Jobbdatorn nedsläckt, skrivbordet städat och kaffemaskinen
tillönskad God Jul.
Ja tack, 19 dagar av ledighet. Åtminstone ledighet från kundåtaganden, deadlines,
projektprognoser, stressiga mornar, surt maskinkaffe, dyra jobbluncher, dåliga
hämtningssamvetet, och allt det andra som hör jobbvardagen till.
Istället blir det förhoppningsvis härliga dagar i pulkabacken och på isen (om inte
istidstemperaturer sätter stopp - minus 23 är lite för kallt för min smak), frukostmys,
tid med familj och vänner, tid för eftertanke, god mat, en och annan glögg, lite julgodis,
tid med barnen, en bok eller två, träningsstart efter en skithöst med ständig förkylning,
och så förstås, det oåterfrånkomliga. Julaftonsångest.
Första julen utan barnen. En dag jag fasat för nästan sedan den dag domen föll.
Nja, inte riktigt, men inte f-n ser jag fram emot att fira årets familjehögtid utan min
familj. Min närmaste familj, that is. Mina barn. Alla peppar och säger att det kommer
att gå bra. Det kommer att gå, självklart - det har ju gått för tusentals separarede
föräldrar före mig - men kommer det att gå bra?
Pyntet, julgodisfixet, städningen, förberedelserna - allt blir sekundärt. Kan inte uppbåda
kraften att ta tag i just det som har med julafton att göra. Vill inte. Orkar inte. Förmår
inte. Det blir nog julafton utan den insatsen från min sida. Jag har fixat mat och tillbehör
till den jullunch/middag jag ska på. Det får räcka så.
Vilka våndor har du inför fredagen?
