Ett stenkast från Fyndet

med att vara påväg ned till barnen för att pussa godnatt en sista gång innan jag själv hoppar i säng. Alltid en vända till nedervåningen för att kolla att täcken ligger på plats, att lampor är släckta (ovanför sängen) och tända (i hallen), att gosedjuren inte givit sig av på egna äventyr, och så förstås ge alla 3 en varsin puss till, och klappa lite.

Stoppade efter 2 trappsteg, när jag kom på att de ju inte är här. 3 veckor skapar vanor, men idag var det dax att lämna över till deras pappa, och så är gjort. Fortsatte ändå ner. Lyfte på en kudde. Drog in lukten av stora A. Kände på Hs Nallis, som väntar på att han kommer tillbaks. Över till lilla Es rum. Ingen doft har hunnit sätta sig i hennes lakan - det var helt nybäddat när vi kom hem i fredags. Längtan. Denna längtan som sätter sig redan innan jag hunnit lämna av.

Idag var jag kvar hos pappan bortåt dryga halvtimmen. Vi pratade lite om hur det varit med barnen under de 3 veckor som gått. Att Hs utbrotting knappt visat sig alls. Att killarna överlag varit bra kompisar - inte bråkat allt för mycket. Att lilla E är en kavat dam med en orubblig vilja.. E somnade redan i bilen hem, och killarna hade sprungit upp på sitt rum, så när jag skulle gå ropade jag ner dem.

Tack mamma för Grönan idag. Mamma, är du stolt att jag vågade åka Fritt Fall?
Tack för att vi hade det bra på Björnbo. Förlåt att vi retades ibland.
Mamma, tack för att du fixat så roligt på semestern.
Mamma, jag är säker på att du är smalare nu än innan vi åkte till landet.

Killarna överöste mig med kärleksord när jag skulle gå. Vi ses snart mamma. Får vi hälsa på hos dig?. Inte f-n gör det hela lämnaprocessen lättare, men jag gick därifrån med varmt hjärta. Något var rätt under semestern.


Älskade barn, jag saknar er redan.






.