Ett stenkast från Fyndet

Har du tappat bort kärleken? Kärleken, ömheten, omtanken, eftertanken, glädjen, stödet, humorn, passionen, leken, sexet, allvaret (utan inbördes ordning) och allt annat som ska vara positivt i relationen med din man/fru/partner/älskare?

Kom livet emellan? Vardagen? Med kolik, kräksjukor, sova-90-minuter-på-raken-och-vaka-resten-nätter, packa skolväskor, planera middagen, städa huset, komma ihåg kalasinbjudningar, försöka vara effektiv på jobbet, ha ett social umgänge, ringa föräldrarna, ersätta urvuxna/utslitna kläder med nya, genomföra renoveringar, klippa gräsmattan, tömma diskmaskinen, handla toapapper, hjälpa till med läxor, skicka med frukt, betala räkningar, byta däck på bilen, röja i lekrummet, duka för frukost, vara en vän i nöden, ja listan kan göras lång. Den där listan som ÄR livet.

Jag tror att han och jag tappade bort kärleken i djungeln ovan. Eller i mitt fall, lät kärleken gå lite på sparlåga. Mitt minne av förra våren är att jag ansträngde mig lite för att få till annat än vardagen, men att vardagen, den med 3 barn varav ett mycket litet, ändå var ganska påträngande. Jag tror jag tänkte att om bara lilla E började sova mer på nätterna, och han fick ett uppdrag, ja då skulle allt bli annorlunda. När solen och våren kom och allt blev lite ljusare. Då.

Inget kan bli annorlunda av sig självt. Jag vet det. Men om man är medveten om att det i vissa perioder i livet är mer en fråga om överlevnad än himlastormande kärlek och romantik, så kanske man biter ihop, jobbar som ett team, och rider ut stormen. Om man vill, det vill säga. Om man inte tror att gräset är grönare på en annan planet. Då kan man ju välja att släppa och dra. Och då lär man inte hitta tillbaks till kärleken igen. Om man väljer att inte vilja.


Har du koll på din kärlek?


.