Att söka upp den 3e parten
Jag har alltid varit av åsikten att det är den som är otrogen som gör fel. Inte för att den 3e parten är skuldfri, men det är ju den som är otrogen som är otrogen. Hur den 3e parten tänker, vad gäller eventuellt framtida relation med den nu otrogne, och hur h*n (den otrogne) ska agera i ett eventuellt nytt förhållande med den 3e parten, går inte att sia om. Är inte heller relevant för den bedragne.
Ända tills det drabbade mig. Gissa om jag ville prata med henne. Fråga om hon fattade vad hon höll på med. Skälla ut henne. Se om hon lekte med honom. Förstå om om fattade konsekvenserna av sin "lek". Om hon insåg att hon skulle få 3 barn på halsen. Om det blev något av deras "relation". Om hon var redo att lämna sitt förhållande. Hur hon skulle ställa sig till att han eventuellt lämnade sina tre barn här (geografiskt) för att flytta till henne. Vad skulle hända om han tröttnade på henne, och nya barn?
Hörde ryktas om någon bedragen som tog barnen med sig till älskarinnan och dumpade dem på hennes trapp. Förmodligen en skröna, men tänk om man hade gjort det! "Du vill ha min man; här får du bagaget oxå".
Det har hållt sig på tankestadiet ända tills nyligen. Ända tills jag, trots det faktiska avståndet mellan henne och honom, befann mig inom gångavstånd från henne. Då jävlar. Då ville jag gå hem till henne, ringa på dörren, och fråga henne om hon fattade vad i helvete hon varit del i att åstadkomma. För jag kan inte annat än tro att det var hon som vred huvudet ur led på honom. Jag förstår oxå att vi (han och jag) har stor del i det hela. Det förstår jag nu. Men eftersom "inget" i hans agerande, innan april förra året, visade att han ansåg att vårt äktenskap var så illa som han säger sig ha tyckt, så hade ju jag svårt att agera. Agera annorlunda än jag gjorde.
Att andra faktorer, som i nuläget saknar betydelse, gör att vi står där vi står, det är oväsentligt. Någonstans i mig finns jävulen som vill konfrontera henne, och hennes sambo, och säga vad jag tycker om det som hänt. Så kanske hennes relation går åt helvet oxå. Barnsligt? Ja. Men det vore befriande. På något underligt sätt.
.
