Vintertradition
En lördag på vintern packar vi barnen och snowracers i bilarna och styr kosan mot järnvägsstationen på landet. Där möter kusin A och hennes man L upp. Med traktor. I vanliga fall för att det är lite småmysig att åka på släpet upp i skogen. Den här gången för att det var enda sättet att ta sig fram eftersom vi hade oplogad väg att passera.
Ebba fastspänd i pulkan, på släpet
I år hade syrran och jag med oss kompis U med son K, och upp på släpet lassades mammor, barn och kusin A plus hund. Eftersom det halva vägen endast är personbilar, och övriga vägen inga fordon alls, som åker, och vi nu hade en hög traktor framför släpet, fick vi otal "duschar" med snö från grenar vid sidan av vägen, och i vissa fall över vägen. Barnen skrattade högt och hjärtligt varje gång det hände; vi andra tyckte väl det var måttligt kul att få insidan av kragen full med snö..
Skogen var nästan trollsk
Vårt mål är i vanliga fall vårt landställe, men då vi fått med oss fel bomnyckel fick det bli stugan kusin A huserar i. Inga backar för snowracing där, men å andra sidan hade det inte hjälpt att hamna"rätt" för med 70 cm obruten snö åker man inte snowrace eller pulka...
Väl på plats kokas det korv i traingaköket, vi får kaffe, det blir bus i snön, och så lite kladdkaka. Denna gång blev det mycket skottande för L, och all frisk luft fick Ebba att välja en tupplur. Ingen vagn på plats, så man tar vad man har - en bänk.
En välbehövlig lur
Någonstans på vägen hade vi, i planeringsstadiet, glömt bort, eller kanske förträngt, att vi hade 5 barn med oss på utflykten, för shoppingglada mammor hade tänkt ta en sväng förbi Lager 157 och Sernholts outlet, men det var ju bara att glömma. 4 timmar på skumpande traktorflak och pulsandes i snön kan bli förmycket för vem som helst, så vi styrde kosan raka vägen hem istället.
Har du någon vintertradition?
.
