Snooze
Larmet går. Men det är skönt att ligga kvar en stund. Väl uppe ur sängen vet man att det är kallt, och det är en massa måsten som ska tas tag i. Så man trycker snooze och köper sig 10 minuter till. Så går larmet igen, lite högre denna gång, men det är ju bekvämt att ligga kvar. Vant. Kanske lite för varmt efter natten. Och lakanet är skrynkligt och kudden kanske till och med lite fuktig. Men det är så lätt hänt att man ligger en stund till. En liten röst säger att man ska gå upp. Det finns ju en anledning till att larmet går. Bara en liiiiten stund till. Nytt larm. Den här gången klipper man till klockan eller mobilen, eller vad/vem det nu är som larmar, och så går man motvilligt upp.
Jag tror att många snoozar i sina äktenskap/förhållanden också. De hör larmet. Men de väljer att snooza. Det är lättare att bara vara kvar där man är. Slippa ta tag i en ny dag. De snoozar och snoozar. Rätt var det är blir de förbannade på larmet och klipper till.
Endel hör aldrig larmet. Får kanske inte chansen att höra larmet. De går upp innan larmet går. De går upp till samma vardag som igår. De hör inte larmet för de har fullt upp med att ta hand om en vardag. Rätt var det är har någon annan hört larmet, snoozat ett par gånger, men sedan klippt till. Abrupt slut på larmet. Men den andre, som aldrig hörde larmet, den hörde inte larmet. Fick bara det abrupta slutet.
Snoozar du? Och isåfall vad?
.
