Ett stenkast från Fyndet

Juli
Efter hemkomst från USA tar jag barnen och far till landet. Där är vi i 3 veckor. Sedan kommer O och hämtar killarna för att campa ett par dagar. Det är jobbigt när de far. Och då är det ändå bara 5 dagar tills vi ses.

I övrigt under juli gjorde vi inte mycket. Badat, slappat, tänkt, ätit gott (mycket grillat), vilat, gjort lite utflykter, tänkt än mer, träffat släkten, läst böcker, tänkt lite ytterligare, tja, så har juli förflutit. Så här 6 månader senare kan jag inte dra mig till minnes något specifikt om vädret. Det var väl som en vanlig svensk sommar, kan jag tänka. Sol, regn. Inget extremt. Det hade jag nog kommit ihåg, trots allt annat.

Ebba väljer att acceptera vällingflaskan vid ca 9 månader. Stor lättnad att kunna ge en flaska inför natten. Hon sover mycket bättre nu!

Augusti
Många funderingar fram och tillbaks gav tillslut att O och jag bestämde oss för att genomföra semesterresan till Öland som vi planerat redan i februari. Jag tror vi hade en ganska bra vecka. Det är iaf min uppfattning. Barnen hade kul. Vi badade mycket. Såg en hel del av Öland. Jag träffade C m familj. Solen sken. Vi åt gott. Vi pratade endel. Vi vuxna hade nog en ok vecka. Barnen hade definitivt en bra vecka.

Skolan började. A i 1:an. Samma kompisar som förra året. H börjar i förskoleklass. Bara nya kompisar. Men det verkar funka ändå. Han kommer lätt in i gänget. Började med födelsedagskalas ihop med 3 klasskompisar. På Nickis. Vi tog initiativet, och de andra familjerna hängde på. Ett bra sätt för oss att snabbt få kontakt med några av föräldrarna. Billigare att ha kalas ihop med de andra när man bjuder hela klassen. Och det ville vi göra eftersom H är helt ny där och vi inte vet vilka annars som ska väljas ut.

I slutet på augusti packas det för fullt. O fyller kontoret med det som ska lämna huset. Sista dagarna är riktigt jobbiga. Hur kan 9 år bara ta slut sådär? Svårt att förstå.

Vi har varit på familjerådgivning. Sista besöket sker efter Öland. Terapeuten, eller vad hon är, gör mig arg. Sista besöken har inte givit mycket. Det är väl förmodligen för att hon inte står på min sida. Jag hade velat det.

September
3 september går flyttlasset. O har hjälp av några kompisar. E och jag håller oss borta.

Pojkarna bor halva tiden hos O. Vi har ett 2+2+3-schema, vilket i princip innebär att man antingen har barnen 2 eller 5 dagar på raken. Vi har fasta dagar i vardagen, och så varannan helg. Ebba bor 1 dag i veckan hos O, plus lö-sö när pojkarna är där. Första gångerna när barnen ska till O är tuffa. Extremt tuffa. Svårast är att lämna över Ebba. Vi har aldrig varit ifrån varandra över en natt förut. Pojkarna har ju sedan de var lite halvsmå varit hos både mina och O's föräldrar över en eller flera nätter vid många tillfällen. Men att lämna Ebba.... Jag vet att hon har det bra hos O. Det är inte där problemet ligger. Det är hos mig. Stor separationsångest.

Via jobbets försäkring har jag fått möjlighet att träffa en psykolog. Anna är guld. Hon låter mig vända ut och in på allt utan att varken fördöma eller hålla med. Hon ställer frågor. Får mig att tänka. Hon har inte hört allt förut. I alla fall inte allt från mig. Som C och U har behövt stå ut med. Hon får mig att tänka i andra banor. Att se allt från en annan sida.  Jag får gå till Anna 12 gånger. Jag undrar hur jag kommer att må på slutet?


Bokslut 2009 Q4 dröjer lite. Måste smälta det först. Tror jag.


-