Tålamod
Idag har varit en överlag mycket bra dag med barnen. Även gårdagen flöt på fint. Det är skönt. När man bara ser sina barn 3-5 dagar på raken finns det inte mycket utrymme över åt extra stök. Jag menar förutom småtjafs som är helt naturligt mellan 2 syskon oavsett omständigheter i övrigt.
Men när tålamodet tryter, då är det för jäkligt. Förr, när vi var två vuxna, kunde vi i alla fall gå in och hjälpa varandra om det började gå över styr. Backa upp varandra inför barnen. Stötta. Avleda. Ta ett barn var. Vara den "snälla" när den andre var upprörd.
Nu står jag där själv. Låtsas som ingenting först. Inväntar att de ska lösa sin konflikt själva. Det fortsätter. Jag går in för att bilda mig en uppfattning om vad som hänt. Vem som är arg på vem och varför. Gör ett medlingsförsök. Bråket fortsätter. Jag försöker ytterligare med lugnande ord få dem att lägga ned vapen. Blir hånflinad åt. De pekar ut varandra som upprorsmakare. A blir fysisk. H säger elaka saker.
Då börjar jag att räkna. Till 10. Till längre än så. Sära dem. Hota med indragna förmåner. I en dag. I en vecka. Barnen vet att det är tomma hot. Så idiotiskt (inte av dem, av mig förstås). Båda tittar med trotsig blick på mig och väser under lugg "vem bryr sig?".
Jag försöker följa devisen "pick your fights". Men när de sparkar varandra. Säger mycket fula ord. Har ett tonläge som är påväg att väcka grannen 3 hus bort, för att inte tala om lillasyster som sover vägg i vägg med vardagsrummet. Då går det inte längre. Då brister det och jag tar i med en röst som jag inte känner igen. Med hot som är totalt verklighetsfrämmande. Handgripligen lyfter undan en av dem.
Hela mitt inre är i uppror.
Men vi försonas, och säger ett ömsesidigt förlåt. Känslan av att inte ha klarat av att vara den vuxne, föräldern, tär.
Tack och lov kommer dessa situationer sällan för närvarande. Istället kan vi njuta av tiden vi får med varandra. Ha kul. Som tidigare idag - gå på restaurang. Mysa i soffan. Prata. "Berätta något mamma" - ikväll ville de höra om när C och jag tog studenten. En annan kväll var det om när jag började skolan. Eller när deras pappa och jag gifte oss. Det är då jag fyller på tålamodstanken. Men ikväll sinade den. F-n.
Vad får dig att tappa tålamodet?
.
