Uppdelning
Dela upp. Uppdelning.
Det är mycket som ska delas och delas upp när man går åt var sitt håll.
Att dela upp vuxensakerna, som möbler, porslin och husgeråd, har gått bra. Vi har inte haft något materiellt gemensamt av större värde. Någon enstaka sak har lämnat mig där jag har känt att jag nog egentligen "velat ha" - men asch vad tusan, det är ju bara prylar.
Huset ska delas. Eller nej visst nej, det ska det ju inte. Marknaden tycker att hus som vårt är värda en himlans massa pengar. Luftpengar. Bankens pengar. Tokpengar. Pengar som jag inte har att ge för den andra halvan. Så där slapp vi dela. Jo, men dela ska vi så småningom. På tokpengarna som vi får när vi säljer. Men just Huset ska inte delas upp.
Barnen ska delas. Där är det tungt. Hårt. Ofattbart. Mina barn. 50% av tiden är de inte hos mig. Jag vet att de har det bra där de är, men de är inte hos mig. Jag får inte uppleva hälften av deras framsteg, utan får dem återberättade. Jag får inte vara med och krama och trösta halva tiden. Jag får inte pussa godnatt halva tiden. Jag får inte gå in och snosa deras varma små nackar minutrarna innan jag själv går och lägger mig halva tiden. Jag får inte ett sömndrucket "god morgon" halva tiden. Jag har sorg i hjärtat. Hela tiden.
.
