Ett stenkast från Fyndet

- inte långt från Mitt i Fågelsången

5 nätter och många tankar

Publicerad 2010-05-09 23:05:13 i Ny framtid - tillbakablick,


Jag går runt i huset. Börjar mitt avsked. I natt sover jag min 5e sista natt i här. Kan inte riktigt förstå att det snart är slut. Det är inte bara huset jag lämnar. Vill inte förstå. Försöker förstå, men kan inte ta in. Minns vår långa väntan från kontrakt (mitten på maj) till inflyttning (mitten på augusti). Gemensam förväntan. Planer. Tankar. Glädje.

Händelser i huset blixtrar förbi näthinnan. H som for utför trappen. På rygg. Med huvudet före. O fångade. Allt gick bra. När vi "tog ned" halva trädgården. Så vildvuxen. I behov av omvårdnad. Tom kaprifolen strök med. Inte hela världen. Nu. O balanserandes på taket. I mörkret. Något var vaj med antennen. Oro. Knallrosa sovrum. Allt rosa. Rev ut mattan innan första natten. Levde med masonitgolv i 6 månader. Gran på lut. Gudruns stormar fick den att vaja än mer. Arborister på plats för att fälla. Grenkap påväg upp. Stamkap påväg ned. Spännande irakiskt mat från grannen på andra sidan häcken. Grönsaksodling i fd poolen. Gott! Nyårsaftnar med goda vänner. Champagne på balkongen. Raketer i parken. Kräftskivor i augustikväll. Långbord i köket. Födelsedagskalas för barnen. Hela klassen. Glada barn. Fiskdamm i källartrappen. TV-mys i soffan. Som stod så fel länge utan att vi kände det. Nytt vardagsrum efter ommöblering. Från 4 till 5 i huset. Liten E. Som aldrig kommer att komma ihåg röda huset. Killarna minns blå huset. Röda huset. De pratar redan om att de saknar röda huset.

Allt det här som VI gjort. Som VI planerat. Upplevt. Huset är VI. Kanske blir det lättare att gå vidare utan huset? Är det huset som håller mig fast i tankarna? Är det en mental boja? Inte boja kanske, men ett ok. Ett ok som tynger, som gör det svårare att komma framåt?

Kluven. Är så kluven till allt som händer just nu. Så mycket att ta in. Har haft tid att bearbeta och tänka, men dagarna passerar. Jag förtränger. Vill inte se det som sker. Ska ske.

5 nätter kvar. Jag hoppas jag får sova. Det är lite si och så med den varan. I perioder. Ber till någon att det inte är en sådan period i antågande nu. Behöver all kraft.


Har du något som hindrar dig att gå vidare?


.

Kommentarer

Postat av: Lotten

Publicerad 2010-05-10 09:03:05

Jag känner med dig och förstår dina tankar.

Hoppas du får sova ordentligt. Be om hjälp om du behöver. Du behöver kraften och energin till det du går igenom.

Kramar

Postat av: Hallakulle bygger bo

Publicerad 2010-05-10 09:06:42

Jag hoppas att det brunvita huset kommer att ge dig lika många glada minnen framöver. Jag förstår att det är svårt att lämna Fågelsången. Som skilsmässobarn har jag varit med om samma sak. Det var ett hus som mina föräldrar byggt själva. Pappa bodde kvar i flera år, just för att han byggt det själv, men till slut insåg han att de hårda orden som fanns i väggarna överröstade de glada minnerna. Han sålde, köpte nytt hus. Han började om utan väggar som talade och blev lyckligare.

Stor kram!

Postat av: Jag och mina små

Publicerad 2010-05-10 20:42:00

Ännu ett steg som ska passera genom skilsmässoträsket. Tungt, som allt det andra.



För mig var det inte lika sorgligt som för dig eftersom jag aldrig trivdes till hundra procent.Däremot grinade sig Storebror genom sista rundan i huset när vi sa hej då till alla rummen, vilket såklart var sjukt jobbigt och jag hatade pappan mer än någonsin vid det tillfället för att han utsatte mig och barnen för detta helvete.



Snart har dessa 5 dagar gått och det kommer vara jobbigt att flytta. Samtidigt är det nu som du kan bygga det nya för dig och dina barn. Det är nu resan uppåt och till ett nytt lyckligt liv börjar.



Jag tänker mycket på dig och hoppas att du tar dig igenom på något sätt.

Kramar

Linda

Postat av: Mitt i Fågelsången

Publicerad 2010-05-10 22:43:27

Jag tjuter som ett värsta Niagarafall när jag läser era omtänksamma och tröstande ord. Och säger fan, fan, fan, fan, fan i helvete.



Linda - jag fruktar den där sista rundan i huset med barnen. Fan vad jag är rädd för den.



Hallakulle - ja, mitt i allt ihop, så ska det blir skönt med tysta väggar. Väggar som får höra MIN historia, och inte VÅR.



Lotten - tack till dig med.

Postat av: Peter

Publicerad 2010-05-11 08:03:12

Hårda, hårda bud. Jag undrar när jag ska kunna gå genom livet och INTE bli påmind om vad hon och jag gjorde tillsammans - vilka filmer vi såg, vilka platser vi besökte, vilken mat vi åt... Jag antar att det mesta kommer att vara borta inom en femårsperiod eller så, men det känns väldigt surt att man ska behöva springa på minnes-minor var man än går...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

alacs

Mamma till 3 halvtidsboende älskade ungar (10, 9, 3.5). Jobbar som affärssystemskonsult. Periodare vad gäller träning. Älskar vitt. Svag för mörk choklad. Skriver om tankar kring barnen, vuxenlivet, betraktelser i vardagen, med inslag av resor, inredning (sällan just nu) och skilsmässan (inte heller så ofta), eller snarare konsekvenser av den samma.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela