Ett stenkast från Fyndet

2 timmar kvar. Det visste jag inte då. Då för 7 år sedan när jag låg på BB Stockholm sedan dryga timmen i väntan på att liten H skulle titta ut.

6 dagar över tiden. En fredagkväll när syster med J var, som vanligt, och hälsade på. Jag hade känningar av att något var på gång på tidiga eftermiddagen, och satte på mig TENS-apparaten vid middagstid. Tror jag.

Utanför vardagsrumsfönstret dök granne A upp i släptåg med sin väninna. De smygrökte bakom planket.

Jag vankade av och an i vardagsrummet. A, 19 månader, förstod inte mycket. Han klappade mig på magen några gånger och frågade "mamma lessen", men mer verbal än så var han inte. Sängdax. A la sig utan knot. Jag vandrade vidare. Tror nästan det blev spår i parketten.

Vid 21.30 ringde vi in. "5 min mellan värkarna - nej, nej, ni måste vänta tills det är 3 minuter". Ja, ja, och 10 min senare sa jag till O att vi måste åka in - oavsett vad personalen säger. Så sagt och gjort, in till BB Sthlm med värkar regelbundna och starka, men lite långt isär.

I hissen upp trodde jag nästan det var dax. Minnesflasher från As förlossning flaxade förbi i skallen. När jag under 2 timmar knep ihop för krystvärkarna. Hur man nu kan vara så dum att man gör det?! 8 cm öppen, "bra att ni kom nu - du verkar veta vad som är på gång" - öh, ja, jag känner att mitt barn är påväg ut...

01.37, efter några intensiva timmar, kom han så vår H. 54,5 cm. 4450 g. Och alldeles, alldeles perfekt. Eller nja, vi var ju lite oroliga över den enorma ansamlingen hud/skinn han hade runt huvudet. Men vår oro var obefogad.

Idag har vi, lite i förskott, firat vår alldeles underbara, envisa, viljestarka, kärleksfyllda, gosiga och helt perfekta H på hans födelsedag. Och i morgon, när det smäller på riktigt, ja då börjar också skolan och första klass.




Grattis älskade lilla H - må allt gott finnas med dig under det kommande året!!!!

Älskar dig härifrån och till månen, om och om igen.

Pok mamma


.