Ett stenkast från Fyndet

Kalsonger, strumpor, t-shirts, jeans, skärp, pyjamas, långa tröjor, badbyxor, shorts. Hälften till dig, hälften till mig.

Det känns helt absurt. Barnen åker som dammtussar, fram och tillbaks. Kläderna har också åkt fram och tillbaks. Eftersom det är hos mig de finns (kläderna alltså...), så är det på mig det kommer an att ta tag i kläderna. Det har jag inte gjort på 8 veckor.

Jag har haft tid. Det har funnits tillfällen när alla kläder är rena och redo att delas.

Men jag vill inte. Jag har verkligen inte velat. Jag har varit som en struts. Om jag låter bli att dela kläderna kanske det inte har hänt. Att han har flyttat. Att barnen bor halva tiden hos honom. Att de behöver kläder där. Att dessa kläder, om de finns där redan, inte behöver packas 2 gånger i veckan.

Jag vill fortfarande inte. Men jag har börjat.

Idag när pojkarna åkte till skolan, och E lämnades över till sin pappa, lämnades även två kassar med kalsonger, strumpor, t-shirtar och långärmade tröjor över. Kläder som flyttade till honom idag. Det är långt kvar tills alla kläder som ska flytta har flyttat, men jag har i alla fall börjat.

Några kläder ska inte flytta. De ska fortsätta sin vandring mellan våra bostäder. Jackor, kängor. Vinterkläder. Sånt som kostar väl många sköna slantar för att ha i dubbla uppsättningar.


.