Ja, nu har jag nog formulerat min önskelista. Inte för den kommande julen, utan för något mycket viktigare. Ett nytt boende till mig och barnen. Jag har ju konstaterat att jag av olika anledningar inte kan bo kvar i huset.
Huset som vi fann en majdag för 3,5 år sedan efter att ha letat och tittat och ratat och funderat under ett par månader.
Huset som var ett furuspöke från 70-talet i stort behov av en make-over.
Huset som fått oss att sitta i timmar för att tänka över färg och form, tapeter och lösningar.
Huset som knirrar lite i golven och lutar lite i hörnen.
Huset som tillslut, i och med att trapphuset, det första man möts av, blev renoverat, äntligen är klart.
Det huset måste vi sälja. Det är tungt. Det är sorgligt. Jag trodde barnen skulle få växa upp här, och att vi när de nådde tonåren skulle leta oss mot city. Men så blev det inte.
Bob Hansson har sagt "
besvikelse är minnet av fantiserad framtid" - och det är sååå sant.
Så, vad är det jag söker?
- Ett litet krypin till var och en av oss. Inte stort. Inte flådigt. Men där var och en kan känna att det är en egen vrå. Men är det en för stor önskan? Är det en rättighet att ha ett eget rum? Eller är det ok att killarna fortsätter att dela? Är det bättre med ett lite större rum till dem båda? Det är i alla fall mycket enklare att hitta boenden med 3 sovrum än med 4, det är ett som är säkert. Att även i framtiden ha en w-i-c, ja det tänker jag inte ens nämna att jag önskar mig. Så det hoppar vi över.
- Ett kök. Stort! Både i Väsby och i huset har jag haft stora kök. 25 kvm. Med plats för många. Inte så att jag har fest i tid och otid, men det är ju ändå så att det är i köket man samlas. Jag vill att det ska finnas utrymme för E's leksaksspis. Att killarna ska kunna göra sina läxor. Att man kan sitta och pyssla.
- Helst skulle jag vilja ha både ett vardagsrum för "vuxentid" och ett allrum där barnen kan ha sina kompisar, där de kan få utrymme för sitt liv. Men det får nog bli en kompromiss. Ett allrum där det finns plats för vuxna oxå. Hus i området som har både vardagsrum och allrum blir alldeles för stora. Och därmed ännu dyrare än vad hus här redan är.
- Två badrum. Eller två våtutrymmen. Dusch, handfat och toa x2. Jag kan tänka mig kaoset som blir om några år annars. Helst skulle jag ju vilja ha ett badrum a la "huset". Men det förstår jag att det inte kan bli frågan om. Men kanske ett litet sittbadkar i ena badrummet? Det är väl inte för mycket begärt??? Eller dusch i tvättstugan?
- En tvättstuga med egen ingång. "Huset" har bara en entré. Med leriga höstkängor och snöiga vinterstövlar blir det lite kaosartat. Tänk att få ta in smutsen bakvägen! Fast det kanske är att drömma lite väl stort? Tvättpelare i badrummet duger oxå. Jag vill inte ställa kraven för högt.
- Förråd. Jag måste få ta med mig lite av mina minnen, inte bara lagrade en våning upp, utan även i kännbart format. Jag har visserligen rensat 3 sopsäckar & 5 bärkassar och eliminerat 10 flyttkartonger, men lite finns det kvar. I svarta fina lådor från IKEA. Kan de få lite plats? Och killarnas briotåg och duplolego som väntar på E - någonstans måste det ju få stå också. Men jag behöver inte plats för vinterdäcken, de kan jag förvara på verkstan. Och flyttkartongerna säljer jag på Blocket, för nu får det bli sista flytten på ett bra tag. Barnens urväxta kläder ska inte förpassas till nästa generation, utan får återanvändas österut.
- Och helst ska det konstruktionsmässigt vara i gott skick, men i övrigt kan jag gott tänka mig att lägga tid på renovering. Nu när vi gjort "huset" vet jag vad jag vill och inte vill ha. Ett par hundra liter vit färg, vita golv, inga överskåp, rena ytor.
- Höll på att glömma trädgården. Den behöver verkligen inte nå samma dimensioner som den nuvarande. Jag hade någon tokig dröm om att killarna skulle spela fotboll och så på gräsmattan. Men jag inser att om jag bara får lite utrymme för en lekstuga till E, ett trädäck (eller kanske en stenlagd plats) för sommarkvällar med grillning och plats för några pallkragar med smultron, ja då är jag nöjd.
Är det för mycket begärt? Jag tycker inte att jag har allt för stora krav. Men i "mitt" område finns det inte ett objekt ute som faller inom ramarna. Det beror egentligen inte så mycket på min kravlista. Jag tror det beror mest på ränteläget. Mäklarna säger att folk lånar till renovering istället för att byta bostad. Det är stilltje. Minst sagt.
Har du något på lut?.
