Ett stenkast från Fyndet

- inte långt från Mitt i Fågelsången

Minnesminor

Publicerad 2010-08-10 13:46:56 i Ny framtid - tillbakablick,


Någongång i våras fick jag ordet Minnesmina i en kommentar. Det är, som den kloke nog förstår, benämningen på ett minne som får en på fall. När jag packade ihop vårt fd gemensamma boende inför flytten till mitt nya boende dök det upp minnesminor på löpande band. Jag kunde fastna i källaren i timmar, och inte komma längre än att gå igenom en endaste kartong. Ändå är det ju så att vart efter tiden går, och den mentala distansen till allt ökar, så blir det oxå längre mellan minorna.

Men så häromdagen var det close encounter med ett minne, eller fler, som fick såren att rivas upp. Vi döpte E. Samma präst som döpt våra andra barn, samma präst som vigde oss. Samma gäster, minus fyra, plus två som vid de tidigare dopen.

Jag klarade mig från att bryta ihop. Jag tror jag lyckades hålla minen tillräckligt för att inte avslöja för mycket. Men det kostade på. De som kunde från hans familj var här. Min familj var här. Bästa vännerna. Det var nästan "som vanligt". Fast inte alls förstås.


Drabbas du av minnesminor, och vad gör du då för att hantera dem?



.


Kommentarer

Postat av: Kompisen C

Publicerad 2010-08-10 20:55:56

Minnesminor råkar jag också ut för här och då, fast mina är allra oftast påminnelser om dåliga saker som har hänt vid en viss plats, till en viss musik och vid en viss lukt. Och då är jag glad och tacksam att tiden gått och jag inte lever i det där minnet längre. Liksom glad att de händer så jag får fira att livet inte är sånt det var längre.

Jag har läst att man kan ha hjälp av mindfulness. "Jaha, där kom det där minnet och flög förbi" ska man tänka och påminna sig om här och nu genom att till exempel känna hur fotsulorna känns mot golvet och vinden mot ansiktet.

Usch, var jag överdrivet hurtig nu??? kram

Postat av: Jag och mina små

Publicerad 2010-08-10 21:31:08

Hos mig kommer de också. Men mer sällan än tidigare. Sist var det när jag gick igenom fotografier. Som ett slag i magen kom minan då. Jag tycker själv inte att jag hanterar minorna så bra, mer än att jag grinar mig ur dem och tycker förbannat synd om mig själv.



Hoppas att dopet ändå kan ge positiva minnen trots allt.

Kram

Postat av: mixatofixat

Publicerad 2010-08-11 20:02:59

Har oxå känt av en och annan "minnesmina" sista tiden, även om beslutet mest var mitt att flytta så känns det ändå....

Postat av: lilla ja

Publicerad 2010-08-14 19:56:48

är nyseparerad och kämpar på för varje dag.

minor kommer nu i början titt som tätt1

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

alacs

Mamma till 3 halvtidsboende älskade ungar (10, 9, 3.5). Jobbar som affärssystemskonsult. Periodare vad gäller träning. Älskar vitt. Svag för mörk choklad. Skriver om tankar kring barnen, vuxenlivet, betraktelser i vardagen, med inslag av resor, inredning (sällan just nu) och skilsmässan (inte heller så ofta), eller snarare konsekvenser av den samma.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela