Ett stenkast från Fyndet

Dags för fortsättning...

April
Ebba fortsätter att utvecklas. Vändning från rygg till mage gjorde att hon nu kan sova på just mage, och det har gjort nätterna betydligt enklare. Hon är inte vidare intresserad av mat, så vi ammar vidare.

Våren har verkligen kommit, och redan 3 april kan vi fika ute. Härligt! Jag nyttjar det fina vädret till långa promenader. Inte framme i Falsterbo än, men snart så!

Påsken får barnen och jag fira ensamma då O är iväg på en ledarskapskurs i scouternas regi. Ebba och jag åker till Frankrike på ett par dagar veckan efter. Vi möter än mer vår och blir bortskämda av mor och far.

Valborg som vanligt hos goda vännerna U & N med god mat, trevligt sällskap, och så stora brasan och fyrverkerier nere vid badet. Mammor och barn går ner dit, pappor är kvar hemma.

Maj
Maj hinner knappt börja, så tar livet en totalt oväntad vändning. O vill skiljas. Världen rasar. En enkel biljett till en alldeles för varm plats hade varit lindrigare än det jag går igenom. Finns inte mycket annat att säga om maj, än att det överlag var en skitmånad. En berg-och-dal-bana utan dess like. Har ni varit där så vet ni. Har ni inte, så går det inte att föreställa sig.

Ja, det skulle väl vara att vi tog tag i trapphuset, som varit en öm punkt länge. Nu när det inte blir någon dörrflytt och öppning mot vardagsrummet, så var det lika bra att få ordning eländet.

Och att mina barn är alldels underbara.

Juni
Nästan det enda jag åstadkommer i bloggväg i juni är fototrisser. Det finns inte energi eller lust till något annat. Att få dagarna att snurra runt tar all energi. All ork. All lust. Många praktiska aspekter snurrar i mitt huvud. Vad händer efter sommaren? Vad händer med semesterplanerna? Vem är på Björnbo, och när? När flyttar O? Kan jag ha kvar huset? Hur ska det gå att vara f-ledig med Ebba rent ekonomiskt? När kan Ebba börja dagis?

Med facit i hand är det som händer i juni som i en dimma. A slutar förskoleklass. H slutar dagis. Tyvärr minns jag inte dessa två tillfällen i någon större utsträckning. Hade iaf sinnesnärvaro att ha kameran med, så med hjälp av bilder kan vissa minnen framkallas.

Förutom resan till Minnesota. Mamma, barnen och jag. I 10 dagar. Reunion för high school. Karens 65-årsdag. Träffa familjen igen. Härligt! Lägga bort tankarna på svenska vardagen för en stund. En välbehövlig andhämtningspaus. Tack mamma för all hjälp på resan!!! Och barnen får 8 nya kusiner på ett bräde - det gillade de!


.