Ett stenkast från Fyndet

Igår eftermiddag hämtade jag barnen från skolan. Har inte sett dem sedan i onsdags morse. Det har varit pappadagar, och eftersom jag har varit bortrest har vi inte setts alls sedan jag lämnade dem i skolan förra veckan. I vanliga fall ses vi under helgen lite kort - eftersom pappan och jag hjälps åt med bandyträning och simning, där en av oss tar killarna och den andra E.

Jag vill så mycket de dagarna barnen är här. Jag vill att vi ska ha det bra. Att vi kan få mysa och ses och göra läxor och äta middag och åka till skolan och spela bandy utan bråk och tjafs, antingen mellan bröderna, eller som ett resultat av deras kiv, mellan mig och barnen. Jag vill ta till vara de 50% som är mina. Maximera. Jag längtar så när jag inte har dem, och så ses vi och det går över styr.

Det är klart att det inte är ett konstant "över styr", men de gånger det händer räcker för att få mig att känna mig otillräcklig. Jag vet att syskon ryker ihop. Been there done that. Men det är så frustrerande att inte hitta nyckeln till friden.

Sedan jag hämtade igår har det stökats med middag. Tjafs om lego. Tjat om godis. Fight om vad som ska ses på tv. Puff och knuff och tjuvnyp. Gnäll om att hjälpa till med dukning. Pip över att det ska dukas av.

Jag försöker verkligen att välja mina fighter. Jag biter ihop och räknar. Inte till 10 eller 50. Till 100. Det känns som att jag är ensam i världen om situationen. Jag vet att det inte är så. Jag vet att även där det finns två närvarande föräldrar samtidigt förekommer det. Men det känns tungt att dra lasset själv när det går över styr.

Och så ett magiskt ögonblick. Plötsligt är allt lugnt. Killarna kommer och kryper upp i soffan. Myser. Ett tyst litet förlåt. Från båda till mig. Från mig till dem. En klapp på kinden. En teckning. Jag stuvar undan de här ögonblicken, stunderna.

Nyss stod jag bredvid H's säng. Lugna andetag. Rufsigt hår. Insnodd i täcket. Nallis som huvudkudde. På golvet bredvid, i den älskade julklappssovsäcken, ligger A. Sven inklämd under hakan. Ena armen i knasig vinkel utmed ryggen. Små grymtande ljud - han drömmer. Hockeyfrillan lite svettig. Mina älskade killar. Så små. Så stora och kaxiga. Ömsom vin, ömsom vatten.


.