Ett stenkast från Fyndet

- inte långt från Mitt i Fågelsången

Time flies

Publicerad 2011-05-02 21:30:00 i Skilsmässa,


2 år. 24 månader. 105 veckor (jo, det var 53 under 2009).
730 dagar. 17520 timmar.
Exakt.
Det här inlägget är tom schemalagt
att visas då. Exakt 2 år efter.

Så långt borta, och ändå så nära. Blundar jag är jag tillbaks vid köksbordet
kl 21.30 den 2 maj 2009, och ser det jag aldrig trodde jag skulle behöva se.
En korrespondence inte avsedd för mina ögon. Fast ändå lämnad där så jag
skulle upptäcka, tror jag.

Jag vet inte om han trodde jag skulle slänga ut honom på stört. Jag tror inte
det, med tanke på hur ovillig han var att ens tänka tanken att flytta initialt.
Men det var bekvämt att låta mig upptäcka, i stället för att vara en man och
själv ta upp hur det lågt till.

Eller än hellre, ta upp till diskussion att han upplevde, OM så var fallet, att
han såg sprickor i vår relation som jag uppenbarligen inte såg, i god tid. Det
var inte perfekt (vilket äktenskap är det??) - våren hade varit jobbig med en
ny bebis, två trotsiga killar, han utan uppdrag på jobbet - men jag trodde vi
hade ett hyfsat fundament som skulle stå pall att det var lite blåsigt högre upp.

Så fel jag hade. Så många gånger jag backat bandet och försökt se. Se från
hans sida av saken. Se med utomstående ögon. Rannsaka mig själv. Jag är
på intet sett felfri. Eller utan skuld. "Det är aldrig ens fel att två träter" . Men
vi bråkade inte i någon större utsträckning. Aldrig om barnens uppfostran.
Mycket sällan om pengar (och då var det inte fråga om bråk, mer en mindre
meningsskillnad). Ansvarsfördelningen - det var den som var källa till de kon-
flikter som uppstod. Med 3 barn vill man inte ha ett 4e. Och så klart, han hade
redan en mamma och ville inte ha en morsa till...

Ibland när jag räknar efter hur lång tid det har gått, tänker jag på vad vi hade
hunnit med under vår första lika långa tid. Under våra första två år hade vi
förlovat oss, renoverat hans lgh, blivit sambos, fått A och låg precis i slut-
spurten för att gifta oss. Som sagt, time flies, vare sig man har det roligt eller
inte.

Tankarna snurrar och jag kan inte riktigt knyta ihop det här inlägget.

En annan dag.



.




Kommentarer

Postat av: Singelmamman

Publicerad 2011-05-02 22:56:48

Mm, tiden går. Med tiden ändras också fokus. Jag, som var den som gick, gjorde inte heller det snyggt. Det ångrar jag, men inte ATT jag gick. Kram

Postat av: Singelmamman

Publicerad 2011-05-02 23:01:16

Jag skrev en kommentar, som försvann tror jag, eller har du satt godkännande på kommentarerna? Det jag skrev var att jag var den som gick, gjorde det tyvärr inte snyggt. Ångrar verkligen det, sättet jag gjorde det på men inte ATT jag gick. Kram

Postat av: Bea

Publicerad 2011-05-04 22:58:40

Vill bara skicka dig en uppmuntrande kram. Tro mig, det blir bättre. Det blir antagligen dessutom mycket bättre än vad du ens vågar hoppas på idag. Snabbt går det också när det vänder och för varje dag som går så är din härliga tid en dag närmre. Ta hand om dig och tack för din fina öppenhjärtiga blogg. Du tecknar verkligen upp ett äkta liv. Jag känner mig mig mindre ensam när jag läser dina ord.

Kram Bea

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

alacs

Mamma till 3 halvtidsboende älskade ungar (10, 9, 3.5). Jobbar som affärssystemskonsult. Periodare vad gäller träning. Älskar vitt. Svag för mörk choklad. Skriver om tankar kring barnen, vuxenlivet, betraktelser i vardagen, med inslag av resor, inredning (sällan just nu) och skilsmässan (inte heller så ofta), eller snarare konsekvenser av den samma.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela