Som på film
spelar sig mina 3 förlossningar upp på näthinnan när jag ser En unge i minuten.
Nr 1 där vi kom in på tidig eftermiddag och provade på alla hjälpmedel som stod
till buds. Gåställning, saccosäck, pallen, ligga på sidan, stå på knä, you name it.
Tog lustgas mot slutet, och efter 2,5 timmes återhållnas krystvärkar kom så A.
Nr 2 som efter ett fåtal timmar på BB valde att titta ut, så mycket snabbare än A.
H var stor (nästan 4500 g) och hade så mycket skinn. Alldeles skrynklig låg han
på min mage och hittade mat direkt. Snabbt över till Patienthotellet pga platsbrist.
Nr 3. Allt värkarbete hemma vid köksbordet. Hade hittat en site på nätet för att
klocka värkarna. Väckte pappan men var ok att han låg kvar, påklädd. Farmor &
farfar kom. In till BB 05.10, och 05.55 är E född. Liten. Skrynklig. Efterlängtad av
mig.
Jag tänker på hur pappan var under de tre förlossningarna. Stödjande. Kliade rygg.
Våt handduk på pannan. Redo att ta emot bebisen. Ingen skillnad på de tre. Även
om vi kanske var mest förskräckta vid As födelse. Första barnet. Mest ruttade när
lill-fisen kom. Inte såg jag att det var ngt på gång då. Tittar på foton. Spelar upp
allt för mitt inre. Glädjen hos O och mig. E på pappas mage. Os blickar mot mig.
Som på film.
.
