För 7 år sedan
såhär dags befann vi oss på BB, O och jag. Om några timmar kommer vi att ha en 7-åring i familjen. Det lilla knytet som såg dagens ljus en mörk januarinatt är nu en kille full av bus och med glimten i ögat som älskar att bygga med lego, avgudar sin lillasyster, älskar sin bror, gillar förskoleklassen, har tappat 7 tänder, vill bli polis, spelar Nintendo på helgerna, vill ha fredagsmys, helst inte är på övervåningen själv, hoppas på att "knäcka koden" snart (fast då krävs det övning...) och är världens goaste kille, som precis som de flesta andra barn i den åldern dessutom har ett sjutusans humör, är lite lat och missbrukar frasen "måste jag?"
Från mina anteckningar januari 2002
11 januari | 6 dagar förbi beräknad förlossning, och Manuel visar inga tecken på att vilja lämna boet... Kom ut nu!! Vi vill träffa dig! Vi bestämde oss för att gå ut och äta hos Indiern ikväll i förhoppningen om att det var sista chansen till middag ute för en lång tid framöver. Jag kände av en liten värk i ryggen, men tänkte inte så mycket mer på det. Åt middag och passade på att ta ett glas vin - enligt ryktet kan det hjälpa till att få igång saker och ting. Fick lite sneda ögonkast av några av gästerna, men det bryr jag mig inte om. Kom hem kl. 22, och provade då ut TENS-apparaten, så att vi skulle vara förberedda på hur den fungerar OM något skulle hända. Gick och la oss strax före midnatt. |
| |
12 januari | Jag vaknade vid 3-tiden och kände att värkarna så smått börjat. Väckte O för att han skulle hjälpa mig med TENS-appareten, och la mig sedan på soffan. O sov vidare i sängen. Kände en värk då och då, men det var inte speciellt starka och kom med långa mellanrum. |
| |
13 januari | Kl. 00.37 A såg dagens ljus på BB Stockholm. Mormor, morfar, moster, farmor och farfar kom under eftermiddagen för att beskåda VÄRLDENS VACKRASTE BARN! Vi har lite svårt att förstå det stora som hänt oss. |
.
