandling, planera veckorna, fixa middag, och någonstans däremellan umgås i familjen och med vänner. Inte alltid en lätt kombination, men det flöt på ganska bra, tyckte jag. Vi semestrade och renoverade. Lite lagomt av det sistnämnda.
· hösten 2009, och ett kvarts sekel är som bortblåst, är livet upp och ned. A och H har fått en lillasyster, som under hösten når 1 år och är familjens prinsessa. Jag är föräldraledig och försöker få ordning på en kaosartad vardag där "vi" inte längre finns. Det är jag och barnen nu. Pojkarna bor hos mig halva tiden, och andra halvan hos sin pappa, 5 min bort. E bor lite mer hos mig och lite mindre hos sin far, men verkar glad och nöjd. Huset, nr 2 och det som skulle se barnen växa upp, ska säljas, men när? Måste börja jobba, men hur? Vart ska jag bo? Var får vi dagis, och när? Hur ska saker och ting fixa sig? Vad ska hända? Hur ska killarna ta det? Hur ska det bli nu? Svaren återstår att se, men i nuläget vet jag att det fixar sig. På ett eller annat sätt. Kaoset som varit ligger i bakgrunden, men är inte framträdande. Jag känner hopp för tiden som kommer.
25 år på ungefär lika många rader. The fast lane. Så mycket annat döljer sig bakom raderna. Människor som står mig nära har gjort storartade insatser under sommaren och hösten. Insatser för att min värld inte skulle rasa helt. Insatser som gör att jag står på benen idag. Som gör att jag ser framåt och inte ältar, inte så mycket nu som tidigare i alla fall. Som uppmuntrar mig i det som händer nu. Saker som händer nu som får mig att må så bra. Jag har ingen aning om vart de leder. Jag hoppas att vi som är delaktiga i det som händer nu kan finna en väg tillsammans, åt något håll. På något sätt.
Hur har dina senaste 25 år sett ut - på 25 rader?
.
